192 Sveinn Sölvason och Jon Ärnason efter sina studier återvände till Island. Den icke juridiskt utbildade syslumaöur Magnus Ketilsson (Magnus Ketilsen, 1732-1803) var den flitigaste författaren under 1700-talets sista decennier. Upplysningen på Island representeras här av ordföranden i landsöverrätten Magnus Stephensen (1762—1833). 3.6.2.1. Sveinn Sölvason Den rätt obekante^^^ Sveinn Sölvason är den förste jurist, som försökte skapa en isländsk rättsdogmatik. Hans första arbete »Tyro juris, edur Barn i Logum Semgefur einfalda Undervisun um|?a Islendsku Lagavitsku og nu brukanlegan Rettargangs mäta» (XXIV+279 s., 8:o) komut på isländska i Köpenhamn år 1754, då man ännu på Island saknade ett sådant tryckeri, somkunde trycka arbeten av detta format.--^ Arbetets censor Kofod Ancher betecknade i sitt i boken tryckta utlåtande arbetet som kortfattat, men ändå grundligt, och han berömde författaren för dennes utmärkta kunskaper i såväl fäderneslandets somutländsk rätt.-^-t Sveinn Sölvason berättade senare omsitt arbete, att då han kom tillbaka till Island år 1742 efter att somden andre islänningen ha avlagt juridisk examen, var det många somansåg, att den tvsk-romerska doktrinen inte passade ihop med den isländska lagstiftningen »og folgeligen maatte jeg varre kommen lige klog tilbage, somda jeg reiste». På sina många lediga stunder började han därför jämföraCorpus luris med den isländska lagstiftningen och fann många överensstämmelser, somresulterade i »Tyro juris».---'’ Arbetet, sombehandlar civilrätten, straffrätten och civilprocessen, skulle därför kunna räknas till differentiallitteraturen. I de sparsamma litteraturhänvisningarna är Struves »Jurisprudentia Romano-Germanica forensis» och Hoiers processrättskollegiumde enda oftare citerade verken.--^ »Tyro juris» fyllde uppenbarligen ett behov på Island, då författarens son gav ut en andra upplaga av arbetet ännu år 1799 (XVI+334 s.). Den andra upplagan har utökats med talrika noter, som främst hänvisar till nyare lagstiftning. »Tyro juris» behandlar främst den isländska rätten, medan den romerska rättens inflytande närmast inskränker sig till terminologin och systematiken. Det ett år före Hesselbergs systemutkomna arbetet är i själva verket den första Institutiones-lärobokeni Danmark-Norge. Arbetet är indelat i fyra böcker; I Um Rett Personanna, II Um Rett Hlutanna [sakernas] yferhofud, og sierdeiles |)eirra Eigindomog Adkomster, III Um Rett til Hlutanna, og Skyldana a andra Först Fridjön Skarphédinsson har i en artikel från år 1955 behandlat Sveinn Sölvasons betvdelse som grundläggaren av den isländska rättsvetenskapliga litteraturen. Framtill 1770-talet fanns det på Island endast ett trvckeri vid biskopssätet i Hölar, oeh man tryckte där nästan enbart religiösa arbeten. --■* Se Sveinn Sölvason, Tyro, insidan av titelbladet. Sveinn Sölvason, Til Larsercn. Se Sveinn Sölvason, Tvro, s. 48, 69 f., 176, 202 (Struve), s. 197, 201, 219, 226 (Hoier).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=