Inledning 1. Disposition och avgränsning Det planerade arbetet omden nordiska rättsvetenskapens historiafrån 1500-talet till mitten av 1900-talet, vars första del nu publiceras, skiljer sig från den tidigare litteraturen i ämnet såtillvida, att en utpräglat nordisk synvinkel är förhärskande i framställningen. I undersökningar, som behandlar den nordiska rättsvetenskapens historia, har man hittills i allmänhet nöjt sig med att följa det egna landets utveckling och möjligen också beroendet av tysk doktrin (se nedan 3.). Negligerandet av den nordiska aspekten är enligt min åsikt en uppenbar brist: de nordiska rättsvetenskapsmännen hade gemensamma problem och på sätt och vis en gemensamrättshistoria, vilket berättigar till att tala omen nordisk rättsvetenskap åtminstone sedan 1700-talet (se nedan2.). Aandra sidan måste man komma ihåg, att den nordiska rättsvetenskapen är en del av den europeiska juridiken. Den nordiska juridiska litteraturen från de första »rättsvetenskapliga» arbetena på 1500-talet till de talrika, i den konstruktiva riktningens anda skrivna verken i början av detta århundrade, och i sista hand även dagens produktion, vore otänkbar utan den europeiska doktrinen. Den tyska, men tidvis även den nederländska och franska doktrinen har under århundradena varit en viktig källa till inspiration för den nordiska rättsvetenskapen. Framställningen kommer att koncentrera sig på de viktigaste utvecklingslinjerna inomden nordiska rättsvetenskapen. Verket är i huvudsak en vetenskaplig framställning, men för att öka dess användning som handbok kommer jag att förse varje del med en bilaga med biografiska uppgifter omförfattarna, dessas viktigaste skrifter och forskningslitteraturen omdemsamt personregister. Arbetet kan betecknas somsåväl en litteraturhistoria somen vetenskapshistoria. Dessa delar kan inte alltid lätt förenas med varandra, och i de olika avsnitten ges först en litteraturhistorisk översikt av utkomna arbeten, medan den därpå följande vetenskapshistoriska delen koncentrerar sig på vissa rättsområdens och rättsinstituts utveckling. Läsaren kan måhända sakna en utförligare personhistorisk framställning. Trots att juristbiografier kan ha ett allmänt intresse, har jag i detta avseende främst nöjt mig med att bygga på tidigare framställningar och publicerade källor. Brevsamlingar o.dyl. kan visserligen fördjupa bilden av många författares rättsvetenskapliga tänkande, men antalet redan i denna del behandlade rättsvetenskapsmän (över 100) omöjliggör ett systematiskt letancfe efter och en genomgång av otryckta källor.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=