186 av de båda upplagorna i »Kiobenhavnske Ixrde Efterretninger» ledde till en bitter polemik mellan författaren och recensenten.'*^^ Eventuella tvivel pa Schlegels filosofiska faiblesser skingras redan vid en genomläsning av förordet till det första bandet. Schlegel lät trycka sitt arbete, då danskarna saknade »en efter kritiske Grundsx’tninger forfattet Retskrre i Modersmaalet»; Nerregaards naturrätt baserade sig ju på Wolffs system.Kant betecknas som »Vor Tidsålders ypperste Tinker»,ochhans filosofi omtalas med en nästan religiös iver. Filosofin hade i århundraden famlat i mörker, då Kant framträdde med sin lära »der med Rette kan kaldes himmelsendt, der gior Mennesket frit, men derhos binder ham paa det strengeste til sine Pligter; der ophoier ham, uden at na:re hans Stolthed; der gior Mennesket til Fyrste, og Fvrste til Menneske; der bringer Fred og Samdrtegtighed igien tilbage paa Jorden, somsyntes evig at have forladt den, og ved et almindeligt Broder-Baand sammenknytter hele Mennesket fra Pol til Pol.»'^** Schlegel förblev sin övertygelse trogen. I förordet till den andra upplagan konstaterade han, att man först hade klandrat honom för att ha övergett den vid universitetet förhärskande wolffska skolan till förmån för kantianismen och senare för att inte följa med tiden, »fordi jeg hverken hylder en Fichtes, eller en Schillings (!) Philosophemer». Schlegel förklarade sig emellertid inte kunna acceptera ett system, »der nedva:rdiger Retslarren til blot Politik» och »der under Navn af Realisme indforer de vilkaarligste Sa-’minger».'*^*^ Med Schlegels inställning är det naturligt, att en kritisk granskning av Kants naturrätt fick föga utrymme. I Schlegels verk kan man inte heller finna uttryck för den besvikelse med Kants rättslära, somär märkbar t.ex. i den med kantianismen sympatiserande Gustav Hugos skrifter.2°° Schlegel avfärdade också en passant alla tyska kommentarer till Kants rättslära med påståendet, att dessa var hastverk, tolkade Kants uttalanden antingen felaktigt eller alltför bokstavligen eller innehöll ytliga invändningar.Schlegel nämnde också, att han hade vågat sig på att utarbeta ett eget naturrättssystemredan innan Kant publicerade sin rättslära, men att han senare ändrat sitt system i enlighet med Kants tankar. Schlegel följde dock inte slaviskt Kant, och han anmälde på vissa punkter sin Dahl, s. 149. Orsteds recension av första upplagan: KlE 1799, s. 366-83, 385-89, 401-31, 433-42, 449—58 och 473-478. 0rsted skärpte tonen i recensionen av den andra upplagan och nämnde, att han tidigare hade förbigått mycket på grund av »en Tilbageholdenhed, som var en Virkningaf min Agtelse for» Schlegel »sommin Larrer», KlE 1807, s. 146. Polemiken med Schlegel finns i KlE 1807 ochJA 11 (1807). Se även TroclsJorgensen, s. 40-44. Schlegel I, s. V. >’7 Schlegel I, s. IV. Schlegel I, s. II f. Schlegel I {2. Udg.), s. III f. Se Björne, Deutsche, s. 118. Enligt 0rsted (Mit Liv, s. 27) skall dock även Schlegel ha blivit besviken; själv blev 0rsted »ret nedslaaet» av Kants »Rechtslehre». Schlegel I, s. V. 1S5 196 198 199 200
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=