185 Nerregaard var en filosof, som hos Läsaren kunde »åstadkomma reda i tankesätten, och lätthet i deras utöfning», men ställde honomi motsats till dem, som »tala til hjertat mer, än til förståndet». Trots sina pedagogiska förtjänster var Norregaards naturrätt i viss mån ett föråldrat verk, recfan då det utkom. Norregaard hänvisade själv till att han »ei kunnet folge de nyere Lxrde med at afhandle Naturens Ret, sa:rskildt fra Moralen».'*^‘^ Calonius’ beröm av Norregaards naturrätt på 1790-talet är ett uttryck för hans konservativa värderingar. Även översättarna av Norregaards naturrätt var medvetna om att arbetet inte var helt modernt, och de utlovade ett (aldrig skrivet) bihang, i vilket olikheten mellan Norregaard och »senare utgifna moraliska lärobyggnader» skulle visas.För kantianerna måste Norregaards naturrätt ha varit utan värde. J.5.5. Johan Friedrich WilhelmSchlegel Wolffianismens inflytande i naturrättslitteraturen minskade redan mot slutet av 1700-talet. »Studiosus» Sigvard Bloms »Natuur- (!) og Folke-Retten» (1781; register+186 s.) baserar sig enligt Tammpå Gribners naturrättssystem.Det anspråkslösa arbetet, återigen en framställning i frågor och svar, är märkligt endast på grund av den förvånande auktoritativa listan över prenumeranter, vilken börjar med kungen och andra medlemmar av kungahuset.Kantianismens frammarsch fick däremot en betydligt större betydelse. Johan Friedrich Wilhelm Schlegel (1765—1836) höll redan år 1795 föreläsningar i naturrätt på kantianismens grund, dvs. ett par år före det att Kant publicerade sin egen naturrätt »Metaphysische Anfangsgriinde der Rechtslehre» (1797).'“^^ Den även somutgivare av »Astrxa» (se 3.8.2.) kände Schlegel fick senare främst rättshistoriska intressen, och han utgav dessutom en omfattande rättsencyklopedi och en statsrätt på 1820-talet, men början av hans rättsvetenskapliga karriär dominerades av rättsfilosofin i kantiansk tappning. »Naturrettens eller den almlndelige Retsla;res Grundszetnlnger I—II» (1798; VIII+338 och XVI+326 s.; 8:o) är intressant redan på grund av arbetets titel, somär ett första tecken på naturrättens ombildning till en allmän rättslära.*'^"* En »Anden forbedret Udgave» (VIII+288 c')ch VIII +271 s.) komut år 1805; 0rsteds kritik Nerregaard, Natur-Rätten, OFversättar. Företal. Norregaard, Natur- og Folke-Retten, Til L.rseren. Narrcgaard, Natur-Rätten, Ofwcrsättar. Företal. Tamm, Retsvidenskaben, s. 95. Prenumerantlistan föranledde den spetsiga anmärkningen i recensionen (KlE 1781, s. 646648), att man kunde betvivla författarens p.tstående om att utgivandet inte skett för vinnings eller annan fördels skull. Recensenten ansåg boken visa, att författaren noga hade läst och tänkt, men att han inte hade »ret larrt at ordne og udtrvkke sine Tanker», då texten var osammanhängande och full med slarvfel. Tamm, Eksamensbordet, s. 468. Se även Björne, s. 184 f. 188 189 190 191
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=