182 Clitaus polemiska ådra tar sig uttryck i det skarpa avståndstagandet från dem, som inte hade ett strikt naturrättsbegrepp, utan gjorde »en Miskmask af metaphysica, Ethica, og Jurisprudentia naturalis, da de dog ere 3 diverse Scientzer».!^*^ Arbetet utkom liksom de övriga delarna av »Juridiske Examen» i formav frågor och svar utan vare sig kapitelindelningar eller mellanrubriker. Dispositionen följer emellertid Pufendorfs system, och i de fåtaliga litteraturhänvisningarna förekommer Grotius, Pufendorf och Thomasius, men inte Wolff, förutomendel mindre auktoriteter. 3.5.3. Hans Paus Många kände sig i mitten av 1700-talet kallade att yttra sig i naturrättsliga frågor. En del alster var dock mycket lättviktiga. Frederik Christian Schönaus lilla »Forsog paa en Historie omNaturens Ret» (1751; 46 s.; 8:o) har räddats från glömskan endast på grund av den sorglustiga episoden, då Kofod Ancher i tron att häftet skrivits av Schönaus högadlige mecenat prisade verket i sitt utlåtande somcensor och senare offentligen återtog sitt beröm, då han fått klart för sig, att den obetydlige Schönau var författaren.'^^ Schönaus skrift är en ytlig, starkt teologiskt färgad naturrättens litteraturhistoria, som i stort sett slutar med Thomasius, medan Wolff endast i förbigående nämns på de sista raderna. - En naturrättslärd av helt annan kaliber var Martin Hiibner (1723-1795), vars viktigaste arbete »De la saisie des bätiments neutres, ou du droit qu’ont les nations belligérants d’arreter les navires des peuples amis, I-II» (Haag 1759; XL-i-266 s. och XV+311 s.; 8:o) i sin helhet hör till folkrätten. Han skrev även en naturrättsdoktrinens litteraturhistoria »Essai sur Phistoire du droit naturel, I-II» (London 1757—1758; XXIV-t-464 s. och 456 s.; 8;o), som Kofod Ancher med vissa förbehåll betecknade somett nyttigt och självständigt arbete.Det första bandet behandlade naturrätten under antiken och medeltiden och det andra den europeiska doktrinen från och med Grotius. Hiibners arbete är anmärkningsvärt närmast på grund av det skarpa avståndstagandet från wolffianismen (se III 1.1.).>77 Hans Paus’ (1710-1770) »Naturens Ret, somen Grundvold til Den Danske og Norske Borgerlige Ret, I—IV» (1750; Fortale-t-232-(-278-1-410-1-450 s.; 4:o) var periodens mest omfattande framställning av naturrätten. Arbetet skiljer sig från de övriga verken genomdet redan på titelbladet uttalade syftet att jämföra naturrätten med dansk-norsk rätt, naturligtvis för att visa överensstämmelserna mellan de båda rättssystemen. Författaren ville visa »de naturlige Raisons Clitau, Examen IV, s. 8. Se även Clitau, Examen I, Fortale. Kofod Anchers återkallande; se KIE 1751, s. 276. Schönau svarade i en pamflett »Hovst nodtrengende Apologie for sig og sin liden Bog» (9 s.), i vilken han försvarade sig med att han inte förorsakat Kofod Anchers misstag. Se även Dahl, s. 130 f. Kofod Ancher 1777, s. 40 f. '^7 Se Hubner II, s. 445 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=