173 och Norregaards (Colbiornsen) system. I de sista systemen (Hagerup, Hurtigkarl) har Norregaards system fått överta rollen som den främsta källan, men författarna dolde inte sin kritiska inställning till detta arbete. Bedömningen av de publicerade systemen liksom av 1700-talets dansknorska rättsvetenskapliga litteratur i allmänhet har genomgående varit negativ.Systemen har anklagats för att vara deskriptiva, ytliga och skrivna i »en tröstlös paragrafstil», för att sakna ingående argumentering och analytisk skärpa. Man har emellertid glömt, att de flesta systemen var avsedda för grundundervisningen i juridik, och det är just i detta avseende, somflera arbeten har uppenbara förtjänster. Man behandlade i korthet viktiga rättsteoretiska grundfrågor, gav studenterna en åtminstone ytlig översikt över den inhemska laghistorien, och passade in DL:s och NL:s primitiva disposition och kasuistiska stadganden i ett vetenskapligt, allmäneuropeiskt rättssystem. I synnerhet den tyska doktrinen har utgjort ett viktigt bakgrundsmaterial, även omsystemens ändamål medfört, att de har få eller inga litteraturhänvisningar. En person, som tillgodogjort sig något av systemen, hade helt andra juridiska färdigheter än den, somenbart tydde sig till lagtexten. Påståendena omsystemens dåliga kvalitet är också en avvägningsfråga, somberor på jämförelsematerialet. Nehrman har hyllats som Sveriges främste jurist under 1700-talet på grund av en produktion, som kvalitativt inte höjer sig över de bästa dansk-norska systemen. De dansk-norska systemens blomstringstid blev dock förhållandevis kort, och redan Norregaard anade, att man inte längre kunde fortsättapå samma väg. Hurtigkarls arbete var föråldrat redan då det utkom, men av arbetets förord framgår det, att man ännu på 1810-talet hade behov för ett traditionellt system i Norregaards anda. Det är framför allt jämförelsen med 0rsteds produktion, somhar varit så förödande för de traditionella systemen. A andra sidan var det 0rsted själv, som genom sitt supplement och sin handbok gav Norregaards och Hurtigkarls systemen slags konstgjord andning, så att dessa kunde användas genomhela förra delen av 1800-talet. 3.4. Kommentarer till DL och NL 3.4.1. Inledning Gränsen mellan kommentarer och systematiska framställningar är ofta vag, men det kan ändå vara berättigat att skilja mellan de arbeten, som byggde på Institutiones-systemet och sådana, som var mera beroende av indelningen i de dansk-norska kodifikationerna. De sistnämnda var delvis rent exegetiska framställningar, som bok för bok och artikel för artikel följde lagtexten i DL och NL, ofta med återgivande av denna. De var främst avsedda för praktiskt verkSe ännu Tamm, Studium, s. 379: »Det juridiske fakultet havde ingen blomstringstid i det 18. århundrede.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=