169 3.3.11. Frederik Theodor Hurtigkarl Frederik Theodor Hurtigkarls (1763-1829) »Den Danske og Norske Private Rets forste Grunde», I (1813; 2. Opl. 1837), 11,1 (1814) och 11,2 (1817) och IV, 1 (1820) har av Dahl betecknats som en Norregaard redivivus.^-^ Det kritiska i benämningen är oberättigat såtillvida, att detta i själva verket var arbetets syfte. Hurtigkarl meddelade i förordet till den första delen, att förläggaren uppmanat honomatt antingen ombesörja en ny upplaga av Norregaard eller utarbeta ett nytt system, då Norregaards framställningvar nästan slutsåld. Hurtigkarl valde det senare alternativet, men beslöt att använda Norregaard som grund, eftersomdispositionen i detta arbete var mycket god. Hurtigkarl försökte dock vara mera kortfattad än sin föregångare, och han lämnade bort bl.a. hänvisningar till äldre lagstiftning och utländska lagar. Han nämnde vidare, att han förutom Norregaard använt all av honom känd dansk litteratur i ämnet och i synnerhet 0rsteds supplement. Sina egna åsikter ville Hurtigkarl framföra utan vidlyftig argumentering. I likhet med Norregaard misstrodde Hurtigkarl (med rätta) sin förmåga att på något sätt förnya den dansk-norska lagfarenheten. Han bad läsaren ta i beaktande, att han »uden at giore Paastand paa at berige Videnskaben med nye Opdagelser, blot har sogt at levere dens Dyrkere en systematisk temmelig fuldsta:ndig Oversigt over samme».'-' Även Hurtigkarls arbete är ofullständigt, då straffrätten och den senare delen av processrätten aldrig blev färdiga. I den sista utkomna delen (IV, 1) motiverade författaren, varför han skrivit processrätten före straffrätten. Efter färdigställandet av de förmögenhetsrättsliga delarna (11,1—2) trodde han först, att den danska strafflagstiftningen inomen nära framtid skulle undergå stora förändringar. Slutligen visade det sig dock, att i stället de processrättsliga stadgandena ändrades så mycket, att man snarare behövde en bok över processen än över straffrätten.'22 Den samtidigt av Hurtigkarl utlovade fortsättningen av processrätten utkomsomnämnts emellertid aldrig. Dahls omdöme omHurtigkarl somrättsvetenskapsman är förintande: »Videnskabelig Aand eller juridisk Fantasi findes ... ikke i HurtigkarPs sparsomme litterjcre Produktion, [som i övrigt bestod av några dissertationer och skrifter på latin, se 3.7.6.] der kun repra:senterer den rene Marsch paa Stedet uden Spor af, at Forfatteren levede og virkede paa en Tid, hvor T^enkere som0rsted — og i Tyskland Savigny — allerede forlxngst havde begyndt deres glimrende Bane».'22 Kritiken är dock berättigad. Sällan träffar man på ett arbete, som i så hög grad bildar slutet på en epok. Hurtigkarls verk är det sista, som syftar till att framställa hela den traditionella privaträtten inklusive straff- och process- '^0 Dahl s. 145. Hurtigkarl I, Til Lxserne. Hurtigkarl IVJ, Forenndring. Dahl, s. 144.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=