168 och han publicerade själv aldrig annat än en ofullbor- med sträng självkritik, dad doktorsavhandling (se 3.7.6.)- Vetenskapligt anses Colbiornsen inte ha höjt sig över tidens nivå; Kofod Ancher samt Heineccius och Wolff nämns som hans viktigaste förebilder, 113 Av Norregaards förord framgår vidare, att verket var avsett för nybörjare. Författaren uppgav tre skäl för tryckningen av föreläsningarna; han ville dels befria åhörarna från en tröttande diktamen, dels ha mera tid »til practisk Anvendelse» under föreläsningarna och dels hjälpa dem, som inte kunde närvara vid undervisningen. Norregaard hänvisade till sina tjänsteplikter, som hindrat honomatt slutföra arbetet, och största delen av band VI, som behandlar processrätt och exekution, har skrivits av jur.kand. Jakob Viborg.*’^ Norregaards system användes länge i Danmark och i synnerhet i Norge. Med tanke på Norregaards uppgivna suck över svårigheterna att komma med någonting nytt i dansk och norsk privaträtt är det inte förvånande, att verket inte har funnit nåd inför kritikens ögon. Enligt Dahl är arbetet skrivet »i den gasngse trostelose Paragrafstil med dens kortfattede Definitioner, i alt vxsentligt rent deskriptivt, uden virkelig Analyse eller Begrebsudvikling».'I nyare tid har Dalberg-Larsen kommit med en liknande kritik: Norregaards och Hurtigkarls arbeten är »praktisk orienterede brugsv^erker», som saknar bestämt vetenskapsideal, djupgående systematisk bearbetning av rättsstoffet, kritiska ställningstaganden och självständiga bidrag till lagtolkningen. Även omDahls kritik också i detta fall är betingad av hans allmänna inställning till den danska doktrinen före 0rsted, och även omDalberg-Larsen ställer orimliga krav med beaktande av 1700-talets rättsvetenskap i allmänhet, är kritiken i viss mån berättigad. Utvecklingen inom den danska systematiska 1700-talslitteraturen avstannade i och med Norregaard.''^ Hoier, Hesselberg, Dons och Kongslew, alla åstadkom på sitt sätt någonting nytt. Norregaards arbete var betydligt mera omfattande (nästan 2400 sidor) än föregångarnas, men han nöjde sig med upprepningar och sammanfattningar. Den allmänna nivån och i synnerhet läsbarheten förbättras inte av Norregaards (o)vana, att i den wolffska metodens anda ständigt hänvisa till det tidigare sagda och dessutomatt kvittera alla teoretiska problemgenom hänvisningar till sin lärobok i naturrätt. 116 118 Schlegel, Colbiornsen, s. 21. Schlegel, Colbiornsen, s. 17 och 22; Dahl, s. 137 f. NarregaardI, Til Larseren. Dahl, s. 143. Dahl, s. 144. Dalberg-Larsen, s. 228. Det kan nämnas, att Bärens år 1792 (SJLB 1, 1792, s. 79 f.) berömde systemen från Kofod Ancher till Colbiornsen, men ej nämnde Norregaard. 116 118
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=