166 af Erichsens Materialier og forfattede ved Hielp deraf et concentreret System med udmzerket Eleganz».'^^ Detta påstående strider dock mot Kongslews egna uppgifter, somväl knappast kunde förringa den ännu levande Jön Eirikssons insats, och i synnerhet mot det faktum, att Kofod Anchers skrifter i texten verkligen framstår som den viktigaste källan, åtminstone i den första delen. Den rättsteoretiska inledningen är i stort sett en återgivning av Kofod Anchers tankar i dennes »Anviisning» med många långa citat.De av Kongslew som förebilder nämnda tryckta skrifterna torde vara dissertationer o.likn., eftersom endast Dons’ systempublicerats. Kongslew räknade senare upp Stampes, Jön Eirikssons, Colds och Colbiornsens systemmanuskript, men nämnde inte, om han hade haft tillgång till dessa. Dahl klandrar denna gång språket (Kongslews »Staccato-Stil virker nysten irriterende paa en Nutidsla2ser»).i°^ Dahl hänvisar också till Baden, somvisserligen även han klandrade språket, men ansåg detta vara för blomstrande för ett dogmatiskt arbete, och i övrigt tyckte, att Kongslews arbete var ett mönstergillt system.*®^ Dahl torde med staccatostilen avse Kongslews korta meningar, som med fördel skiljer sig från den tysk-latinska kansliprosan och somväl inte åtminstone försvårade läsningen för de nybörjare, som boken vände sig till. Kongslew följde samtidigt det på 1770-talet uppkomna skrivmodet, somsträvade till en subjektivt färgad framställning genom ett flitigt bruk av tankestreck, utropstecken, avbrutna meningar o.dyl.*^^ En samtida recensent prisade Kongslew i synnerhet som stilistiker: »Han er överalt jevn, flydende, munter, indtagende». 100 104 3.3.9. Holger de Fine Olivarius Det enda på latin publicerade systemet »Elementa juris privati Danici atque Norvegici ex ipsis fontibus deducta» (122 s.) komut i Odense så sent som år 1782, och författaren, professorn i dansk rätt vid universitetet i Kiel Holger de Fine Olivarius ansåg det nödvändigt att försvara utgivningsspråket med en hänvisning till utländska läsare. Olivarius’ system förblev liksom Kongslews ofullbordat. Den enda utkomna delen, en ytlig framställning av delar av personrätten, var den andra delen av ett tilltänkt system, som enligt författaren skulle fortsätta med resten av personrätten, sakrätten och straffrätten. Den förstadelen skulle slutligen innehålla en rätts- och litteraturhistorisk översikt. Schlegel, Juridiske, s. 116. ’’ Se t.ex. Kongslezi’ I, s. 250, 268. KongslewI, s. 268 not c. Recensenten i KIE 1782, s. 781, betonade utnyttjandet av dissertationer somen särskild förtjänst i Kongslews arbete. '0* Dahl, s. 142. Baden, s. 100. Se Litteraturhistorie, s. 429. 'O'* KIE 1781, s. 359. Olivarius, förordet. 98 100 102 105
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=