161 åhörare av offentliga föreläsningar för att kunna publicera ett kollegium, då man enligt recensenten med ett kollegiumförstod »entweder gewisse Sätze die ein Lehrer seinen Zuhörern in die Feder dictirt, damit sie etwas haben, welches sie ihremGedächtnis einprägen können, oder gewisse Sätze, welche sich ein Zuhörer sich in seines Lehrers Vorlesungen sich aufzeichnet. Der Verfasser verstehet durch dieses Juristische Collegium vermuthlich nicht das erste, weil er kein bestelleter Lehrer ist, er nimt also den Ausdruck in dem zweiten Verstande; und da mufi Ihmein Unpartheiischer zugestehen, dafi das Werk seinem Titel gemäfll, und des Verfassers angewendeter Fleis ganz ruhmwiirdig sey-»^^ Kritiken kunde tolkas som ett försök att begränsa lagtolkningsrätten till »bestellete Lehrer», ett försök som hade ett visst stöd i F 1736, då förordningen (II-4) tillät endast juris doktorer och licentiater att hålla kollegier för den akademiska ungdomen. Främst gav den dock uttryck för recensentens misstanke omatt Hesselberg prålade med lånta fjädrar (se nedan). Hesselberg hade för avsikt att »give dem, som vare ganske uerfarne, en liden Idee omden Danske Lovgivning»; han siktade ursprungligen till en så kortfattad framställning som möjligt. Den norskfödde Hesselberg ville vidare hjälpa dem, som endast hade tillgång till antingen DL eller NL genom att genomgående jämföra båda kodifikationerna. Enligt honomvar norrmännen föga intresserade av att skaffa sig DL.^^ De första jämförelserna mellan DL och NL och ansatser till en behandling av norsk rätt började utkommajust under 1750talet (se nedan 3.6.1.). I de senare häftena frångick Hesselberg sin ursprungliga plan. Han sade sig ha tagit med talrika juridiska problemi den andra delen, eftersomäven lärdajurister hade läst den första delen, och i den tredje delen tackade han den ovannämnda recensenten för kritiken, somhade lett till att de senare delarna blivit utförligareän den första.I den fjärde delen ändrades dock återigen planen för arbetet. I förordet daterat på skeppet Emanuel nämnde Hesselberg, att han på grund av sin förestående resa till St. Croix i Västindien varit tvungen att korta av den redan färdiga första delen av processrätten, eftersomhan inte hade haft tid att slutföra ett så grundligt arbete, och att fjärde delen därför hade blivit kortare än vad ett kollegiumöver processrätten borde vara. Omdömena om Hesselbergs arbete har varit ganska negativa. Kofod Ancher ansåg dock åtminstone systematiken i Hesselbergs arbete vara god (se nedan). Utgivaren av den andra upplagan. Dons, dolde inte sin kritiska inställning till arbetet. Han betonade, att verket fortfarande endast var avsett för nybörjare och att man dels förbjudit honomatt ändra på den ursprungliga texten, dels beNachrichtcn I, s. 326 f. Hesselberg, Fortalc (till törsta och andra häftet). Hesselberg, Fortale (till andra och tredje häftet). 11
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=