160 at skille det Fremmede fra det Indenlandske ...». Förläggaren meddelade vidare, att Hedegaard gjort många rättelser och tillägg till den ursprungliga texten. J.J.5. Engelbrecht Hesselberg Engelbrecht Hesselbergs (1728—1788) »Juridisk Collegium» (655 s.; 4:o) var i årtionden underdomarnas viktigaste hjälpmedel och utgjorde det främsta läromaterialet åtminstone för dem, som avlade dansk examen.Verket utkom i fyra häften år 1755, och dess popularitet framgår av att en ny upplaga med kommentarer ombesörjdes av Dons år 1763. Boken är den första systematiska framställningen av hela den dansk-norska privaträtten, som enligt tidens begrepp omfattade civil-, straff- och processrätten. Hesselbergs kollegium följer i stora drag ordningen i Institutiones: den första delen består av en inledning och personrätten, den andra behandlar sakrätten, dvs. hela förmögenhetsrätten, den tredje kriminalrätten och den fjärde processen. Dispositionen inom de olika delarna följer dock ofta ordningen i DL, och indelningen av processrätten även systematiken i Hoiers »Collegium».^’ I förordet till den första delen nämnde Hesselberg, att de, somkände till den allmänna metoden att behandla romersk rätt, inte torde för\’^åna sig över, att den tredje boken i DLoch NLinledde hans kollegiumoch att den första boken omprocessen bildade avslutningen. Inomden första delen följde han dock ordningen i DL och NL.^- Senare betecknade Hesselberg sin disposition som »en slags Blandning af den Danske og Rommerske Rettes Orden, hvilken jeg vil kalde den Danske-Rommerske Orden». Det är möjligt, att Hesselbergs disposition hade kritiserats, eftersomhan i detta sammanhang konstaterade, att största delen av läsarna fortfarande väl inte kunde begripa, varför framställningen började med den tredje boken i DL, men att han inte brydde sig omkritikernas antal, utan om dessas förnuftighet: »3 eller 4 förståndige Ma:nds Domme bor overbalansere nogle 1000. andres Meemnger.» Hesselberg drog sig heller inte annars för att ingå i polemik med sina kritiker. I förordet till den tredje delen avvisade han kritiken i en recension i A. Fr. Biischings tidskrift »Nachrichten von dem Zustande der Wissenschaften und Kiinste in den Königlich Dänischen Reichen und Ländern». Kritikern, uppenbarligen Cold,^'* förutsatte, att författaren måste vara antingen en lärare eller en Hoier, Collegium(3. uppl.), Forlx’ggcrens Fort.ile. Dahl, s. 142; Baden, s. 96. Om systematiken, se närmare Björne, Nordische, s. 153 och 156. Både Hoier, Collegium, innehållsförteckning, och Hesselberg, s. 433 ff., följer i motsats till DL i processrätten indelningen rättens personer - rättegång — ändringssökande — exekution. Hesselberg, Fortale (till första häftet). Hesselberg, Fortale (till andra häftet). Se Nachrichten I, Vorrede och s. 325 f. Hesselberg antog själv, att recensenten var en »offentlig Larrere (dog ikke her ved Kiobenhavns Universitet)», och även Dahl, s. 507 not 87, påstod kritikern vara Cold. 73
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=