155 3.3. Från diffcrcntiallitteratur till nationella system 3.3.1. Inledning Det är tydligt, att F 1736 fick betydelse även för uppkomsten av den litteratur, som behandlade den dansk-norska positiva rätten, men ännu i den första upplagan av sin encyklopedi måste Kofod Ancher fråga sig, varför DL och NL inte hade kommenterats på över ett halvt århundrade efter lagarnas ikraftträdande. Enligt honom berodde detta på två felaktiga antaganden: i början ansåg man kodifikationerna så klara och tydliga, att de inte behövde förklaras, och senare betraktades lagtolkningen som en regalrätt, somundersåtarna inte ägde att befatta sig med."*^ Trots att Kofod Ancher utan argument avfärdade föreställningen om lagtolkningen som en regalrätt somfelaktig, är det av spridda yttranden att döma uppenbart, att det rörde sig omett reellt problem för 1700-talets dansk-norska jurister. Enligt DL 1-1-1 var rätten att förklara lagen förbehållen kungen, och Hoier hänvisade i sin processrätt till Hojesteretspatentets 18. Art., somförbjöd lagtolkning. Hoier tolkade dock stadgandet inskränkande så, att advokaterna inte fick »for saa hoye Dommere som Hoyeste Rett ... paraphrasere Loven, eller inferere nogen nye Meening i Loven», m.a.o. att rättsvetenskapliga kommentarer var tillåtna.Ocksåi en disputation under Hoiers presidiumvar slutsatsen densamma. Förbuden i DL 1-1-1 och Hojesteretspatentet gällde ingalunda lagtolkning i doktrinen.Lorentz Ewensen konstaterade i förordet till sin tabellariska »Anviisning» från år 1762 (se 3.6.1.), att bland de »mange herlige Friheder», som Fredrik V hade beviljat sina undersåtar, den inte ringaste var den »at det tillädes os at undersoge Hensigten og den rette Meening af Lovene». Ewensen försvarade det opinionsstyrda enväldet: just undersåtarnas rätt att fritt tolka lagarna gjorde, att man förstod lagarnas billiga och rättfärdiga avsikter. Om undersåtarna däremot förnekades friheten att tänka och undersöka lagarnas grund och mening, så ledde detta till, att allt uppfattades somett tvång, och även de klokaste lagar misstänktes i hemlighet. Kofod Trojel ansåg det ännu år 1780 nödigt att påpeka, att den, somville förstå lagen, måste ha frihet att förklara och tolka den.-'’^ Ewensen syns förlägga tolkningsfrihetens uppkomst till Fredrik V:s regeringstid (1746—1766), då det första fullständiga systemet (Hesselberg) utkom. Baden var omkring ett halvt århundrade senare beredd att utpeka Kristian VI (1730-1746) som den, som upphöjde den danska och norska lagfarenheten till vetenskaplig rang.-'’' Det är tydligt, att det först från och med 1730-talet uppstod ett behov för en inhemsk juridisk litteratur och att regeringen då inte ställde sig i vägen för en sådan. Kofod Ancher 1755, s. 50. Hoier, Collegium, s. 9. Hoier/Berregaard (1736), § VII. Kofod Trojel I, I, s. 34. Baden, Dedikation »Til Dannerkongen».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=