146 3. Litteraturen i Danmark-Norge Då Andreas Hoier i sin lilla rättsencyklopedi »Idea; ICti Danici» år 1736 skulle redogöra för den litteratur, som fanns att tillgå vid tolkningen av gällande dansk och norsk rätt, hamnade han i uppenbara svårigheter och kunde förutom några register endast nämna Ostersen Veiles ordbok från mitten av 1600-talet (ovan I 4.2.) samt Weghorsts och Hoyelses översättningar av DL till tyska och latin.' Då Hoier dessutom underlät att nämna sin ärkefiendes Ludvig Holbergs naturrättslärobok från år 1716 (3.5.1.),- betydde det, att han överhuvudtaget inte hade någon danskspråkig litteratur att rekommendera åt dem, som ville studera juridik för att avlägga ämbetsexamen i enlighet med den nya förordningen från 10.2.1736. Danmark-Norges sparsamma rättsvetenskapliga litteratur under 1700-talets tre första decennier publicerades, med undantag av Holbergs naturrätt, somdissertationer på latin (3.7.6.). Det kan inte med säkerhet avgöras, ombristen på inhemsk juridisk litteratur i början av 1700-talet berodde på rikets trängda finansiella läge och den outvecklade förlagsverksamheten (se ovan 1.) eller den hämsko, som det verkliga eller inbillade förbudet mot en tolkning av DL och NL lade på juristerna (se nedan 3.3.1.). Ett faktumär dock, att en juridisk litteratur uppstod först efter utfärdandet av Förordningen 1736 (3.1.), och man kan anta, att behovet av undervisningsmaterial i sista hand var avgörande för uppkomsten av en sådan litteratur liksomi Sverige-Finland (se ovan 2.3.2.). Från och med 1730-talet uppstod i Danmark-Norge så småningom en rättsvetenskap, som inom några årtionden nådde en redan i kvantitativt hänseende imponerande blomstring. Hoier själv visade vägen, då det gällde att skriva rättsencyklopedier för grundundervisningen (3.2.), DL och NL utlades i omfattande systematiska (3.3.) och exegetiska verk (3.4.), man publicerade naturrättsframställningar, somfick användning även i Sverige-Finland (3.5.; 2.2.3.1.), och norska och isländska jurister intresserade sig för hemlandets rätt och rättshistoria (3.6.). Man behandlade undantagsvis även rättsteoretiska problem(3.7.1.) och den under enväldet ömtåliga statsrätten (3.7.3.) samt lade grunden till en högtstående rättshistorisk forskning (3.7.2.), och det fanns även medel att publicera de utlåtanden, som landets ledande jurister avgivit inomförvaltningen (3.7.4.). Trots professorernas produktivitet fanns det rum för skrifter, skrivna av praktiskt verksamma jurister (3.7.5.). Dissertationslitteraturen var inte numerärt så omfattande som i Sverige-Finland, men avhandlingarna var kvalitativt klart bättre (3.7.6.). Mot periodens slut började Nordens första juridiska tidskrifter utkomma (3.8.), och den unge 0rsteds litterära verksamhet var ett förebud för en ny tid inomrättsvetenskapen (3.9.). ' Hoier, s. 55 f. - Se Hoier, s. 42 not 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=