145 Latinet somskriftspråk kunde ännu på 1600-talet försvaras med att även den svensk-finska juridiska litteraturen på detta sätt blev tillgänglig för en internationell publik, vilket i verkligheten också var fallet (se I 3.4.). Under senare delen av 1700-talet var man i allmänhet utomlands dock inte intresserad av de dissertationer, som producerades i Sverige-Finland, och omett sådant intresse undantagsvis fanns, ledde detta till en översättning av dissertationerna till moderna språk (Calonius). Latinet hade blivit ett klart hinder för rättsvetenskapens utveckling, och latinkravet ledde till producerandet av nödtorftigt hopbundna citatsamlingar (Colling) och till en ytlig behandling av den egentliga juridiska frågan. Dissertationerna var också på grund av språket otillgängliga för vidare kretsar utanför universiteten. I synnerhet Collings metod att i texten ta med långa svenskspråkiga citat utan översättning ledde till att dissertationerna endast kunde läsas av svenska lärda. Latinets status var dessutom sjunkande under perioden. Det tycks redan vara en självklarhet, att kungliga personer inte behö\'de följa med disputationer på latin.^^° Gustaf III yrkade på att såväl föreläsningar som disputationer skulle hållas på svenska vid hans besök i Uppsala; däremot uttalade han sitt förakt över professorernas bristande kunskaper i franska.-^-'*' Det höga antalet adelsstudenter bland dem, somvalde att disputera på svenska, är påfallande, åtminstone då det gäller Solanders dissertationer på 1780-talet. Dissertationerna på latin hade blivit ett självändamål. Man måste vidare betona disputationsväsendets, i sista hand förordningens omämbetsexamen, indirekta negativa följder för den rättsvetenskapliga litteraturen. I Danmark-Norge är en stor del av den juridiska litteraturen under samma tid läroböcker avsedda för akademiskt bruk. I Sverige-Finland ledde disputationsmöjligheten till, att många helt negligerade de juridiska studierna, i synnerhet somdet tydligen alltid var möjligt att köpa sig en dissertation. Även om graden av professorernas medverkan till dissertationerna i flesta fall inte kan bevisas, är det signifikativt, att professorerna under perioden endast publicerade sig i dissertationsform (Solander, Fick, Rabenius, Hernbergh, Colling, Calonius), medan svenskspråkiga läroböcker och kommentarer i så gott som samtliga fall är skrivna av praktiker utanför universitetsvärlden (Funck, Botin, Lind, Drangel, Westdahl, Flintberg). Först år 1794 publicerade Tengwall sin akademiska lärobok i civilrätt, betecknande nog efter det att disputationsväsendet utslocknat i Lund. - F omämbetsexamen lämnade undervisningen i juridik helt oreglementerad, vilket redan i sig ledde till att behovet av akademiska läroböcker var litet. Frånvaron av systematiska arbeten i Sverige-Finland under senare delen av 1700-talet, då sådana var så vanliga i Danmark, kan förklaras med att domarkåren var bättre betjänt av exegetiska arbeten, i vilka tolkningsförslag lätt kunde finnas under varje lagstadgande. Anncrstcdt III, 2, s. 202. 3S1 Fchrrnan, s. 36 f. 10
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=