RB 52

143 adjunkten Johan Munck af Rosenschölds presidium.Är 1813 presiderade Johan Holmbergson för en dissertation om förbjudna led som äktenskapshinder, »De connubiis inter cognatos aut adfines prohibitis», av den senare så berömde Carl Johan Schlyter. Tengwall inledde i Sverige traditionen att publicera svenskspråkiga avhandlingar, korta monografier, sominte ventilerades i en disputation. Av dessa utkom två anonymt, »Afhandling omFidei Commisser» (1790; 98 s.) och »Afhandling omBörds-Rätten» (1792; 95 s.). Avhandlingarna har en utpräglat praktisk inriktning. Den förstnämnda har på slutet modellstadgar för inrättande av fideikommiss och den senare tre utförliga rättsfallsreferat som bilagor. Litteraturhänvisningarna är sparsamma: Rabenius’ dissertationer omklander å lös egendom och jordafång är dock viktiga källor i avhandlingen om fideikommiss.-^'^-'’ Tengwall publicerade dessutom under eget namn och på eget förlag »Tankar omFängelse å Personer och Qvarstad å Gods» (1799; 64 s.). Blandningen av straffrätt och utsökningsrätt för tankarna till vissa av dissertationerna under Colling, och inledningen börjar något långsökt från det människans behov av säkerhet, som fått henne att överge naturtillståndet.^'*^’ Tengwall visar dock i sina åsikter omfängelsestraffet, att han följt med tidens debatt i frågan (se III 4.2.). Ett enastående arbete i svensk juridisk 1700-talslitteratur och ett nordiskt exempel på tidens intresse för juridisk hermeneutik, dvs. lagtolkningslära, är lagmannen Lars Fr. Linds »Domarens Pröfningefter Sweriges Lag; eller: Sättet, at utröna Lagens rätta förstånd, mening och grund» (1799; 200 s.; 4:o; 2. uppl. med amn. och register av A. Philipson 1848; 183 s.; 8:o). Redan den sena andra upplagan är ett uttryck för arbetets kvalitet, och Fritz Walter Ekström berömde ännu på 1910-talet Linds bok somett »i synnerhet för sin tid förtjänstfullt arbete om lagtolkning, däri författaren överallt står på praxis’ grund». Redan de talrika hänvisningarna visar dock, att Lind snarare stod på Nehrmans grund,och han drog sig ställvis inte heller för att ordagrant citera Nehrman utan angivande av källan.^'*'* 2.3.9. Sammanfattning De stora antalet juridiska dissertationer under senare delen av 1700-talet är utan tvivel en följd av F omämbetsexamen, som godkände en offentlig dispuDel kan nämnas, att Kant är en framträdande auktoritet i dessa dissertationer; se Johan Mnnck af Roscnschöld/David Munck af Roscnschöld, De jure talionis (1802), .Munck af Rosenschöld/Bcned. Larsson, De eontraetihus eorumque differentia (1804), .Munck af Roscnschöld/Petr. Tcllin, De testamentis seeundum prxeepta antiquiora & reeentiora (1808) oeh Munck af Rosenschöld/Joh. Petr. Hörhcck, De prarseriptione (1809). 34S Tengn'all, I-idei Commisser, s. 14, 50, 58 oeh 68. .346 Tengn'all, Tankar, s. 3. Ekström, Privaträttens allmänna läror, fdelsingfors 1921, s. 49 not 4. -’■»X Lind, s. 12, 16, 33, 34, 69, 78 osv. .349 y.ex. Lind, s. 153 t. Se även Björne, Nordisehe, s. 147. .347

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=