142 latin omförbjudna släktskapsled och en gång för en svenskspråkig avhandling med rent ekonomiskt innehåll,men somprofessor för endast en ekonomisk avhandling. Den efter Hernbergh år 1792 till professor utnämnde Anders Lundströmpresiderade enda gången några månader före sin utnämning för en typisk straffrättslig dissertation på latin, »De crimine raptus» (resp. Dan. Hjortzberg, 1792). Samma år presiderade juris adjunkten Johan Daniel Drissel för en serie på tre dissertationer, senare presiderade han som professor sju gånger åren 1810—1818. Av de juris adjunkter i Uppsala, sominte nådde en professur, var Nic. Wall den flitigaste; han presiderade för sju disputationer åren 1750-1766. Den första och utförligaste dissertationen, »De convenientia inter methodum juridicam& mathematicam» (resp. Mart. M. Rosell, 1750) behandlar likheterna mellan matematisk och juridisk metod och visar tecken på att Wall tagit intryck av wolffianismen (se III 1.1.). De övriga bagatellartade dissertationerna på mellan sex och tolv textsidor behandlar samtliga ett familje- eller arvsrättsligt tema. Wall borde somadjunkt ha skrivdt samtliga dissertationer, och en del av dessa verkar vara stöpta i samma form, både då det gäller disposition, hänvisningsteknik och litteratururval.I en dissertation talar dock respondenten i dedikationen om avhandlingen som »ett prof av det mitt inre hyser».^"^’ Av docenten Anders Erik Afzelius’ (senare professor i Abo) dissertationer i Uppsala kan nämnas »De injuria, I» (utan resp., 1806), ett arbete, i vilket den nya nulla poena sine lege -läran refereras (se III 3.4.). I Lund upphörde såsom nämnts dissertationerna i stort sett år 1783,-^"*- och Codings efterträdare Lars Tengwall presiderade för endast två juridiska dissertationer, den ena var ett arbete omtrovärdigheten av döendes vittnesmål och den andra första delen av en aldrig fortsatt serie om Skånelagen. Båda dissertationerna är uppenbarligen skrivna av respondenterna.-^'^-^ De juridiska dissertationerna upphörde dock ännu inte helt, och av det tidiga 1800-talets dissertationer kan nämnas fyra arbeten, som granskades 1802-1809 under 339 Plygare/Sum. Fred. Zicrvogel (1781); Flygare/Carl Alander (1787). Den juridiska avhandlingen, törsta delen av en aldrig fortsatt serie, är en dissertation av traditionellt snitt p.t 14 sidor. Detta gäller i synnerhet Wall/Joh. Jacobsson, De hereditate in eognatione remota (Cap. III. § XI. Ä. B.) (1759) och Wall/Magn. Lanner, Dedote parentum, Sveth. FIcmfölgd(Cap. XVI. G. B.) (1759). Wall/Jon. Björck, De auetoramento, Sveth. Fördel. (1758). Det kan nämnas, att författaren av denna dissertation definierar (s. 2.) äktenskapets begrepp enligt Nehrman och inte enligt Wolff. Tydligen som en följd av att kansler i sitt brev 9.11.1782 inskärpte, att respondenten alltid själv skulle skriva sin dissertation; seJohannesson, s. 252. Tengnall/Joann. Wilh. Löjmark, De testium mortuorum fide (1791; 11 s.); Tengivall/Jon. Sam. Gestrich, LegumScanensium commentatio academica. I. (1801; 12 s.). Löfmark var hovrättsauskultant och i Gestrichs dedikation tillägnades Tengwall med fru »dessa blad, såsom et välment bevis af tacksamhet för ädelmod och välgärningar».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=