139 utgivandet bchjälplige C. J. Schlyter motiverade detta med att han inte ville »öka samlingen av pra:)udikater», i synnerhet som Calonius själv varit kritisk mot prejudikat; en bidragande orsak kan dock ha varit, att Calonius pinsamt ofta hamnade i minoritet i voteringen.Först efter utnämningen till prokurator fick den gamle Calonius en ställning jämförbar med t.ex. Stampes i Danmark. Trots Calonius’ begränsade politiska inflytande ligger det annars nära till hands att jämföra honom med 0rsted, med vilken han hade mycket gemensamt. Även 0rsted var i viss mån autodidakt, eftersom han efter sin grundutbildning hade föga att hämta på universitetet. Både Calonius och 0rstcd hade ingående kunskaper i sin tids rättsvetenskap, och båda var bibliofiler med bibliotek på flera tusen band.-^-'* Bägges kunskaper var också beroende av det de kunde Inhämta i litteraturen, eftersom Calonius aldrig reste utomlands och 0rsted gjorde en enda utlandsresa utan vetenskapligt syfte.-’--'’ Bådas vetenskapliga grundinställning stadfästes redan i början av den juridiska karriären, och båda hyste föga förståelse för senare strömningar. Båda använde sig av den traditionella metoden att kommentera äldre jurister; Calonius använde sig av Rabenius’, 0rsted av Norregaards och Hurtigkarls framställningar. Anteckningar från Calonius’ föreläsningar cirkulerade under de första decennierna av 1800-talet,men i stort sett glömdes han snart. Av allt att döma var Calonius’ person orsaken till att han saknade elever. Calonius’ förkärlek för det som undervisningsspråk utdöende latinet gjorde, att hans skrifter med tiden blev allt mera svårtillgängliga. Då å andra sidan rättsläget i Finland efter skilsmässan från Sverige år 1809 förblev i stort sett oförändrat i över ett halvt sekel, eftersom lantdagen inte sammankallades åren 1809-1863, föråldrades Calonius’ skrifter inte. Brister på läroböcker var dessutom skriande, vilket bevisas av att man tryckte föreläsningsmanusknpt utan vetenskapligt värde, Carl Fwert Ekelunds föreläsningar i romersk rätt och panträtt. Nyckeln till den glömska, som Calonius snart råkade ut för, måste sökas i skillnaderna mellan honom och 0rsted. Calonius ifrågasatte inte 1700-talets naturrättsdoktrin, medan 0rsted frigjorde sig från den traditionella naturrätten och ersatte den med begreppet »naturlig Ret», en gemensamtermför bl.a. sedvanerätt och samhälleliga värderingar. Skillnaden mellan Calonius och 0rsted är i själva verket en generationsskdlnad. Calonius var född år 1738, 0rsted 1778, Calonius var vetenskapligt aktivast under 1780-talet, medan huvudparten av 0rsteds produktion kom till under 1800-talets tre första decennier. Även om Calonius också på sin ålderdom följde med rättsvetenskapens utveckling. Calonius, Opera omnia III, s. VIII t. ’’■* Calonius’ bibliotek omfattade 3.^60, Orsteds 4445 nummer; se Förteekning oeh Fortegnelse over ... A. S. Orsted’s efterladte Bogsamling ..., Kbh 1860. ^’5 Se Tamm, Lovkyndighed, s. 41. Montgomery, s. 239.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=