138 Calonius’ yttranden i Högsta domstolen omfattar sammanlagt 1150 sidor i »Opera omnia», vartill det kommer 133 sidor yttranden i generalauditörsmålen. Varje yttrande är dock försett med en utförlig inledning, som redogör för målets gång i lägre instanser, och Calonius’ vota är ofta ganska korta eller innehåller endast ställningstaganden till bevisfrågan. Bandet med Calonius’ utlåtanden som prokurator börjar med ett 18.4.1809 daterat »Underdånigt förslag till organisation af en Regeringskonselj för nya Finland» och innehåller i övrigt endast texten till breven, utlåtandena och betänkandena från prokuratorsexpeditionen samt på slutet, i svensk översättning, Calonius’ berömda tal vid avgången från rektoratet sommaren 1808. 2.3.7.4. Värdering Calonius’ insats som rättsvetenskapsman är ännu mera anmärkningsvärd, om man beaktar, att han måste börja från intet. Undervisningen i juridik hade legat för fäfot i årtionden, då Calonius började undervisa i fakulteten år 1771. Han komatt förkroppsliga ordspråket »docendo discimus», ty först genomsin undervisning lärde han själv grundligt känna juridiken. Om man helt kort vill karakterisera Calonius som rättsvetenskapsman, kan man med hjälp av Wieackers terminologi beteckna honom som en »Bewahrer», inte som en »Grunder». Politiskt var Calonius konservativ och närmast en anhängare av ständerväldet under frihetstiden. I sina brev uttalade sig Calonius kritiskt om Gustav III, men även Reuterholm blev föremål för hans bitska kommentaI ekonomiska frågor kunde han inta liberala ståndpunkter. I breven till Porthan försvarade han bondens rätt att fritt använda sin skog och ansåg Rousseaus »Oeconomiepolitique» vara full av »starka sanningar».^-’ Under sina föreläsningar rekommenderade han Adam Smiths »An inquiry into the nature and causes of the wealth of nations» och förfäktade liberalismens tes omegennyttan som en befrämjare av det allmänna bästa.I hans rättsvetenskapliga ställningstaganden dominerade dock det konservativa draget. Calonius var fast förankrad i sin tids naturrättsdoktrin, vilket märks bl.a. av det ovan nämnda sättet, på vhlket han fyllde ut Rabenius’ framställning med naturrättslig argumentation. Han ställde sig ofta kritisk till upplysningens idéer och förstod inte nyare strömningar inomfilosofin (se III 1.1.). Kanske redan därför blev hans betydelse för den svensk-finska rättsvetenskapens utveckling sist och slutligen marginell. Calonius’ inflytande i rättsväsendet och för\'altnmgen kan inte heller jämföras med de främsta danska juristernas. Högsta domstolens beslut har inte meddelats i samband med publiceringen av Calonius’ yttranden. Den vid Se Calonius, Bref, s. 2, 41 f.. 64, 165, 186 och 192 f. Se Calonius, Bref, s. 327 och 392 ff. Calonius, s. 4 och 21. 320 rer. 320
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=