135 XLVIIl. MB» (resp. R. W. Stierwald, 1784). Dissertationen om möjligheterna att få svaranden i brottmål att bekänna, »De elicienda in foro criminali reorum confessione» (resp. Fr. W. Krogius, 1790) behandlade ett under den legala bevisteorins tid brännande straffprocessuellt problem(se även III 4.). Till förmögenhetsrätten hörde en tvådelad avhandling om hypotek, »De hypotheca», I—II (resp. A. Gottskalk och G. Poppius, 1786—1792), och den enda familjerättsliga dissertationen behandlade äktenskapsförord, »De pactis ante divis nuptialibus VIII. GB» (resp. Fr. Melart, 1781). Efter Calonius’ återkomst från Stockholm ventilerades endast en dissertation under hans presidium; första delen av en avhandling omett stadgande i UB, »De exceptione non numerata: pecunix’ ad cap. IV. § 3. Uts. Bl. P. I» (resp. N. J. Idman, 1806). Författarskapet till Calonius’ dissertationer är helt klart, och t.ex. Wrede nämner inte ens möjligheten, att någon respondent kunde ha skrivit sin avhandling själv.^'0 Det är inte något tvivel om, att preses är författaren. Detta gäller tydligen också den av hovrättsnotarien Stierwald försvarade avhandlingen omfynd och hittegods, trots att dissertationen framlades »Pro Licent. Juridica». Calonius talade själv om »mina Juridiska Disputationer». Flan var uppenbart stolt över dem och uppmanade enträget Porthan att skicka några exemplar av varje dissertation för utdelning i Stockholm. Till det yttre skiljer sig Calonius’ dissertationer, med undantag av deras påfallande längd, föga från samtida alster i Uppsala och Lund. Dispositionen består av en enkel indelning i paragrafer, och avhandlingarna börjar ofta med en allmän betraktelse, som slutar med en vädjan till den välvillige läsaren. Långa fotnoter förekommer ofta och litteraturhänvisningarna är rätt talrika, men litteratururvalet är traditionellt, och dissertationerna ger inte uttryck för någon ovanlig beläsenhet. Wrede har betecknat Calonius’ dissertationer som rediga, klara och grundliga, och denna karakteristik visar både de starka och svaga sidorna i Calonius’ produktion. Såsom i del III skall visas, behärskade Calonius helt sin tids rättsvetenskap, men han hade inga förutsättningar att vidareutveckla denna. 311 312 2.3.7.3. Föreläsningar och utlåtanden Den mest omfattande delen av Calonius’ produktion är hans föreläsningsmanuskript, sc^m tillsammans med Calonius’ bibliotek i början av 1820-talet inköptes till finska staten och genomflyttningen till Helsingfors räddades undan Abo brand år 1827. Manuskripten består dels av exegetiska föreläsningar över balkarna i 1734 års lag med undantag av UB och RB,-^'^ dels systematiska Sc Wrede, s. 119 ff. Sc Marklin, III, s. 21. Aven denna dissertation trycktes ånyo i Calonius' Opera omnia (II, s. 81 ff.). Calonius, Brcf, s. 276 f. (5.6.1797). Omdessa, se närmare Wrede, s. 124 f. 312
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=