134 historiska litteraturen i allmänhet nöjt sig med att framställa Calonius’ beroende av 1700-talets juridiska doktrin med hjälp av svepande generaliseringar. Då det t.ex. är fråga omCalonius’ förhållande till sin tids naturrätt, visar det sig också, att hans levnadstecknare haft mycket ytliga kunskaper om 1700-talets rättsvetenskap.307 2.3.7.2. Dissertationerna Calonius’ dissertationer är inte talrika, om man jämför med den samtida produktionen i Uppsala och Lund. Lidéns och Marklins kataloger har sammanlagt endast aderton nummer, av vilka de tre första består av en historisk serie om Europa under 1500-talet, »De nova facie orbis Europaoi circa sxculum reformationis exorta», 1,1-3 (1764-65 och 1777; sammanl. 118 s.). Den ograduerade Calonius försvarade den första delen av serien från den nedre katedern utan vare sig preses eller respondent; ett ovanligt förfarande. Dissertationerna är betydligt längre än genomsnittet; i »Opera omnia» upptar de 690 sidor, vilket betyder en genomsnittlig längd på omkr. 38 sidor. Calonius’ juridiska produktion började först efter utnämningen till juris professor och inleddes av den första delen av en rättshistorisk serie omträlarnas rättsliga ställning enligt gammal svensk rätt, »De prisco in patria servorum jure». Serien komatt bestå av femdelar, somventilerades åren 1780-1793 (sammani. 224 s.). Serien är Calonius’ mest berömda arbete; den publicerades ånyo i Stralsund år 1819 och kom dessutom ut i svensk översättning (1836). Wrede, sombehandlade arbetet utförligt, betecknade det som »i sina hufvuddrag fortfarande giltigt och oangripligt», även omhan samtidigt konstaterade, att verket inte höjde sig över den dåtida forskningens allmänna nivå, vilket kom fram i, att Calonius för mycket litade på de isländska sagorna (se även nedan III 6.).^°“^ Av de återstående tio dissertationerna är omkring hälften straffrättsliga avhandlingar. Calonius’ första rättsdogmatiska dissertation behandlade straffet för försök till dråp, »De poena homicidii adtentati 8 § XXIV. C. MB» (resp. J. A. Wijkman, 1780). De övriga straffrättsliga arbetena behandlade brott rörande deposition, »De delictis circa depositum» (resp. G. Fr. Kraftman, 1783), preskription av brott, »De pra;scriptione criminum» (resp. A. W. Orra:us, 1785), skamstraff, »De delinquentium ad publicam ignominiam expositione» (resp. N. Bonsdorff, 1788) och, på gränsen mellan straff- och civilrätt, stadgandena rörande fynd och hittegods, »De eo, quod circa res inventas justumest, ad cap. Se närmare Björne, JFT 1986, s. 305 ff. Enligt Wrede (s. 142 not 1) ska även dissertationen om äktenskapsförord ha publicerats i svensk översättning (Lund 1834). Wrede, s. 123. Wrede misstar sig, då han (s. 119 not 1) talar om en tysk översättning av Schildener; i själva verket rör det sig om en nyutgåva av den latinska texten med ett förord av Schildener; se Marklin, III, s. 20. 308 307 3C8 309
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=