128 municationis» (om kommunikationers rätt, resp. Bengt Aliin, 1763) börjar: »Est communicationis, cujus Jus brevius nunc ... describemus, vocabulum compositum a Cum & Munico, deductum a verbo communico». Ett annat typiskt exempel är dissertationen »Caput famili^ juridice consideratum» (familjens överhuvud, juridiskt behandlat, resp. Sam. Kniberg, 1764). På de två första sidorna definieras ordet caput och behandlas dess användning bl.a. inom kemin och botaniken, på sidorna 2—4 behandlas betydelsen av ordet farnilia. Först på sidan fyra känner sig författaren mogen att börja behandlingen av sammanställningen caput familidC. Fixeringen vid ord och termer leder vidare till att vissa dissertationer är sammanställningar av helt disparata rättsinstitut och problem, där det gemensamma ordet utgör den enda förbindelselänken. Dissertationen »De co quod justum circa publicationes» (om kungörelser, resp. A. E. Bergendahl, 1763) börjar på traditionellt sätt med att behandla ordet publicatio (§ I, s. 5-7), varpå följer ett avsnitt omutfärdandet av lagar och förordningar (§ II, s. 7—11). Därefter konstaterar emellertid författaren (§ III, s. 11), att kungörelser också kan ha personer somobjekt och att sådana kungörelser kan indelas i civila och kriminella. Under de civila kungörelserna behandlas lysning och kungörande av dödsfall i kyrkan, till de kriminellahör efterlysande av gäldenär eller brottsling och förkunnande av biltoghet (s. 12-13). Författaren behandlar vidare efterlysning av borttappade sedlar (s. 14), kungörande av hittegods (s. 15 f.) och lysning av tingsfred vid rättegångar (s. 17) för att slutligen gå över till formfrågor {Formalitatcs Publicationum, s. 18 ff.). Man måste nog ge respondenten rätt, då han i dedikationen till sin far talar om »then första gröda. Fast tunncr fruckt min åker bar ...». Dissertationen »De sortilegio juridico» (om juridisk lottdragning, resp. Simon Broome, 1762) behandlar efter sedvanliga definitioner bl.a. lottdragning som förbjuden trolldom (§ III, s. 6—9), tagclott och huvudlott vid arvskifte (§ V, s. 12), lottdragning vid lika röstetal vid val av fullmäktig (s. 13) och väljande med hjälp av lottdragning av den bland flera dödsdömda somskall avrättas (reskripten 17.12.1710 och 17.1.1724; § VI, s. 14-16). Dessa dissertationer är dock inga undantag; t.ex. dissertationen »De jure communicationis» (resp. B. Aliin, 1763), som såsom nämnts börjar med en definition av ordet communication följer samma mönster: författaren behandlar bl.a. myndigheters berättelser och betänkanden, borgenärens skyldighet att kommunicera inteckning med gäldenären och straff för uppenbarande av konungens hemliga rådslag. Ytterligare exempel på den allmänna linjen i Ceilings dissertationer: De libertate testandi (omtestamentsfrihet, resp. Dan. M. Lönegren, 1763) behandlar på över tre sidor (§ I, s. 1-4) ordet libertas. Dissertationen De inspeetione cquestn (omriddarsvn, resp. C. Palm, 1763), börjar med en definition av ordet inspectio. Tentamen juridieummemorix damnatx (omfördömande av avlidnas minne, resp. P. Beckmarck, 1765) behandlar i § I (s. 4-5) betydelsen av ordet damnarc, i § Il (s. 5-7) betvdelsen av mernoria. Delineatio juridiea portus franci (om frihamnar, resp. M. A Adlerstam, 1775) börjar med definitioner av ordenportus (§ II, s. 2—6) och franeus (§ III, s. 6-8). Colling/B. Aliin (1763), s. 6, 8 och 11. 286 286 287
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=