127 ning», utan att denne dock uttryckligen betecknas somauctor. Påståenden om författarskapet i dedikationer eller gratulationer torde också i detta fall vara utan betydelse, eftersomman även i Lund i princip förutsatte, att respondenten själv skrivit sitt arbete. Det kan dock nämnas, att respondenten i omkring en tredjedel av dissertationerna betecknas somförfattare antingen i en dedikation eller i en gratulation. 1 dissertationerna från slutet av 1770-talet och början av 1780-talet är det påfallande, hur sällsynta sådana påståenden blir. I stället har man olika ordlekar på temat »försvar» och det framhålls, hur respondenten med ära stiger upp på Pindos’ höjder (dvs. i katedern).^83 QmCodings författarskap var allmänt bekant, var det ju föga mening med att beteckna respondenten somauctor. Ett undantag är dissertationen »De quinquennio juridico Romanorum» (resp. Pehr G. Langren, 1760), som behandlar studierna i juridik hos romarna, men även den svenska F om ämbetsexamen. Titelbladet innehåller en av de sedvanliga fraserna »ad examen publicum modeste defert»,^^'*-^ men i dedikationen till sin far talar respondenten om »ett pappersblad, som ej är mitt». Ett avsteg från det vanliga är också, att dissertationen innehåller preses’ förord till respondenten. I förordet beröms respondenten för valet av ämne och för att han ägnat två år åt akademiska studier och av dessa t.o.m. ett helt år åt juridiken. Detta ger onekligen i blixtbelysning en bild av de akademiska studiernas nivå på denna tid. Liksom i Uppsala (se Solander, 2.3.2.1.) var det tydligen möjligt för preses att öppet uppträda som författare, om dissertationen behandlade organiserandet av studierna i juridik. Även i serien om sigill (De jure slgillorum, 13 delar, 1755-1762) uppträder Colling somförfattare. I den sista delen meddelar Colling sig nu avsluta arbetet, och han ställer i utsikt en med dokument och praktiska iakttagelser förökad upplaga på svenska.En av respondenterna (C. 1. Svanstedt, 1760) konstaterar också i dedikationen till sin far: »Ja håll til godo, fast jag ämnet har måst låna». Det kan nämnas, att serien (blandat innehåll, långa citat) är typisk för Codings dissertationer i allmänhet. Ett flertal av Codings dissertationer är uppgjorda enligt samma schablon, som man kunde förse med den från Digesta lånade rubriken »De verborumsignificatione», »Om ordens betydelse». Detta betyder ingalunda en juridisk analys av använda begrepp och termer, utan ett lexikalt hoprafsande av de olika betydelser, som kan ges de i dissertationens titel använda orden. Dessa utredningar kännetecknas närmast av en ingående ytlighet. Dissertationen »De jure comSc t.cx. Colling/P. H. Seldencr {\77^), Colling/Andr. Lundholm (1780), Colling/J. O. San- 283 tesson (1780), Colling/Sv. Bergenholtz (1781). l)cnn,i fras förekommer även i dissertationerna Colling/Nic. Ström (1758), Colling/J. M. Öhrtcall (1760), Colling/Cl. G. Dambsherg (1760) och Colling/J. Rroomc (1760); i dedikationerna påstår sig Ohrwall och Broome vara författaren. ’S3 Colling/Joh. .Momberg (I7(s2), s. 176.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=