125 man i början av år 1783 inskärpte, att dissertationerna skulle vara skrivna av respondenterna.-^-'’ Denna praxis, enligt vilken preses själv skrev dissertationerna, tyeks också ha varit allmän i Lund pä denna tid. Även professorn i ekonomi Clas Blechert Trozelius presiderade över ett stort antal disputationer över ofta kuriösa ämnen för att förbättra sin egen ekonomi.Almquist ställer sig emellertid tvivlande till den tradition, enligt vilken Colling själv skulle ha skrivit största delen av dissertationerna. Han anser, att även omColling skrivit en del avhandlingar, sä är dissertationerna i allmänhet dock produkter av ett samarbete mellan Colling och respondenterna, vilkas insatser varierat frän fall till fall.-^^ Colling ansåg själv, att undervisningen i juridik också bestod i publicerandet av ciissertationer. Enligt honom hörde det till en akademisk lärares uppgifter att undervisa muntligt, förklara svårare frågor i dissertationer och publicera böcker.-^''^ Förklaringen till det traditionella påståendet, att Colling skulle ha skrivit 193 av dissertationerna kan man hitta i Lidéns och Marklins förteckningar: 16 av 209 respondenter har en akaefemisk grad (fil. kand., fil. mag. osv.) eller ett yrke (notarie osv.), och man har tydligen utgått från, att dessa själva författat sina avhandlingar. Ingen har däremot försökt ta ställning till författarskapet på grundval av en innehållsanalys av dissertationerna för Colling, med undantag av att man efryftat dissertationens »De virgine nobile stuprata» (resp. J. Wahlberg, 1767) tragikomiska öde.-^‘’ För det första kan man framhålla dissertationernas ovanliga längd, detta jämfört med t.ex. Solanders och Hernberghs dissertationer i Uppsala. Stickprov visar, att de 14 dissertatic')nerna åren 1756-1760 har en genomsnittlig längd på 24 textsidor, medan textsidornas antal i de 23 dissertationerna 1763-1767 redan sjunker till drygt 17. Mot slutet följer arbetena trenden i Uppsala, och dissertationernas omfång blir ännu mindre: de under åren 1778-1782 ventilerade 44 dissertationerna består av genomsnittligt endast 12 textsidor. Den längsta dissertationen är på 55 sidor (resp. Jöns M. Båt, 1761), medan dissertationer på Almquist, s. 216 tt.; SBL 8, s. 751 f. 276 pehrman, s. 41. Almquist, s. 217 t. K\c\\ Jobunnesson uppger, s. 252, att Colling inte generellt skrev dissertationerna, men ofta rättade eller t.o.ni. skrev omdåliga delar. Collmg/P. G. Hallman (1773), s. 13. Kansler förbjöd tryckningen redan p.t grund av dissertationens titel (= omlägrande av adlig jungtru) och även mneliållet har senare betecknats som »i viss mån skabröst», SBL 8, s. 752. Dissertationen hann trvckas, men Colling inställde disputationen. 1 en senare dissertation Colling/L. N. Wailström, (1768, Om giftomanna rätt), s. 18, hänvisar man dock till arbetet. Wahlberg fick också kanslers medgivande, att dissertationen skulle betraktas somett verkligen avlagt kunskapsprov; se Almquist, Lörteckmng, s. 63 not 155. - Almquist, s. 217 not 2, håller det för troligt, att respondenten sammanställt materialet, även de naiva slutsatserna i dissertationen visar enligt honomi samma riktning. Naiviteten, somär typisk för vissa av Codings dissertationer, tvder dock snarare på att preses själv är författaren. 277 2^8
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=