121 (Petr. Törncr, 1781). I ett fall beklagade respondenten (Isaac. Dellwik, 1778), att ban av sitt »svaga snille» var förhindrad att ge föräldrarna ett bättre offer. Då det gäller dissertationernas ämnesområden, är det tydligt, att Hernbergh i arbetsfördelningen med Solander fått ta hand om processrätten. Av de 88 dissertationerna behandlar drygt hälften (45) processrättsliga frågor, i 20 dissertationer ventileras ett civilrättsligt tema, och 13 dissertationer hör till kameralrätten. Kriminalrätten tycks inte ha intresserat Hernbergh (endast fem arbeten), och fem dissertationer har ett allmänt eller blandat innehåll. Hernberghs dissertationer innehåller hela tolv serier. Av dessa består tre av fem delar: »De effeetibus ex legitimo matrimonio derivandis» (»Omäktenskapets rättsverkningar», 1780-1787), »De officis judicis circa processumdirigendum» (»Om domarens processledning», 1784—1785) och »Om de besvär och skyldigheter, som åtfölja Skattehemman» (1784-1786). Två processrättsliga dissertationer består av f) ra delar: »De querela» (»Om besvär, 1779) och »De probatione per testes» (»Om bevisning med vittnen», 1780—1781). Atta av serierna har en fortlöpande paginering. Hernbergh var särskilt intresserad av fastighetsrätten och i synnerhet av till skattejorden hörande problem; sammanlagt 18 dissertationer behandlar detta tema. Den mest omfattande (58 s.) av dissertationerna, somenligt titelbladet är författad av Hernbergh själv, har titeln »Afhandling i Svenska Cameral-Lagfarenheten, om Hemmans Skattläggningar, i synnerhet i Upland» (1772). Förutom den ovan nämnda serien om skattehemmans besvär och skyldigheter behandlade även serierna »OmSkatte-Hemman» (I-II, 1782-1784) och »Om Skattskyldig Jord» (I-II, 1783) samma tema. Till fastighetsrätten kan räknas dissertationerna om hembud c)ch uppbud (resp. C. Fr. Blomqvist, 1779), om jordlega (resp. A. Elglund, 1784), ominteckning (resp. M. Juslcn ochJ. Rosander, 1784), om besittning (resp. N. Stenhammar och L. E. Hiller, 1785), omdominiumplenum(resp. P. H. Becker, 1785) och omfång (resp. W. Knorring, 1786). Redan ojämnheter i framställningen och litteraturhänvisningarna styrker Annerstedts antagande, att flertalet respondenter själv skrivit sina dissertationer. Den till testamentsrätten hörande dissertationen »De legitima» (»Omlaglott», resp. Dan Ahlberg, 1782, 16 s.) innehåller redan på första textsidan en Horatius-citat, och texten innehåller, förutom hänvisningar till romersk rätt, namnen på talrika europeiska lärda: Hunnius och Treutler, Manzius, Gaill, Grotius, Pufendorf, Thomasius, Hemeccius. Författaren hänvisar också till en dissertation på latin under Solander och till Solanders »Strödda lagfrågor». Disputationen ägde rumden 1.5.1782 och var den första, för vilken Hernbergh presiderade somprofessor. Det är möjligt, att dissertationen skrivits med tanke på Solanders krav och att Hernbergh efter sin utnämning fått ta hand omarbetet. En relativt högtstående dissertation, vars författare har god förtrogenhet med litteraturen, är »De testamentis reciprocis» (»Ominbördes testamenten».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=