118 Eftersom de under Rabenius’ presidiumförsvarade dissertationerna är omfattande och kvalitativt högtstående, måste man fråga sig, vilken lycklig stjärna som ledde just de mest begåvade studenterna till Rabenius, förutsatt att respondenterna själva författade sina avhandlingar. Även respondenten till »Om klander i Jordafång» medgav, att avhandlingen hade »emot förmodan vuxit under händerna», men han påpekade, att »dess vidlöftighet förtjenar ursägt, om en enda medborgares ägendom derigenom kan ifrån et eftersatt och förvårdslösat klander frälsas».Förklaringen kan kanske hittas i dissertationen »Tankar om Lagfarenhetens nu varande tilstånd i Svea Rike» som mot Annerstedts och Almquists förmodan syns vara författad av respondenten Adolf Fredrik von Knorring.^^é Knorring tog dock inte åt sig hela äran, »synnerligen somdessa mina välmenta anmärkningar, åtminstone til sin grund och uprinnelse, böra tilskrifvas min Praeses, hvilken vid deras uptecknande äfven så varit min vägledare, somhan försäkrat mig omdess biträde, när de på Academiskt vis skola offentligen försvaras».Frågeställningen antingen - eller, då det gäller författarskapet till Rabenius’ dissertationer, är således felaktig. Många dissertationer torde vara resultatet av ett fruktbart samarbete mellan preses och respondent, och allt tyder på, att Rabenius åtminstone i detta avseende var en god lärare. Han hemföll inte på Codings vis till ett rutinmässigt producerande av banaliteter, eller lämnade studenterna vind för våg vid skrivandet av dissertationen, som hans kollega Solander åtminstone på gamla dagar tydligen gjorde. Den korta läroboken »Primas jurisprudentias communis Svecanas lineas» är i många avseenden en undantagsföreteelse i 1700-talets svensk-finska juridiska litteratur. Den är den enda lärobok, som utkomi dissertationsform och som därför är skriven på latin. A andra sidan har arbetet vissa moderna drag, som visar, att Rabenius bekantat sig med de nyaste strömningarna inomden tyska juridiken. Verket är till formatet obetydligt och omfattar sammanlagt endast 81 sidor i oktav. Texten är mycket kortfattad, och redan dissertationsformen förbjuder en utförligare argumentering. Rabenius använder också den för tiden typiska indelningen i korta paragrafer. Hela verket är försett med underrubriken »Pars I. Jurisprudentiam Positivam Generalem sistens» och det består av följande dissertationer: L De Jurisprudentia Svecana in Genere, et Methodo eandem tractandi; II. De Jure Svecano, Scripto et Consvetudinario; III. De Collisione, Interpretatione, Adplicatione et ObjectoJuris, nec non de Personis; IV. De Rebus Juridicis, Dominio, Possessione et Vindicatione; V. De Modo Rabenius/J. G. Savarij (1767), s. 38. Man bör märka, att även i detta fall en adlig respondent disputerade på svenska; jfr Solanders lagfrågor (2.3.2.2.). Rabenius/A. Fr. von Knorring {\771), s. 9.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=