RB 52

116 intryck av upplysningen och var intresserad av en humanisering av straffrätten i Sverige. Rabenius’ produktion, som kan indelas i tre grupper, publicerades så gott som i sin helhet först som(sammanlagt 24) dissertationer, och det är tydligt, att Rabenius försökte utnyttja denna väg för att finansiera publiceringen av sina arbeten. För det första utgav Rabenius ett par politiskt färgade skrifter med aktuellt innehåll på svenska: »Utdrag af de om Rättegångens Förkortande i Sverige utkomne Skrifter, med Anmärkningar» (1760) och »Tankar omLagfarenhetens nu varande tilstånd i Svea rike» (1772). Den andra gruppen består av Rabenius’ största sammanhängande arbete, det ofullbordade verket om den svenska juridiska litteraturens historia (ovan 2.2.4.), varav ett första fragment utkomsom en dissertation år 1770 (resp. J. J. Netzel, 12 s.). Rabenius presiderade dessutom för ett antal juridiska dissertationer, som med två undantag (»OmKlander i Jordafång, då Laga Fasta ligger i vägen», 1767, och »OmKlander å Lös Egendom, som på god tro kommit i tredje mans hand», 1770) är skrivna på latin. Sex av dessa bildar en sammanhängande propedeutisk framställning av tidens civilrätt »Prima; jurisprudentia; communis Svecana; linea.’» (1760-1763). Trots att Rabenius var bunden av samma instruktionscimFick-^-, kan endast tre av hans dissertationer anses höra till processrätten, och dessa publicerades före Rabenius’ utnämning till professor. Enligt Annerstedt torde respondenterna ha skrivit flertalet av de av Rabenius’ arbeten, som utkom efter hans utnämning till professor år 1766, medan åtminstone tankarna om lagfarenhetens tillstånd och litteraturhistorien är författade av Rabenius.--^'* Senare förmodar Annerstedt dock, att av Rabenius’ dissertationer största delen, om ej rent av alla, är Rabenius’ egna verk.--^-'’ Almquist, somtydligen stöder sig på Annerstedts förstnämnda åsikt, meddelar däremot, att åtskilliga av Rabenius’ dissertationer bevisligen är författade av respondenterna. Enligt Almquist skulle dock åtminstone de politiskt betonade dissertationerna och litteraturhistorien vara skrivna av Rabenius själv.-^^ Ätminstone »Prima; ... linea;» är författad av Rabenius, vilket framgår av den enhetliga texten och den fortlöpande pagineringen och indelningen i paragrafer (se nedan). Då det gäller de övriga arbetena, måste man i första hand ty sig till de i texten förekommande påståendena omförfattarskapet. Dissertationernas höga nivå och i synnerhet den för Uppsala ovanliga omfattningen-^^ tyder på att Rabenius själv skulle vara författaren till ett flertal Anrierstedt s.-^[0. Annerstedt II1,2, s.l77. Annerstedt II1,2, s. 301. Almquist, s. 36 f. Se t.ex. De infamia juris (I, 1755, 36 s., och II, 1755, 36 s.); De litis denunciationc (1758, 35 s.); De legis publicatione (1767; 50 s.); Om Klander i Jordafång (1767, 38 s.+hilagor); De antiquis Westro-Gothix legiteris (1769, 92 s.); OmKlander å Lös Egendom(1770, 30 s.). 234 237

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=