115 dissertationerna samlade på ett sätt, som är ett positivt undantag i tidens dissertationsflora. A andra sidan infriades inte ständernas förhoppning om en praktisk juridik. Dissertationernaför Fick håller sig en mycket allmän nivå och koncentrerar sig på definitioner, etymologier och olika indelningar. Också det stora antalet efter den första delen avsomnade serier leder till att avhandlingarna ofta slutar, innan författaren kommit till de egentliga juridiska problemen. Då Fick dessutomaldrig publicerade sina föreläsningar, fick hans produktion inte ens den betydelse för rättsvetenskapens utveckling, somhans efterträdares Rabenius’ viktigaste arbeten komatt få. 2.3.4. Olof Rabenius Professorn i praktisk juridik vid Uppsala universitet Olof Rabenius (1730-1772) har något hamnat i skymundan jämfört med 1700-talets obestridda auktoriteter Nehrman och Calonius. Rabenius promoverades till juris doktor i Uppsala år 1752 och han studerade därefter i Göttingen. Efter att ha tjänstgjort som sekreterare vid 1765 års riksdag fick Rabenius, som var nära lierad med mössorna, år 1766 den vid Ficks död indragna, men nu återupplivade personliga professuren, men han dog några år senare vid endast 42 års ålder. Annerstedt har, med beaktande av juridikens allmänna nivå på 1700-talet, rätt intetsägande berömt Rabenius som Uppsala universitets största jurist under 1700-talet. Almquist anser däremot, att Rabenius’ litterära produktion ger ett rätt splittrat intryck.Samtliga källor beklagar Rabenius’ tidiga bortgång som en förlust för den svenska rättsvetenskapen.--*^ Rabenius hör till det fåtal svenska rättsvetenskapsmän på 1700-talet, som åtnjöt en viss internationell berömmelse. Detta framgår tydligast av att Michaelis tillägnade honom sitt arbete »Mosaisches Recht».2^° Michaelis berättade, att Rabenius somung juris doktor i Göttingen år 1757 anhållit omprivatissime föreläsningar i mosaisk rätt och så givit Michaelis uppslaget till arbetet. Michaelis nämnde också, att Rabenius av ständerna fått i uppdrag att skriva en ny svensk lagbok.231 Michaelis publicerade ett utdrag ur ett brev av Rabenius, där denne beklagade det inflytande, somMose lag haft på svensk straffrätt ännu på 1700-talet (se även III 1.3.1.3.).232 Michaelis’ uppgifter visar, att Rabenius tagit Almquist, s. 36. Tengu'all, Fidei Commisscr, s. 58 not BL 12, s. 13; Annerstedt 111,2, s. 301; Almquist, s. 37; SMK, s. 198. Se även Buden, s. 12: Rabenius’ tidiga bortgång var en stor förlust för »oldnordisk Lovkvndighed». Detta noteras redan av Annerstedt 111,2, s. 296 och 301. Detta påstående konfirmeras av Drangel, somi sin »underrättelse omdenna Lagsamlings inrättning...» nämner, att ständerna år 1766 givit Rabenius i uppdrag att ge ut en lagsamling med nyare stadganden införda under paragraferna i 1734 års lag, och därför utnämnt Rabenius till professor. 230 Se Michaelis 1, dedikation och utdrag ur Rabenius’ brev.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=