113 i sista hand det skolastiska behandlingssättet {definitio, divisio, subjectum, caiisa, effectus),--- men modellen är betydligt sällsyntare i dissertationerna under andras presidium. Dissertationerna innehåller förhållandevis få litteraturhänvisningar, och fem saknar helt sådana. Citat är mycket sällsynta, och texten består aldrig i en sammanbindning av citat såsom t. ex. i Collings dissertationer. Den i synnerhet i Solanders dissertationer gc)uterade klassiska litteraturen lyser med sin nästan fullständiga frånvaro: Cicero är utanför Corpus luris den ende antike författare, somförekommer i mer än en dissertation. Då det gäller den använda litteraturen, är inte oväntat Nehrmans Processus civilis den flitigast använda källan, medan Georg Adam Struve är den näst viktigaste auktoriteten (såväl »der kleine Struv» som »Syntagma»); från och med år 1753 undantränger Peter Mullers kommentar tdl Struves »Syntagma» det ursprungliga verket. Schöpffers »Synopsis juris privati», Simon Schardius’ »Lexicon juris» och Lauterbachs verk är också rätt ofta använda utländska arbeten, medan, trots de allmänna och naturrättsligt färgade inledningarna, annars ofta anlitade auktoriteter såsom Grotius, Pufendorf, Leibniz, Thomasius och Wolff endast förekommer någon enstaka gång. Av den inhemska litteraturen används Stiernhöök, Loccenius’ arbeten och Abrahamssons kommentar några gånger, medan Rålamb och Kloot, trots den sistnämndes insatser på processrättens område, är helt okända. Det relativt knappa litteratururvalet kan också bero på ämnesområdet och inriktningen på praktisk juridik. Även Ficks dissertationer bildar i viss mån en egen värld, vilket framgår av att hänvisningar till tidigare dissertationer under samma preses (i 8 avhandlingar) eller Ficks egna texter (i 14 avhandlingar) är mycket vanliga. Intressant är, att författaren i elva dissertationer hänvisar till ett föreläsningsmanuskript av Fick, »Collegiumde Fundamentis Juris Practicas», tydligen en allmän framställning av processrätten. En handskrift. Ficks »Fundamenta Jurisprudentix’ Practica:», förvaras på Uppsala universitetsbibliotek, och denna innehåller en framställning av såväl civil- och straffprocessen som utsökningsrätten.^--^ Det är troligt, att detta manuskript baserar sig på samma föreläsningar, som nämns i dissertationerna, även omi det endafall, då det i en avhandling finns ett direkt citat ur manuskriptet, detta inte är likalydande med texten i den bevarade handskriften. --- Sc Wicackcr, s. 219. Ännu i cn dissertation under Hernbergh hänvisar författaren till »Fick, Coll. Msr.», se Hcrnbcrgh/Joh. Gcorgii (1779), s. 3. --•* I fandskriften (B220g) består av 370 till största delen opagincrade sidor skrivna med olika handstilar. Framställningen inleds av Prolegomena (s. 1-11; s. 5-6 saknas), därefter följer i Cap. 1 rättens personer (s. 12-35), i Cap. 2 processens begrepp och föremål och i Cap. 3 rättegångens förlopp, domoch ändringssökande. Även indelningen i paragrafer avbrvts i Cap. 3. På de sista 25 sidorna behandlar författaren i korthet utsöknmgsrätten. Hela manuskriptet är skrivet på en blandning av svenska och latin. Fick/C. J. Pose (1758), s. 9 f. (definition av begreppet restitutio in integrum).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=