Ill måpio och åtta själva rättegången,^!i rnedan sex avhandlingar tar upp till bevisrätten hörande frägor.^’^ Besvär m.m. är föremål för femdissertationer.^i^ Xvä dissertationer hör till specialprocessrätten, av vilka den ena, om akademisk domsrätt, är den mest omfattande (38 s.) av Ficks dissertationer.Utsökning är temat i en dissertation.^is Ett något annorlunda tema behandlas i en avhandling omsvenskarnas helgdagar; även denna fär anknytningtill processrätten genomatt ta upp domstolarnas ferier.^!^ Bland dissertationerna finns det endast tvä serier pä tvä avhandlingar,^*^ medan hela ätta dissertationer enligt titelbladet är första delen av en aldrig fortsatt serie.^'^ Enligt Annerstedt gör dissertationerna under Fick »i allmänhet intryck af att vara skrifna af respondenterna», men han konstaterar också, att Fick kunde ge respondenterna god vägledning.^*9 p| samtliga titelblad uppträder respondenterna somförfattare under användande av de fraser, sombeskrivits ovan. Tre av dissertationerna saknar såväl dedikation som gratulation, i 28 fall betecknas respondenten som auctor antingen i dedikationen eller i gratulationen. Man kan anta, att respondenterna till de tre gradualavhandlingarna (i vilka för övrigt ingår tvä av de osäkra fallen, omman endast beaktar dedikationerna och gratulationerna) skrivit sina alster själva. Man torde också väga påstå, att i de tvä fall, dä preses själv gratulerar respondenten (Rabenius, 1751, och Fr. Ud. Troilius, judiciumprincipaliter constituentibus, I (rättens personer), resp. M. M. Hedenberg (1752); De adsessoribus (rättens bisittare), resp. Joh. Runer (1756); De procuratoribus (sakförare), resp. Pet. Stenhammar (1757); De ordinecognitionum(ordningsföljden vid målens behandling på ting), resp. Jonas Gunnarsson (1752). 210 p)e vocatione in jus s. Stemning, I-II, resp. Joh. Noreen (1748) och N. P. Juslén (1752); De fori competentia, I-II (behörigt forum), resp. Olav. Rabenius (1751-1752); De contestatione litis (anhängiggörande av mål), resp. And. Juringius (1754). ■2" De libello actionis (inlagor), resp. Chr. W. Lange (1750); De exceptionibus, I (invändningar), resp. Henr. Frosterus (1753); De dilationibus (uppskov), resp. And. Holst (1751); De sententia interlocutoria (uppskovsbcslut), resp. C. G. Brusewitz (1756); De cautionibus (processuell borgen), resp. Laur. Jeansson (1752); De contumacia (svarandens tredska och frånvaro), resp. Ol. H. Holmqvist (1755); De transactionibus (förlikning), resp. Jon. Frykbom(1751); De conclusione in caussa (måls lämnande till avgörande), resp. Fr. Kullberg (1753). 2'- De juramento suppletorio (fyllnadsed), resp. J. N. Tengman (1751); De probationibus per instrumenta, I (skriftliga bevis), resp. Joh. Sundblad (1752); De inspectione oculari (syn). Sv. Landmark (1753); De delatoribus (angivare), resp. Pet. Krämer (1754); De probatione artificali (indicier), resp. J. 1. Drysén (1756); De qua;stionibus, I (förhör och tortyr), resp. J. Ol. Omnberg 1757). 21^ De regia actorum revisione (revision), resp. Sv. J. Gollander (1755); De apostolis (meddelande av vad), resp. Er. J. Wahlborg (1755); De beneficio leuterationis (leuteration), resp. Gar. Aschling (1755); De restitutione in integrum, resp. C. J. Pose (1758); De querela nullitatis (nullitetsklagan), resp. Laur. Horngren (1760). De processu summario (summarisk process), resp. J. Axel Brandt (1758); De jurisdictionc academica (akademisk domsrätt), resp. Fr. Ud. Troilius (1759). De exsecutione, I, resp. Gar. Sylvander (1758). De feriis Sviogothicis, resp. Joh. And. Rhyzelius (1757). Se ovan not 210. Se ovan not 209, 211,212 och 215. ■2*'^ Annerstedt II1,2, s. 177 och 300. 216
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=