107 1782), mannens rätt att törvalta viss hustrun tillhörig egendom (resp. Fr. Gråsteen, 1782), det 1779 ändrade stadgandet omstöld i MB 40:3 (resp. C. G. Stiernstedt, 1783), de lagrumi 1734 års lag som var viktiga för en »Juris Metallurgiei Studiosus» (resp. Fr. von Krusenstierna, 1782), och slutligen tre dissertationer omlån, en framställning av såväl saklån somförsträckning (resp. P. A. Pomp, 1781, P. Dahlstedt, 1783, och J. Dahlgren, 1783). Även företalet till och stadfästelsen av 1734 års lag var föremål för en dissertation (resp. D. P. Tisell, 1781). Vidare behandlades »Lagen i gemen» (resp. A. I. Silfwersparre, 1782), lagtolkning (resp. G. G. Clewberg, 1782) och »Obligatio eller Förbindelse i gemen» (resp. C. Fr. von Greiff, 1782). En kort serie (tre dissertationer) ventilerade reguLc iuris och lagrubriker (resp. J. Lidin, 1780, J. G. Sundling, 1781, och E. Hörning, 1781). En närmast rättshistorisk undersökning behandlade bestraffningen av hor i de gamla lagarna (resp. S. G. Lindequist, 1783). Som bekant var det vid denna tid i Uppsala svårt att erhålla tillstånd att disputera på svenska, och även Solanders ansökan för »Strödda besvarade lagfrågor» mötte vissa betänkligheter.''^- Man kan inte undgå intrycket, att Solander somstöd för sin ansökan åberopat arbetets praktiska och allmännyttiga inriktning, och, sedan han väl erhållit ett generellt tillstånd för hela serien,såsmåningombörjat uppmuntra dissertationer av mera traditionellt snitt på svenska. Ett anmärkningsvärt drag är, att Segländers adliga studenter på 1780-talet alltid utnyttjade tillfället att disputera på svenska. 194 Då de senare lagfrågorna innehåller ett par kortare dissertationserier, kan det vara skäl att ännu återgå till frågan c^m författarskapet; st^m nämnts kan en serie ju utgöra ett indicium på att preses själv skrivit avhandlingarna. I serien om reguLc iuris förblir frågan öppen, även om den sista delen (resp. E. Hörning, 1781) innehåller en dedikation, där respondenten med vanlig anspråkslöshet hänvisar till »detta Academiska Läroprof» med brister. Alla dissertationerna är ungefär lika korta (6-10 s.) och av likartad kvalitet; den första och sista delen har utförliga litteraturhänvisningar. I serien om lån torde respondenternas författarskap vara klart. Den första dissertationen innehåller visserligen redan en plan för hela serien,''^'’ men i de senare arbetena framhävde respondenterna sitt författarskap utöver det vanliga. Respondenterna hade också vissa svårigheter att förklara den avbrutna behandlingen av ämnet. I den andra dissertationen förklarade sig respondenten nog sinnad att fortsätta, »men som mina knappa vilkor mig thet förbiuda, och jag tillika fått förnimma, at en annan af mina Herrar medstuderande är i begrepp at thet sig företaga; altså, stadnar jag Annerstedt 111,2, s. 201 f. Annerstedt 111,2, s. 202. J.G.Ccderstam (1780); I'r. von Krusenstierna (1782); C. Fr. J. von Greiff (1782); A. I. Silfversparre (1782); C. G. Stiernstedt (1783). Solander/J. Lidin (1780), s. 168 ff.; Solander/E. Llörning (1781), s. 210 ff. Solander/P. A. Pomp (1781), s. 251. 194 196
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=