100 och själva texten innehåller långa citat på bl.a. franska, grekiska (Sofokles), hebreiska och arabiska.Solander betonade också annars betydelsen av teologi, historia, filosofi och matematik för en blivande rättsvetenskapsman.'^'^ Dissertationerna under Solander täcker i stort sett hela den allmänna juridiken, dock med klar tyngdpunkt på civilrätten (31 avhandlingar och 14 samlingar av teser). Straffrättsliga frågor dryftades i tio avhandlingar och fyra samlingar av teser. Trots att Solanders specimen för professuren behandlade ett processrättsligt tema, saknas processrättsliga arbeten nästan helt: endast tre dissertationer, varav två hör till specialprocessen. Detta kan förklaras med att först Fick och senare Hernbergh specialiserade sig på processrätten. Nio avhandlingar och fyra samlingar av teser berör frågor av blandat eller allmänt innehåll, såsom rättskällelära, lagtolkning och rättssystematik. Det är svårt att hitta gemensamma drag i dissertationerna under Solander förutom den uppenbara förkärleken för antikens litteratur och en utpräglad mångordighet och omständlighet i framställningen. Dissertationerna förändrade sig redan till sitt yttre med tiden. De tidigaste och längsta dissertationerna är de mest överarbetade med kapitelindelningar, rubriker, fotnoter med utförliga litteraturhänvisningar osv. I slutet av 1750-talet blev dissertationerna enklare till sitt utförande, framställningen mera kortfattad och t.o.m. den klassiska litteraturens betydelse minskade något.Antalet samlingar av teser ökade. Av de åren 1764—1767 ventilerade 14 dissertationerna bestod 13 av sådana samlingar, och även den sista var en samling aforismer på fyra sidor om lösningsrätten till försåld fastighet.Efter år 1767 försvann samlingarna av teser i stort sett. De senare publicerade dissertationerna motsvarade till det yttre tidens typiska alster: de saknade förord, och dispositionen bestod av en enkel indelning i paragrafer. Långa citat, ett bekvämt sätt att förlänga texten, blev något vanligare, men förekom endast i några dissertationer. Kvalitativt sett är dissertationerna för Solander mycket varierande, även om de genomgående håller sig på en rätt låg nivå. Samlingarna av teser, som var ämnade som utgångspunkt för disputationen, kan här helt lämnas åsido. De egentliga avhandlingarna behandlar i allmänhet rätt sakligt ett rättsinstitut eller en konkret juridisk fråga. För en samlare av kuriosa finns det däremot mycket Solander/C. Fr. Möller (1739), s. 11 ff., 21 och 32. Annerstedt III, I, s. 254, somsamtidigt konstaterar, att Solanders krav på juridiska insikter för en blivande juris doktor var diffusa. Se t.ex. De commodato, resp. P. H. Strömbom (lån, 1758). Redan i dissertationen De crimine violati juramenti regii, Edsöres Brott, I, resp. C. M. Siercken (1752) saknas den mångordighet, som är typisk för Solanders dissertationer och även, kanske på grund av temat, helt hänvisningar till antikens litteratur. Denna dissertation är en avhandlingpro gradu. Aphorismi de jure protimiseos, resp. Gust. Flygare (1767). Solander/A. Stenberg (1769): s. 5 (dikt på 1/2 s.), s. 16 (citat ur lärobok i medicin, 1 s.), ett flertal Virgilius-, Ovidius- och Juvenalis-citat; Solander/P. U”. Pauli (1780), många långa citat ur arbeten i svensk och romersk rätt; Solander/Nic. Lundgren (1783), s. 9 (Jacob Wilde-citat, nästan 1 s.). 165 166
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=