99 2.3.2. Daniel D. Solandcr 2.3.2.1. Dissertationer på latin Daniel Solander blev efter en skarp konkurrens med bl.a. Johan Erik Fick år 1740 utnämnd till professor i svensk och romersk rätt, och han beklädde enligt Annerstedt med heder sin tjänst i 45 år till sin död vid 78 års ålder år 1785.*^^ Solander, vars hela produktion bestod av dissertationer, hör till de professorer på 1700-talet, vilkas insats snabbt glömdes och vilka inte fått något omnämnande i de viktigaste biografierna.'^^ Solander var dock en flitig preses, som efter utnämningen presiderade för 112 dissertationer. Av dessa bildar 37 avhandlingar på svenska en serie, »Strödda besvarade lagfrågor», medan de övriga 75 är skrivna på latin. Endast sex av dissertationerna ventilerades på 1740-talet, dvs. före F om ämbetsexamen. Dessa sex dissertationer är ovanligt långa med ett genomsnitt på 41 sidor. Efter införandet av examen blev dissertationerna betydligt magrare. Tjugotvå avhandlingar består av samlingar av teser på i allmänhet endast 3-4 sidor, och de övriga dissertationernas genomsnittliga längd är omkring 15 textsidor.Utförliga dissertationer förekommer dock någon gång ännu på 1770-talet.Fem av dissertationerna ventilerades pro gradu, även bland dessa fanns en samling teser.Dissertationerna innehåller sju serier, varav endast två på över två delar. Solanders huvudarbete, som med säkerhet är skrivet av honom själv, är hans specimen för professuren »De probatione speciatimduorumtestium in actione curiali» (ombevisning, i synnerhet med två vittnen, 1739, 64 s.), av Annerstedt betecknat somett grundligt arbete i svensk processrätt.'^^ Dissertationen innehåller många intressanta detaljer, bl.a. ett försök till en sannolikhetskalkyl för bevis (se nedan III 4.1.). Redan detta första arbete har också ett särdrag, somär kännetecknande för dissertationerna under Solander: ett briljerande med språkkunskaper och en klassisk bildning, som yttrar sig i talrika hänvisningar till och citat ur antikens texter, vilkas samband med det behandlade temat ofta är föga uppenbar. Förordet till »De probatione» avslutas med ett Ovidius-citat, Annerstedt ///,/, s. 100 f. och ///,2, s. 89. Den i biografier nämnde Daniel S. Solander var en med juristen samtida biolog, somåtnjöt en viss internationell ryktbarhet. I Lidéns och Marklins kataloger finns endast totalantalet tryckark angivna, vilket ofta kan vara missvisande, då i vissa dissertationer upp till hälften av sidantalet kunde upptas av dedikationer och gratulationer. Det kan nämnas en dissertation om stöld De furto, ejusque per lancem & liciumconceptione, resp. Jul. Grundelstierna (1770, 39 s.) och en omjordnaturer De natura &indole privilegiorumrealium in patria, resp. Er. O. Hartzell (1777, 40 s.). Solander/C. .M. Siercken (1752); Solander/Car. Krook (1752); Solander/And. Hernhergh (1763); Solander/Henr. Frosterus (1763); Solander/And. Bergh (1763; samling av teser). 161 Även teser kunde bilda serier: Theses de conditionibus, 4 delar (teser om villkor, 1765-1767). Annerstedt IIIJ, s. 100 not 2. 158
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=