RB 52

95 gions- och yttrandefrihet samt även partier var av ondo. Partier var »ibland de skadeligaste olägenheter för et Rike», och omdet fanns två partier, måste »det ena nödwändigt hafwa rätten på sin sida».'^^ Olikaåsikter omgrundlagarna var inte tillåtna ens på riksdagarna: »Omaltså innom Regeringen et olika tankesätt är farligit, så kunna ej heller Riksdags Män äga någon frihet därtil...».'-^^ 2.3. Förordningen omämbetsexamen och den uppblomstrande dissertationslitteraturen - en juridisk subkultur 2.3.1. Inledning 2.3.1.1. Förordningen omämbetsexamen 1749 Medan den danska examensförordningen 10.2.1736 har firats som orsaken till uppkomsten av en särskild juristkår somyrkesgrupp i Danmark-Norge,'^^ har motsvarande svenska bestämmelse. Förordning, angående de Studerandes Academiska Wittnesbörder, som tänka söka sin befordran vid Rättegångswerken 10.3.1749 (här: F intresse.Detta är inte platsen att behandla orsakerna till nämnda förordning, eller slappheten vid bestämmelsernas verkställande, som slutligen ledde till att man måste införa egna inträdesprövningar vid ämbetsverken.'^'^ Däremot bör betonas, att F om ämbetsexamen hade en stor betydelse även för den rättsvetenskapliga litteraturens utveckling i Sverige-Finland under senare delen av 1700-talet. F omämbetsexamen, vars uttalade syfte var att förbättra domar- och advokatkårens juridiska kunskaper, krävde att de, som önskade erhålla tjänst eller advocera vid domstolarna, skulle kunna visa upp ett akademiskt betyg över avlagd examen. I motsats till den danska förordningen, som noggrant reglerade examens innehåll (se nedan 3.1.), innehöll F omämbetsexamen mycket vaga bestämmelser omsjälva examen och medgav dessutomtvå olika alternativ. Betyg erhöll den, som »antingen åtminstone en gång förut disputerat uti något til Lagfarenheten hörande stycke, eller vid öpna dörrar, och in för et öfwer frågor och swar noga hållit Protocoll, blifwit af Juris och MoraliumProfessorerne uti Lagfarenheten och des Grund-Vetenskaper förhörd, och sig derwid wäl och förswarligen förhållit».En senare förordning om»Academiska Wittnesbörder» (9.3.1750) innehöll närmast regler ombetygens innehåll och nämnde inte ens ciisputationerna. Faggot, s. 23, 46 och 187 t. Faggot, s. 50. ' Se PSJuridisk Eksamen, Porord. Almqutst behandlar dock såväl Nehrmans initiativ till F om ämbetsexamen (s. 186 ff.) som examenspraxis i Lund 1749-1812 (s. 195 ff.) Almquist, s. 185. Utdrag IV, s. 2857. Se Utdrag V, s. 2936 ff. ämbetsexamen), med rätta ägnats ett endast förstrött om 141 13X 139 140

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=