94 Periodens tredje rättshistoriska arbete är Fale Burmans »Critisk Afhandling omProvince Lagarnas Allder, och hvad anledning de gifwa till närmare kännedom af Nationens Tillstånd», som år 1800 publicerades i Kongl. Vitterhets Historie och Antiquitets Academiens fdandlingar för år 1792 (122 s.). Burman behandlade dels landskapslagarnas ålder, dels innehållet i lagarna (se III 6.)- Undersökningen innebar en återgång till äldre tiders mera fantasifulla historieskrivning, men den fick tydligen en viss auktoritet genomatt den prisbelönades av vitterhetsakademin. 2.2.5. Statsrätt Statsrätten var ett politiskt ytterst känsligt rättsområde, och Jacob Wilde nämnde, att den akademiska undervisningen i statsrätt måste ske »med mycket betänkande och försichtighet», då »sielfwa sanningen ej tyckes passa sig för alla tider, rum och ämnen»; själv fick Wilde ge ut sin »Historia pragmatica» först efter en ingående censurering.'3° Den anonyma »Swea Rikes Styrelse Efter Grund-Lagarne» (1768; Företal, innehåll +227 s.), sommöjligen skrivits av Isak Faggot,’^' är den enda framställningen av frihetstidens och överhuvudtaget det sena 1700-talets statsrätt, och även detta arbete står på gränsen mellan juridiken och politiken, dvs. statskunskapen. Också denne författare talade om det betänkliga med akademiska disputationer i statsrätt, vilka kunde ge »ungdomen en elak smak, förwirra deras begrepp, och hindra dem ifrån en sund wåra Lagars kännedom».^^2 Bokens renlärighet framträder i den högstämda inledningens hyllning till friheten, »Swidjots härligaste smycke» och »et dyrbart Fidei Commiss, som bör lämnas oskadt, fritt och oförkränkt wårom barnom och wår efterwerld».*23 Boken består av sju kapitel: 1. OmGrund-Lagarne; IL Om Konunga-Ämbetet; III. Om Riks-Råds Ämbetet; IV. Om Riksens Ständer; V. OmRikets Undersåtare; VI. Omde olägenheter, som kunna tillstöta et Rike och Samhälle och VII. Omdet Swenska Naturliga Lynnet, såsom en Caracter Sveticx Gentis. Själva texten ger krassa uttryck för de maktägande ständernas skuggrädsla och balansgång mellan den för ständiga misstankar utsatte kungen och det mer eller mindre öppet föraktade folket. Rubriker i kap. V. såsom»Deras sjelfswåld och olydnad» och »Utan beständig upsigt kunna Undersåtare aldrig hållas i ordning»’2-^ belyser »frihetens» rätta natur, liksom författarens åsikt, att reliWildc, s. 30. Omcensuren av Wildes arbete; se SMK8, s. 383. Betecknande är också Sven Lagerbrings vttrande år 1766: »Vore jag rik, reste jag utomlands och så tror jag att begärelsen tog mig att skriva svenska jus publicum. ... vår tryckfrihet lär intet befrämja sådane ämnen»; citerat efter Weibnll /, s. 279. Faggot uppges i en bivertsanteckning på titelbladet i exemplaret i kungl. biblioteket vara författaren, medan Calonius (s. 87, not) anger rådman Hochschild somupphovsman. Faggot, s. 44. Faggot, Företal. Faggot, s. 176 och 180.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=