92 Lauritz Norregaards även i Sverige-Finland mycket populära lärobok, »NaturRättens Första Grunder» (1796; 470 s.; 8:o). Översättarna ställde i förordet i utsikt ett bihang med en jämförelse mellan Norregaard och »senare utgifna moraliska lärobyggnader», men detta bihang har mig veterligen aldrig utkommit. 2.2.3.2. Anders Schönberg Anders Schönberg (1737—1811) väckte under sin studietid i Uppsala uppmärksamhet somförfattare av en dissertationsserie för Solander (se 2.3.2.1.). Senare gav han anonymt ut en liten naturrättslärobok och ett statsrättsligt och historiskt arbete omSveriges statsskick. Dessa ofullbordade arbeten har helt sjunkit i glömska. »Inledning Til Den Naturliga Lagen och Sedoläran, Förra Delen» (1759; 94 s.) är den enda naturrättsframställningen under 1700-talet av en svensk jurist. Den anspråkslösa boken hör till den även i Norden under perioden allt allmännare genre, som kan kallas »juridisk folkupplysning». Schönberg påstod, att »Wårt Fosterlands wettgiriga Fruentimmer, och upwäxande ungdom hafwa klagat öfwer brist på någon kårt och tilräckelig Swensk Inledning i denna för alla människor så nödiga wetenskapen» och att boken var skriven för dessa grupper. Schönberg försökte därför vara kortfattad, och han började boken med ett par kapitel om Gud och människan, eftersom hans läsare troligen aldrig skulle bekanta sig med den naturliga teologin eller psykologin.*-- Därefter behandlades på traditionellt vis människans plikter mot Gud, andra människor och sig själv, och framställningen slutade med ett kapitel om »Egande Rätten, des förw^ärfwande och deraf upkommande Skyldigheter». Schönberg hade liksomsin lärare Solander wolffianska sympatier, men med tanke på sina läsare ansåg han sig böra avstå från »den så kallade Mathematiska skrifarten» (se även III 1.1.).’-^ 2.2.3.3. Daniel Boethius Kantianismen nådde svenska universitetskretsar på 1790-talet, och den förste kantianen var professorn i praktisk filosofi Daniel Boethius (1751-1810), som år 1794 gick över till den nya läran. Boethius’ »Försök till en Läro-Bok uti Natur-Rätten» (1799, 245 s.; 2. uppl. 1812) var i motsats till Schönbergs arbete avsedd för den akademiska undervisningen. Boken innehåller ingen panegyrik över förebilden liknande den i Schlegels ungefär samtidigt utkomna arbete (se 3.5.5.). I själva verket nämns inte ens Kants namn, men framställningens kantianska prägel är omisskännlig.Även bokens huvudindelning i »Enskillda» Schönberg, Företal. Schönberg, Företal. '-■* Se t.ex. Boethius, s. 17, 24 och 50.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=