90 2.2.2. Kameralisterna Jordskatterna utgjorde en viktig del av kronans inkomster på 1700-talet, och indelningen av fastigheterna i olika jordnaturer hade även politiska aspekter. Därför uppstod i Sverige-Finland i motsats till Danmark-Norge en kameralrättslig litteratur, i vilka fastighets- och skatterättsliga frågor behandlades tillsammans. Kameralrätten väckte intresse även inomuniversiteten; en betydande del av Uppsalaprofessorn Anders Hernberghs dissertationer gick in på detta tema (se 2.3.5.). 2.2.2.1. Anders Botin Anders (af) Botins (1724—1790) »Beskrifning Om Swenska Hemman Och Jorda-Gods», I-II (1755-1756; två Företal och 246+250 s.; 4:o; ny oförändrad uppl. 1798-1799) är periodens mest betydande arbete inomkameralistiken och inledde ett författarskap, som ledde till adclskap och säte i Vetenskapsakademien. Vitterhetsakademien och Svenska akademien, dock i författarens egenskap av historiker och inte av jurist. Första delen av Botins arbete behandlar hemman i allmänhet och andra delen kronohemman i allmänhet. Även »Beskrifning», i synnerhet den andra delen, är starkt historiskt färgad; huvudparten av den senare delen ägnas reduktionerna från Gustav Vasa till Karl XI, och endast det korta femte kapitlet behandlar gällande rätt.'’^ Verket är ofullbordat, och Botins avsikt var, att det skulle omfatta åtminstone femdelar.' Trots den historiska framställningen kan arbetet inte betecknas som rättshistoriskt, och Botin hänvisade själv till, att han skrivit arbetet på grund av ständernas år 1739 uttalade önskan, att någon skulle ge ut en samling kameralrättsliga förordningar. Botin betvivlade en sådan samlings värde, och han ansåg, att läsaren av en sådan »skulle famla i samma förwirrelse sedan, somföråt», då många av förordningarnainte mera kunde tillämpas. Botin hade därför tagit sig friheten att skriva »en efter Methode utarbetad Beskrifning, sommed tvdelighet och i naturlig ordning, utan onödig widlöftighct» visade läsaren, vad som var gällande rätt. Det historiska materialet måste därför underordnas det praktiska syftet, och Botin ville inte besvära läsaren med onödiga underrättelser om äldre stadganden eller vinna ära genomatt visa upp sin beläsenhet. Historiska notiser togs dock emellanåt med för att visa grunden till gällande rätt. Då Botin ibland redogjorde för upphävda förordningar, hade »sådant allenast skedt i den afsigt, att mine Läsare därigenommåtte icke mindre få ett Historiskt begrepp om själwa målet ... än finna orsaken till de inrättningar, som i senare tider därom blifwit gjorde»."^ På grund av ämnets politiska känslighet försökte "5 Botm11,5.11,1-250. Botin nämner, att den tredje delen skulle behandla olika kronohemman (II, s. 250) och den fjärde frälsehemman (II, Företal), varför det skulle ha behövts åtminstone en femte del för att behandla skattehemmanen. Äofm/, Företal.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=