88 terat» Abrahamssons verk. Nehrman är dock den störste auktoriteten. Westdahl påstod, att den året förut avlidne Nehrman hade läst igenom hans kommentar till GB, uppmuntrat honomatt fortsätta och förklarat sig beredd »at censurera hela Arbetet». Westdahl erkände också, att han mest använt Nehrmans arbeten: »När jag nyttjat någon Bok, utan at straxt nämna auctoris Namn, så förstås dermed ... [Nehrmans arbeten] ... men der någon mindre känd Auctor åberopats, fins merendels dess Namn straxt infördt.»*°' Metoden var onekligen praktisk för Westdahl; stickprov visar, att åtminstone kommentarerna till GB och AB är ett oblygt, ofta ordagrant plagiat av Nehrmans skrifter och att Westdahl genom sin »metod» också prålade med Nehrmans litteraturhänvisningar.'°- I förordet till den andra delen meddelade dock Westdahl, att han inte ville »likt Aesopi kråka, skryta med lånte fjädrar, eller synas wara then, som ryckt pennan utur en käck Auctors hand», och angav därför som sina genomgående källor Abrahamsson, Drangel och Modées och Jusléns lagsamlingar. Westdahl behandlade i de utkomna delarna endast de fyra första balkarna (GB, AB, JB och ByggnB) i 1734 års lag. Redan i förordet till den första delen gav han en gripande skildring av sina motgångar vid försöket att av ständerna få »understöd wid uppläggnings- och trycknings-kostnaden». Trots att Lars Salvius åtog sig att ge ut verket och betala författaren ett honorar, hotade den då tjugofyraårige Westdahl i den andra delen att »wid thetta låta bero», om riksdagen inte tog sig hans »wäl och utkomst ann».*°'^ Det år, då den andra delen utkom, hade ständerna dock annat att tänka på än understödet för juridisk litteratur, och därmed upphörde Westdahls juridiska författarskap. 103 2.2.1.6. Jacob Albrecht Flintberg Jacob Albrecht Flintberg (1751—1804) är den flitigaste juridiske utgivaren och författaren kring sekelskiftet till 1800-talet. Förutom »LagfarenhetsBibliothek», I—VI (1796—1807; sista delen postumt utgiven; sammanlagt omkr. 3700 s.), gav Flintberg ut en kommentar till sjölagen och ett par smärre arbeten i näringsrätt. »Lagfarenhets-Bibliothek» är inte enbart en kommentar till 1734 års lag och arbetet är betydligt mera än »ett välbehövligt supplement till Westdahls ’Uttydning’».’°5 Första delen av verket behandlar överhuvudtaget inte 1734 års lag. Flintberg, som i motsats till Drangel och Westdahl tydligen hade ett högre syfte med sitt författarskap, inledde »Lagfarenhets-Bibliothek» med att publiWestdahl I, Til Läsaren. Exempel; Westdahl I, s. 2: Benzelius; s. 15: Gribner; s. 109: Wedderkopff, J. H. Berger (jfr Nehrman, GB, s. 2 och 35 och Nehrman, ÄB, s. 73). 103 Westdahl II, Til Läsaren. Se Westdahl I och II, Til Läsaren. •25 Almquist, s. 41. Flintberg I, s. 298-305. 101 102
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=