83 Den då 18-årige Anders Wilde gav år 1743 ut en ordbok över 1734 års lag med den anspråksfulla titeln »PromtuariumJuris & Processus Constans Repertitio Juridico & Inventario Legum det är Lags och Rättegångs Hand-bok Innehållande Hela Sweriges Lag-Bok Uti Register, efter de deruti befindtelige Mål, under wederbörliga Titlar fördelt, och medelst en förtekning på samma Titlar, efter Balkar, Capitel och paragrapher, åter i sitt rätta skick och sammanhang upstäld» (dedik., företal-t-451 s.). Anders uppgav orsaken till bokens publicering vara, att hans fars tryckeri inte kunde klara sig ekonomiskt endast genom att ge ut dennes historiska skrifter. Ordboken visar sig bestå av enbart själva lagtexten, uppställd efter juridiska begrepp i alfabetisk ordning från abortus till örfil. Frihetstidens blygsamma krav på juridisk sakkunskap framträder i bjärt belysning, då Anders meddelar, att han av fadern ansetts lämplig att skriva en juridisk ordbok, eftersomhan tidigare hade läst korrektur till 1734 års lag.^^ Ett anonymt rättshistoriskt arbete, »Kort samling om ursprung til åthskilliga folks skrifteligen författade och utgifna lagar» (1746; utgivarens förord, innehållsfört.-1-226 s.), uppges vara författat av hovrättsrådet vid Svea hovrätt Isaac Olivecrona.^^ Utgivaren uppgav, att arbetet skrivits »för åthskilliga åhr sedan» och kommed den så vanliga förklaringen, att författaren ursprungligen skrivit framställningen för sitt eget nöjes skull, men senare övertalats att låta trycka texten »för Ungdom, som har begär til Lagfarenhets kundskap».Arbetet är en lagstiftningens världshistoria, som börjar med israeliternas, de asiatiska folkens och kretensernas lagar. Alla lagar dateras, de äldsta utgående från världens skapelse, som författaren på tidstypiskt sätt förlägger till år 3948 f.Kr.^° Svensk lag behandlas naturligtvis utförligast, medan dansk och norsk rätt får ungefär samma utrymme som de övriga europeiska folkens lagar;^^ författaren hänvisar dock bl.a. både till OstersenVeile och Huitfeldt.^^ Arbetet innehåller ansatser till kritisk granskning (se III 6.). 2,2. Litteraturen efter Nehrman Nehrman uttryckte år 1755 i förordet till »Jurisprudentia Criminalis» den förhoppningen, att om han inte själv skulle hinna skriva läroböcker i bl.a. offentlig och ekonomisk rätt, så »saknas ej Män i Riket, somäga större skickelighet thertil och bättre krafter, än jag».^^ Påståendet var i överensstämmelse med Anders Wilde, förord. Sc Calonins, s. 85, not; blvertsanteckn. på ex. i Kungl. biblioteket. Olivccrona, [utgivarens] Företal. Se t.ex. Olivccrona, s. 4. Olivccrona, s. 82-138 (Sverige), 139-141 (Norge) och 144-148 (Danmark). Olivccrona, s. 145 f. Jurisprudentia Criminalis, Företal.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=