81 ten i Politic-mål» (1746; Företal, 192 s. och register) kan i viss mån räknas till juridiken, även omKönig i denna del i allt högre grad går över till att behandla näringarna i allmänhet och själv anser det nödvändigt att förklara »Warföre Manufacturer kunna räknas til jurisprudencen».^^ I de senare delarna behandlas handel och statskunskap och från och med band åtta ger författaren en historiskt präglad framställning av Europas olika stater. Enligt titeln hade König skrivit sitt arbete ’Sveriges ungdom till tjänst’, men han talade om, att han tänkte på en »sådan Ungdom, somredan lagt Grunden i Wetenskaperna»,^’'’ vilket torde betyda, att arbetet var avsett att vara en akademisk lärobok, i synnerhet som König ännu i mogen ålder hyste planer på en akademisk karriär.König behandlade alla viktiga rättsområden, och han förordade en integrerad undervisning av hela lagfarenheten: »Gemenligen finnes in Systematibus Juris en märkelig brist på de måls afhandling, som dageligen förefalla i Rättegångs Saker, fast en Lag-Klok bör vara hemma deruti. Hwemordar omdet, somhandelen, Politien, Bergs-Saker, och Co«sisror;k/Wäsendet widkommer: eller omdet, hwad hit hörer utur StatsWetenskapen ochJurepublico}» Han försvarade sig mot beskyllningar att »wara emot all ordning, at blanda tilsamman saker, somi sig sjelfwa äro skilda och olika» med påståendet att han genomsin metod besparade ungdomen »märkelig tids-spillan». Dispositionen i den från juridikens synpunkt intressantaste delen, andra bandet av »Lärdoms Ofning» visar, att König tagit intryck av systematiken i Nehrmans »Jurisprudentia Givilis». König menade, att lagfarenheten kunde börja antingen med personrätten eller sakrätten och att det första alternativet var allmännast. Själv började han med äganderätten, därför att »mit och dit är Lagstiftandets hufwudsakeligaste föremål». Arv och avtal ses som »fortsättiande» eller »uphof» till äganderätten. Först därefter kommer personernas rättigheter, som »inskränka, utwidga eller hafwa något besynnerligit om ägande Rätten. Förfång som herutinnan ske, botas genom Lagsökandet; på hwad sätt den anstelles, förskrifwas i Rättegång-Balken. Denna ordningen skulle tyckas wara den naturligaste.»^*^ Nehrmans betydelse som förebild syns också i den år 1756 publicerade samlingen »Anmerkningar, Förklaringar och Tilökningar, Af Den Andra Tomen Af Lärda Ofningarne Om Lagfarenheten» (s. a., men förordet daterat juni 1756, 384 s.-i-bilaga, 64 s. och register), någon gång felaktigt betecknad som en ny upplaga av den andra delen.Nehrmans lösning att ge ut separata 68 König I\\ s. 95. König II, s. 3. Sc Annerstedt II1,1, s. 104 och 288 ff. König II, s. 2 f. König, Anmärkningar, Företal. AlmqHist, .s. 30.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=