Tf''' i' Il tjM unTf/n-^K^^n^lO) V. iixxilvl^' Il j..u-iijX\ ; \ . Uiiki) il, JlNBililliyil i liT' J i I y' ÄJA. E’a(ife?s5saifespaD]SlåÉiDffiai Ilil »'dii” ©311II iilidleiD; Shir'Såff' SSUS -- \*i .ip mr
Ti 9 . 1 V i t • r s v'". I • •;■ 1 • -/ I I V \ \ " \/1 (/' t ^ ' V i" / \ ' I Jr i- I \ \ 'I r ■ -J •^n r J I , t \ ! i / \ \ : I ' . V ; ? •- 1 > \ \ \ i; / 1 / % I'. r / \ I / ! y' i : I * / \ \' j : I t /, f f \ \ i ? j I 4 V , r \ f I ' { V .m { / y \ \ V \ I f f I V' \ ,;• t I I i \ i \ \ I \ \ I \ ' \ \ I I I r \ V i / / \ ! \ I \ > I / > I l \ 1 / I y s / ‘ V ^ ' / I I / 1 / \ i N » \ ‘ / / 1 « s 1 \ / I I t ' I \ I \ ' \ I \ J t f \ -I \ \ •J I' \ \ ^ .- s t \ N I V / / \ l • i i \ I f • i I i i \ f . W i i \ / \ ; i \ r\ i i \ \ \ I \ t / I I t \ / i \ / ! / I \ I / T- ■ I i ■ \ i ✓ / I \ v'' ! t \ ✓ \ I i ♦ i \ i V ; 4 i ( I \ I i / \ \ \ 1 \ \ / i i / V i / \ I N / ’ / \ / ; 1 ' ■■I \' \ 1 \ \ ✓ ! \ f r \ / I »' ; i ( N \ J I ' V ' ! i y \ } \ \ i \ \ \ I A I I I t ‘ \ I I A J i t i 1 i \ 1 ( . ! / ; < I t ■s I \ i I » \ \ y s 1 X :1 v' ! ‘ I , \ I I \ / f \ J A- ■ ■*1 \ \ / S \ 1 • I I / \ V.i ) I \ / V i / X { / .. / i \ \ / 1 i‘ $ \ I \ ; / I y f / I / r ■ '1 \ \ 1 / i "i f} i v' ' \ / •s, I \ \ / : i / ' » " / \ I / / \ \ I \ - I/’ A I I I . ; ' \ \ \ \ ' \ 1 ■’ I \ i I I !'■ 1 / \ \ f \ \ I y h ; i \ / I / t I ' I i \ >x' I / \ V I i ■1, \ \ \ i ♦ I t I 1 \; V I V / / I \ i ( i \ I » ! \ t / \ •f \ \ ■i- \ N I \ / \ y t i \ i 'I J / » , J ./ / » \ / I u I 1 \ 1 / » V ; l ' \ \ ^ i : \ 1 / ! I / f I t I / I r I I I / ‘ i / / ; \ \ t { I i \ \ A I I I ( U, J \ ' I \ f J I / I \ \ . / ■ \ I >
.5^ 'i . ■ j ' V • I ^ / / I T' k \i .1 1 f / I > I V ',.'v f ( / ' \ f \ / \ j" o V. I I i\ I 1/ * I < I \ ;'"/ //' In I i / I \ V I \ ^ \ \ \-' t ' / \ / /k \ V : 4 ' . I / / |1 \ ' / '\ / ' M'v> \ . i >V \ S ./ \ ✓ / / ji \ / / ' \ I 'l ✓ N. \ ' / J / A / \ I \ 'N \ I ✓ / A A \ ; ✓ \ I \' \ \ / I s' \ \ ' \ \ \ / I ! V 0 \ / / / ■ I / . t I "'-i \} \ \ I . i , } -■; \ \ ^ "1 \ -V / 1 ' I- \ y «: N ^ V ' s!' / / / / k V \ - ^ I \ i : r' '> i' I / \ / / ' I ■ ,r k. ✓ ✓ \ r i \ I / \ I i '\ I \ \ \ •> j / / \ t } «\ / i ■ \ i / J N - 'V • ' i' . ^ / ' > I I ’ 1 I i / t \ ' >• \ \ 1'’ ' '/ * \' ;-i \ V I ^ < > y h V N . / 1 i \ ^ \ 4t ^ r -/ V A # \ ' I ' / V n J ■4 \ I •\ 1 / i ' t \ y / > \N 1. ✓ \ . ' y \ / I t :> ✓ X I ( \ t I '\ Jl \ / / \ \ I ■/I » "'iV* I \> ’ »* V \ ■r \ r- / f r / V / \ / / I / I \' v- \ / , / V i 1 i'' ' I', 'v ,K., I / \ I'l- 'A ' A i I ' \ 'A .\ / r ^ - ' \ I I \ I \ I 11 ^ \ » ' I \ '\ X \ I '. / ' / / / ‘ / 4* V \ I' \ / I I ' \ A- I I'y : \ ''I / / \ \ / -'l K \ J / \ , /\ \ A- \ : /‘ / . A » I / f\ / / -yi y. V I \ / \ X ' >/ ■ / l' / \ y / A-.l I \ » ✓ . \ n',' T / -' \ ' A " I I •V _ / / v' < . ( \ N ^ V t f h, ■J\ ■ \ \ \ t i ' //' A. r ■0 V I w i' / \ I i 1 'v J \ / v' N. Vl y-» 1 ^ . ■ 1 / 1 I I / > tr' i/' t i i: ' / / t } V \ •'1 ' C \ J J \ t > '.A \ \ \ - >, I I : > < y / / .V- I / A « I 1 sy ^ V ' / \ _' , / ■ /' i . / I \ i I . I V' ) \ \ \ \ \ 1 I \ : \ •. / / V ' . 'l' \ i. > i I \ i I I X »■Tv •s. / s, \ I N. I '..V. ' r \ \ t / -\ * ^ '-1'^ .V -/ / i / t: \ /' \ i‘ I k V' i \ \ I \ ^"1 , .i I 't I \ / / k i I r / I \ /' -r \ / \ I \ . \ “ Vyi ^ / \ t , k' X a"' \ ' ✓ / \ ✓ ! ':h s Is \ I \ I ✓ A I ' i'i \ { '■ I y ii MX . \ N \ / I 1 I \ • / V / ' \ i \ / \ V L y M'k *- - “i » \ { •f /’ '4 J / - \ \ N ! I t \ I >> \ / 4 \ r - ' A 'v I • > / // > . \ ) / ^ u » ,v.-A ' / r y /\ , V / / '1 I ' A \ I I s I \ f \ 1 ' I \ ! \ - »' .X \ I i v V ^ I / n' < t 5 V I / ^ t >' I V ; V I y / ( •* \ I 4 I \ I \ : \ / > • 1 I I / ^ -\ \ } V / r a; . / t ' / is /s ' I t y'. / . / \# f \ / \ •) /' s< ' y (✓ I > \ V I N I N \ \ / I V \ X - \ \ I 'A. I t / ; N '' ’ ' \ y \ v" •'> ' I I / \ S ' / V ) I ✓ \ \ I I \ / / /-' \ / . \ V I / ' \ A 1 ^ i\ \ \ \ y I r %r ' y 4 1) 7- V .4» I y' - ’ '1 I \ V. f 4^ ' 'S I /' \ , 'i ,'» ^ 4 \ \ f '• / / 1 \ f I 4, / h V \ y I - •i I ' '/ V ^ )> ' I y / It / ! \ \''' \ ^A/ ' V t i \ 4 I > V f N / / 'I i \ I 1 ' / / / J ' l' Jr •■ ■'^ A v\ / , /svA J ». 'n I \ y.' \ . I / l'' ♦ I'' ' ^ • t V ' » \ c. ( \ I , \ y ^ J “I '/ / J \ J - I I / ' 1 I 'v / t > UV I \ \ 1 i ? I N / .'l I / I V' ' 1 \ \ \ N \ \ ( ' / ' ' \ ■\i I ^ t \ ' s / \ / \ I Jr • ■■ sA 'I { ^ I / .' 4 / ■ ^ I'I \ \\ \ V I \ / ✓ / \ / X \ 'h, > I, / \ I '< f U\ \ V V • ' / > V / V J t / 1 I'' ' y ' \ < \ 1 V» ' — 4 ' \ / ; Ä / / ‘V I V '\ . s / / V '< /! \ V ' y; I, I J' / -I I I 1 V I 4 s / , / \ \ \ 'i V'. -i \ r ■7 ii ' c' ; y I \ A 1 y I \ » i, y Ok’ > / , 4 \ 6 \ ) ' A' 'A . / \ ’ N f I 1 y J r •s. \ A r\ r ‘' • 'I y k' 4 å I \4' // /' - I / 4 • ;71 - - . V / -4 / M 4 ^ 4» I I I ' \ \ f y < t 1 \ v \ V- / * \ I s \ I . >4 V A X ' 'V / 1/ 1 / / i . t > /- \ ' \ t \ s / I- ■ ; V \ \ \ V N • \v , I A V I 4 / X ^ y J X ' ) \ / t . \ X k • ki / '''s' } k 4 I \ '/ . \ / J V \ \> \ / -'■ ' . A ' ■ / r I / t V / 4' / . I r, -. y y -A f I f \ 'r ' i ^ I I 'lit \' I r ' / // y, V l‘ ■ I \ \ \' I , y I \ 4 / " ' f \ I \ / ' V \ I r I \ I A ; \ V ^ ' I’ \ 3/. I I / "7 y > ' -p \ \ \ '1/ ' '■^1 I / \ - -? I \ / I 1/ X \/ * / \ 4 I X / _ 4 I \, / 4 \ X \ J k 4 ' 4 \ ' /\ A ; '1- \ \ \ / t I \ / v< \ .y'i ' / > ‘ r ) \< ' t' , I > / \ K' ' f 1; \' y I r x-< I '•k I \ V \ n , I 1 , y ' 'X' /N* \ \ . / " \l I. I / / i > . I A V— \ I i's I s- f I- \4 , / » / t / ^ / t I \ ' •'i \ m; I \' 4 ii f . I N \ 4 \ ' .'X I "4 ^ I V V / I \ t V I X \ t / . iVi / ,V I \: i‘- ,U 4 I .'V I :• t V y \ I .1 t J I i I . r , ' y I 4 \ ✓ \ . \ V
■s^r-V
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FOR RATTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN
• * t-. ? r-; '.x . •' .--• - '■ T?'. ' ... f I. •r-' 'V,' I»» I” ■ ; ^ '**» • t •• ^ m
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FOR RATTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OFIN SERIEN I • • RATTSHISTORISKT BIBLIOTEK FEMTIOANDRA BANDET NERENIUS&: SANTÉRUS FÖRLAG AB. STOGKITOLM I DISTRIBUTION
rr i. "S. f - £* . jr. -Vr *■ i_. *» ^'fw. '¥ ,V cV : V '*• V i ^ *k \ «• *: t. %
LARS BJÖRNE PATRIOTER OCH INSTITUTIONALISTER Den nordiska rättsvetenskapens historia Dell Tiden före år 1815 LUND1995
ISBN91-85190-52-7 ISSN 0534-2716 ©Lars Björne och Institutet för rättshistorisk forskning Tryck: Bloms Boktryckeri AB Lund 1995 Den på tredje sidan aybildade medaljen över Johan Stiernhöök är slagen av Svenska Akademien 1837. Den är graverad av C. M. Mellgren.
Förord Denna framställning av den nordiska rättsvetenskapens historia, vars första del nu utkommer, bygger på planer, som jag närt sedan mitten av 1980-talet. Ursprungligen hade jag tänkt mig att publicera hela framställningen i ett band, men det rika källmaterialet har gjort, att arbetet har vuxit till efter hand. Hela verket beräknas utkomma i fyra band, och det blir förhoppningsvis färdigt någon gång under 2000-talets första decennium. Jag vill återigen tacka Samhällsvetenskapliga kommissionen vid Finlands Akademi för det forskningsunderstöd, sommöjliggjort detta arbete. Även Stiftelsen för Abo Akademi och Turun Yliopistosäätiö (Stiftelsen för Abo Universitet) har beviljat mig reseunderstöd, för vilka jag vill framföra mitt tack. Jag tackar också styrelsen för Institutet för rättshistorisk forskning, somtagit upp även denna min bok i skriftserien Rättshistoriskt bibliotek. Vidare vill jag rikta ett varmt tack till följande personer, som har hjälpt mig under arbetets gång. Prof. Dr. Maximiliane Kriechbaum (Mtinchen/ Tiibingen) har försett mig med material rörande den tyska doktrinen. Prof. Ditlev Tamm (Köpenhamn) och prof. Inger Dtibeck (Ärhus) har skickat mig behövliga fotokopior av danska källor och litteratur. Prof. Gudmund Sandvik (Oslo), prof. Gunnar Karlsson (Reykjavik) och prof. Påll Sigurässon (Reykjavik) har hjälpt mig med uppgifter om forskningsmöjligheterna på Island. Min fru Aira har som min forskningsassistent läst och rättat texten samt gjort upp bilagorna i slutet av boken. I arbetets slutskede har prof. Rolf Nygren (Uppsala) med dotter Karin dragit det tyngsta lasset genomatt anpassa datatekniken till tryckeriets behov. Sist men inte minst vill jag tacka de talrika tjänstemännen vid Det kongelige bibliotek (Köpenhamn), Kungliga biblioteket (Stockholm) och Landsbökasafn (Reykjavik) för visad vänlighet och hjälpsamhet vid letandet efter material på grund av mina ofta ofullständiga uppgifter. Abo i oktober 1995 Lars Björne
r * ■ : »• rr • i .i- .• j -4 ■>*»1 <«k -V K >il t > »*4^- *9 I}-.»!, / * r^' ;»ih : .-^1 tr* t .-I I »V ** *^ j f ■V. 1
Innehållsförteckning Förord Innehållsförteckning Förkortningar VII IX XIV Inledning 1. Disposition och avgränsningar 2. En nordisk rättsvetenskap? 3. Forskningsläget 1 8 11 Kapitel I. Litteraturen på 1500- och 1600-talen 1. Rättsvetenskapens förutsättningar 2. Två brocardica-s^imWn^dir 3. Litteraturen i Sverige-Finland under stormaktstiden 3.1. Inledning 3.2. De första institutionalisterna 3.2.1. Institutionessystemet 3.2.2. Johannes Loccenius 3.2.3. Mikael Wexionius och juridiken i Abo 3.2.4. Claudius Kloot 3.2.5. Claes Rålamb 3.3. Naturrättslitteraturen 3.4. Rättshistorisk litteratur från Stiernhöök till Lundius 3.5. Dissertationerna 3.5.1. Allmänt 3.5.2. Uppsala 3.5.3. Åbo 3.5.4. Lund 3.5.5. Sammanfattning 4. Litteraturen i Danmark-Norgepå 1600-talet 4.1. Inledning 4.2. Christen Ostersen Veile 4.3. Henrik Ernst 4.4. Dissertationerna 15 19 22 22 23 23 26 30 32 35 38 39 42 42 44 48 49 50 51 51 52 55 56
X Kapitel II. Litteraturen på 1700-talet och i början av 1800-talet 1. Rättsvetenskapens förutsättningar 2. Litteraturen i Sverige-Finland 2.1. Nehrman och hans tid 2.1.1. Petter Abrahamsson och Israel Arnell 2.1.2. David Nehrman 2.1.2.1. Inledning 2.1.2.2. Nehrmans skrifter 2.1.2.3. Nehrmans dissertationer 2.1.2.4. Nehrman och eftervärlden 2.1.3. Christian König 2.1.4. Övriga arbeten 2.2. Litteraturen efter Nehrman 2.2.1. 1734 års lag: systemoch kommentarer 2.2.1.1. Johan Funck- den ende institutionalisten 2.2.1.2. Lars Tengwall 2.2.1.3. H. Schös 2.2.1.4. Emanuel Drangel 2.2.1.5. Anders Westdahl 2.2.1.6. Jacob Albrecht Flintberg 2.2.2. Kameralisterna 2.2.2.1. Anders Botin 2.2.2.2. Barthold Nvström 2.2.2.3. HenrikFrosterus 2.2.3. Naturrättslitteraturen 2.2.3.1. Översättningar 2.2.3.2. Anders Schönberg 2.2.3.3. Daniel Boethius 2.2.4. Rättshistoriska arbeten 2.2.5. Statsrätt 2.3. Förordningen om ämbetsexamen och den uppblomstrande dis sertationslitteraturen - en juridisk subkultur 2.3.1. Inledning 2.3.1.1. Förordningen omämbetsexamen 1749 2.3.1.2. Författarskapet till dissertationerna 2.3.2. Daniel D. Solander 2.3.2.1. Dissertationer på latin 2.3.2.2. 2.3.3. Johan Erik Fick 2.3.4. Olof Rabenius 2.3.5. Anders Hernbergh 2.3.6. Ears Johan Colling 62 69 70 70 72 72 73 77 78 80 82 83 84 84 85 86 86 87 88 90 90 91 91 91 91 92 92 93 94 95 95 95 96 99 99 »Strödda besvarade lagfrågor» 104 110 115 120 124
XI 2.3.7. Matthias Calonius 2.3.7.1. Liv och verk 2.3.7.2. Dissertationerna 2.3.7.3. Föreläsningar och utlåtanden 2.3.7.4. Värdering 2.3.8. Övriga 2.3.9. Sammanfattning 3. Litteraturen i Danmark-Norge 3.1. Förordningen omjuridisk examen 10.2.1736 3.2. De första rättsencyklopedierna 3.2.1. Andreas Hoiers Idea; ICti Danici 3.2.2. Peder Kofod Anchers Anviisning 3.3. Från differentiallitteratur till nationella system 3.3.1. Inledning 3.3.2. Thomas Clitau 3.3.3. Hector Albert Reuss 3.3.4. Hoier 3.3.5. Engelbrecht Hesselberg 3.3.6. Martin Nissen 3.3.7. Jens Bmg Dons 3.3.8. Lauritz Laurberg Kongslew 3.3.9. Holger de Fine Olivarius 3.3.10. Lauritz Norregaard 3.3.11. Frederik Theodor Hurtigkarl 3.3.12. Juridik för lekmän: Mathias Flagerup m.fl. 3.3.13. Systemens tid 3.4. Kommentarer till DL och NL 3.4.1. Inledning 3.4.2. Clitau 3.4.3. Christian Ditlev Hedegaard 3.4.4. Johan Ludvig Lybecker 3.4.5. Peder Kofod Trojel 3.4.6. Christian Bagger Brorson 3.5. Naturrättslitteraturen 3.5.1. Ludvig Holberg 3.5.2. Clitau 3.5.3. Hans Paus 3.5.4. Norregaard 3.5.5. Johan Friedrich WilhelmSchlegel 3.6. Norsk och isländsk rätt 3.6.1. Norsk rätt 3.6.2. Isländsk rätt 131 131 134 135 138 140 143 146 147 148 150 152 155 155 156 158 159 160 164 164 165 166 167 169 170 172 173 173 174 174 176 177 178 179 180 181 182 183 185 188 188 191
XII 3.6.2.1. Sveinn Sölvason 192 3.6.2.2. Jon Amason 3.6.2.3. Magnus Retilsson 3.6.2.4. Magnus Stephcnsen och upplysningen på Island ... 195 196 197 3.7. Övrig litteratur 3.7.1. Rättsteori: Kofod Anchers Et Brev 19S 198 3.7.2. Rättshistoriska arbeten 3.7.3. Statsrätten 3.7.4. Samlingar av responsa 3.7.5. Hedegaards skrifter 3.7.6. Dissertationslitteraturen 3.8. De första tidskrifterna 3.8.1. Tidiga försök 3.8.2. Astra.'a. Et Tidsskrivt 3.8.3. Juridisk Maanedstidende 3.8.4. Juridisk Arkiv 3.9. Den unge 0rsted 3.9.1. Inledning 3.9.2. Skrifter 3.9.3. Supplementet till Norregaards system 3.9.4. Mellanbokslut 200 203 205 210 213 221 222 225 227 227 229 229 231 232 234 Kapitel III. 1700-talets rättsvetenskap i huvuddrag 1. Allmän rättslära: metod, systematik, rättskällor . 1.1. Wolffianismen 1.2. Rättssystematiken 1.3. Rättskälleläran 1.3.1. Romersk, naturlig och gudomlig rätt 1.3.1.1. Romersk rätt 1.3.1.2. Naturrätten som rättskälla ., 1.3.1.3. Mose lag och Michaelis 1.3.2. Sedvanerätt och rättspraxis 1.3.2.1. Sedvanerätten 235 236 246 252 252 252 261 267 278 278 1.3.2.2. Rättspraxis 1.3.3. Sammanfattning .... 284 289 2. Privaträtt 290 2.1. Elävd och preskription 2.2. Kvinnor somtestamentsvittnen 3. Straffrätt och upplysning 3.1. Inledning 3.2. Trolldomen somstraffrättsligt problem 3.3. Becearia i Norden 290 299 305 305 307 317
XIII 3.4. Nullumcrimen, nulla poena sine lege 4. Processrätt: drag i be\ isratten 4.1. Den legala bevisteorin 4.2. Tortyren 5. Statsrätt: Montesquieu i Norden 6. Rättshistoria 6.1. Patriotism 6.2. ... och källkritik 326 336 336 341 355 360 362 370 Kapitel IV. Den nordiska rättsvetenskapens törsta sekel 375 Biografier Litteraturförteckning Personregister 381 410 430
<' r-n- •-.' y- : v: I f r . ** 1 w*. «■• • ^ • Ö ■t « n I '7 r '4 r<* \ ■f •• I* 2^. -I . •: •» •-»r •i f ‘ «« .‘v •. (a :rii^ ■>« ; I I ^ f j 4 ■ Hj !f-i\ -t »• . ? * • ■;r • I ■Q -s* ■n‘ •I •; I' '■■■'* : vf i I ■# :.^i' «, -‘■1 ‘ I. ^•1 -.:r » :>*• -Ctill ) -** : .* j Vf I' I > 3*i I -f -• f- .■* • t -4 • • ^ > ; ..»w a M '••• W'^V •, •• , -r_ .■i *. • ; r.i1 » ■ ** ■"i . • •S /-> 4*5'-■ - , *. !
Förkortningar Byggningabalkon (i 1734 års lag) Dlgcsta Danske Lov (1683) Förordning Gifiermålsbalkcn (i 1734 års lag) Handeisbalkcn (1 1734 års lag) Handwörterbuch zur deutschen Rechtsgeschichte Institutiones Juridisk Arkiv Tidskrift utgiven av Juridiska Föreningen i Finland Jyske Lov (1241) Juridisk Maanedstidende Kobenhavn Kansallinen elämäkerrasto Kiobenhavnske la:rde Efterretninger (med varierande namn, grundad 1720) Lakimies Londini Scanorum/ Gothorumo.likn. (=Lund) Missgärnmgsbalken (i 1734 års lag) NA t )uridisk Arkiv Norske Lov (1687) Rättegångsbalken (i 1734 års lag) sine anno (=utan årtal) Statistisk, Juridisk og Litterarisk Bibliothek Det skandinaviske Litteraturselskabs Skrifter Straffbalken (i 1734 års lag) Statsvetenskaplig Tidskrift Svensk Juristtidning SZ Germ.Abt. Zeitschrift der Savignv-Stiftung fur Rechtsgeschichte, Germamstische Abteilung Tidsskrift for Rettsvitenskap Timant Lögfraröinga Utsökningsbalken (i 1734 års lag) Ugeskrift for Retsvaisen Upsalia:, Upsala Arvdabalken (i 1734 års lag) ByggnB D DL F' GB HB HRG I JA JFT JL JM Rbh RE KIE LM Lond. MB NjA NL RB s.a. SJLB SLS StraffB StT SvJT TfR TL UB UfR Ups. AB
.■J'- \ ■
Inledning 1. Disposition och avgränsning Det planerade arbetet omden nordiska rättsvetenskapens historiafrån 1500-talet till mitten av 1900-talet, vars första del nu publiceras, skiljer sig från den tidigare litteraturen i ämnet såtillvida, att en utpräglat nordisk synvinkel är förhärskande i framställningen. I undersökningar, som behandlar den nordiska rättsvetenskapens historia, har man hittills i allmänhet nöjt sig med att följa det egna landets utveckling och möjligen också beroendet av tysk doktrin (se nedan 3.). Negligerandet av den nordiska aspekten är enligt min åsikt en uppenbar brist: de nordiska rättsvetenskapsmännen hade gemensamma problem och på sätt och vis en gemensamrättshistoria, vilket berättigar till att tala omen nordisk rättsvetenskap åtminstone sedan 1700-talet (se nedan2.). Aandra sidan måste man komma ihåg, att den nordiska rättsvetenskapen är en del av den europeiska juridiken. Den nordiska juridiska litteraturen från de första »rättsvetenskapliga» arbetena på 1500-talet till de talrika, i den konstruktiva riktningens anda skrivna verken i början av detta århundrade, och i sista hand även dagens produktion, vore otänkbar utan den europeiska doktrinen. Den tyska, men tidvis även den nederländska och franska doktrinen har under århundradena varit en viktig källa till inspiration för den nordiska rättsvetenskapen. Framställningen kommer att koncentrera sig på de viktigaste utvecklingslinjerna inomden nordiska rättsvetenskapen. Verket är i huvudsak en vetenskaplig framställning, men för att öka dess användning som handbok kommer jag att förse varje del med en bilaga med biografiska uppgifter omförfattarna, dessas viktigaste skrifter och forskningslitteraturen omdemsamt personregister. Arbetet kan betecknas somsåväl en litteraturhistoria somen vetenskapshistoria. Dessa delar kan inte alltid lätt förenas med varandra, och i de olika avsnitten ges först en litteraturhistorisk översikt av utkomna arbeten, medan den därpå följande vetenskapshistoriska delen koncentrerar sig på vissa rättsområdens och rättsinstituts utveckling. Läsaren kan måhända sakna en utförligare personhistorisk framställning. Trots att juristbiografier kan ha ett allmänt intresse, har jag i detta avseende främst nöjt mig med att bygga på tidigare framställningar och publicerade källor. Brevsamlingar o.dyl. kan visserligen fördjupa bilden av många författares rättsvetenskapliga tänkande, men antalet redan i denna del behandlade rättsvetenskapsmän (över 100) omöjliggör ett systematiskt letancfe efter och en genomgång av otryckta källor.
2 Av arbetsekonomiska skäl har jag främst hållit mig till den tryckta juridiska litteraturen, vilket även kan motiveras med, att endast de tryckta alstren med säkerhet erhöll en viss spridning utanför det egna universitetets eller den egna fakultetens gränser. Otryckta föreläsningsmanuskript har dock beaktats i de fall, där de bevisligen haft ett inflytande på den juridiska litteraturen, vilket synes ibland ha varit fallet särskilt under den i detta band behandlade perioden. Så t.ex. hänvisar Norregaard i förordet till sin framställning av den dansk-norska rätten i synnerhet till Edvard Colbiornsens otryckta föreläsningar,' och Calonius’ först år 1908 tryckta föreläsningar i civilrätt hade en stor betydelse för den juridiska bildningen i Finland i början av 1800-talet.‘ Det är en truism, att periodiseringen i historiska arbeten främst är en ändamålsenlighetsfråga, men å andra sidan kan en olyckligt vald periodisering försvåra eller snedvrida behandlingen av undersökningens tema. Då det gäller litteraturoch vetenskapshistoriska arbeten, är en exakt indelning i epoker ännu mera godtycklig än i andra historiska framställningar. Gamla och nya strömningar förekommer oftaparallellt under en längre tid, och det är svårt att säga, när den nyare riktningenfått en förhärskande ställning. Dettagäller också den nordiska rättsvetenskapens historia, där redan den olika utvecklingstakten i de olika länderna försvårar relevanta gränsdragningar. I detta skede av mina undersökningar har jag planerat att indela verket i fyra delar: Patrioter och institutionalister -1814 II Brytningstiden 1815-1870 III Den konstruktiva riktningen 1871-1910 IV Realism och skandinavisk realism 1911-1950. I I denna första del av den nordiska rättsvetenskapens historia behandlas därmed tiden från omkring mitten av femtonhundratalet till och med år 1814. Begynnelsetidpunkten torde förefalla läsaren naturlig. Fåtalet danska arbeten under medeltiden (Skånelagens latinska parafras, Thords artiklar, Knud Mikkelsens glossa till Jyske Lov) berättigar knappast till att tala om en nordisk rättsvetenskaplig litteratur. Även efter det att man började idka juridisk undervisning i de nygrundade universiteten i Uppsala och Köpenhamn i slutet av 1400-talet, omöjliggör källäget en litteratur- och vetenskapshistorisk framställning av den medeltida juridiken.^ Detta arbete börjar därför med Olaus Petris domarregler (1530-talet) och Theophilus’ gyldne retsregler (1584), vilka inleder den nordiska rättsvetenskapen och samtidigt den starka anknytningentill europeisk rättstradition: båda arbetena kan trots olika uppbyggnad och målsättning betecknas sombrocardica-sa.va\in^dLr. ' Nerregaard I, Til Lxscrcn. - Montgomery, s. 239. ^ Malmströms arbete om Uppsalafakultetens historia under medeltiden (1976) är till största delen en framställning av universitetsväsendet i Europa under denna tid.
3 Trots att det är uppenbart, att den nordiska rättsvetenskapen under senare delen av 1800-talet helt skiljer sig från juridiken ett sekel tidigare, är det inte självklart, var en eventuell skiljelinje skall placeras i den fortgående utveckling av rättsvetenskapen, som inleds redan på 1790-talet. Jag har här valt åren 181-1—1815 på ett flertal grunder, som dels hör till rättsvetenskapens historia, dels till den allmänna politiska historien. Den historiska skolans uppkomst brukar förläggas till år 1814, då Savignys bekanta »VomBeruf» utkom. I själva verket rör det sig här om en glidande övergång till ett nytt vetenskapligt tänkande, vars rötter utan svårigheter kan finnas i Gustav Hugos och delvis redan i Johann Stephan Piitters produktion på 1700-talet. Åren 1814-1815 är också politiskt en viktigskiljelinje i europeisk historia, och samtidigt blir det klart, att Napoleonkrigens omvälvningar i Nordens politiska geografi förblir bestående. Först från och med 1810-talet blir en norsk och en självständig finsk rättsvetenskap möjlig. I det autonoma Finland kunde man vid ÄboAkademi byggapå en egen rättsvetenskaplig tradition sedan 1600-talet, men den juridiskafakulteten bestod av endast en lärare framtill den svenska tidens slut. Alexander I strävade målmedvetet efter att vinna universitetskretsarna i Åbo för den politiska förändringen, och som en följd av detta utökades den juridiska fakultetens lärarantal till fyra år 1811. En epok gick i graven, då Calonius upphörde med sina föreläsningar år 1815. Det Kongelige Fredriks Universitet i Oslo grundades år 1811, men undervisningen i juridik kom igång först år 1815, alltså efter bildandet av unionen med Sverige. Det nya tänkandet inomrättsvetenskapen illustreras också av de nya förordningar omjuridiska examina, somutfärdas i Sverige år 1812, i Finland år 1817 och i Danmark år 1821. Det är visserligen svårt att upptäcka några entydiga förändringar i den sparsamma nordiska juridiska litteraturen under 1810-talet, men redan i 1820-talets litteratur är nya utvecklingslinjer märkbara jämfört med litteraturen under 1700-talets sista och 1800talets första decennium. Första delen av detta arbete har fått rubriken »Patrioter och institutionalister» för att beteckna de två drag, somär kännetecknande för litteraturen fram till början av 1800-talet. De nordiska rättsvetenskapsmännen var genomgående utpräglade patrioter. I den rättshistoriska forskningen ledde detta, helt i historieskrivningens anda i allmänhet under denna tid, till konstruerandet av storslagen forntid på rättens område; i Sverige-Finland fann rudbeckianismen anhängare också bland juristerna. Då det var frågan om den gällande rätten, kunde både danska och svenska jurister påstå, att just det egna landets rätt stämde bäst överens med naturrätten.Ä andra sidan är det uppenbart, att de nordiska juristerna i metodfrågor o.dyl. var helt beroende av den europeiska rättsvetenskapen. På grund av den i läroböcker också i Norden allmänt använda Institutiones-dispositionen har även de nordiska rättsvetenskapsmännen räknats med i de s.k. institutionalisternas krets.^ ■* Se Nchrrnan, s. 66; Norregaard I, s. 43 t. Se Luig, s. 67 t. och 87 ff.
4 Den nordiska, i vidsträckt bemärkelse rättsvetenskapliga, litteraturens omfattning redan på 1600- och 1700-talen tvingar framvissa uteslutningar och begränsningar. Geografiskt begränsas framställningen till de egentliga nordiska länderna (Danmark-Norge-Island och Sverige-Finland), vilket medför, att biländernas (Slesvig-Holstein och de svenska besittningarna i Tyskland och Baltikum) främst tyska och ofta även tyskspråkiga rättsvetenskap inte medtagits. Det under denna period kortlivade universitetet i Dorpat/Pernau (1632-1656 och 1690—1710) är visserligen ett gränsfall, då lärarkåren och studenterna till stor del var svenskar.^ Då det gäller den juridiska litteraturen, har rena (okommenterade) lagutgåvor, lagförteckningar och översättningar i allmänhet lämnats utanför framställningen. Övriga begränsningar består främst i att vissa rättsområden utelämnats, ofta på grund av att dessa inte haft någon större betydelse för den allmänna rättsvetenskapliga utvecklingen. Andra rättsområden nämns flyktigt i den litteraturhistoriska framställningen, men behandlas inte i de vetenskapshistoriska avsnitten. Till den första gruppen hör ett i tiden viktigt rättsområde, somdock klart kan avgränsas från den övrigajuridiken, kyrkorätten. En framställning av kyrkorätten torde dock kräva goda insikter i tidens teologi, och författaren anser sig sakna förutsättningar att behandla detta ämne. Övriga utelämnade områden är krigs- el. militärrätten, även den ett ganska flitigt behandlat rättsområde, och folkrätten. Den omfattande litteraturen i kameralrätt och ekonomisk rätt i allmänhet behandlas i de litteraturhistoriska avsnitten, men blir inte föremål för en vetenskapshistorisk undersökning. Gränserna mellan de olika vetenskaperna var både oprecisa och föränderliga under hela den här behandlade perioden, och höjdpunkten i en akademisk karriär var, i stort sett oberoende av ursprunglig disciplin, en utnämning till professor i teologi eller i bästa fall till biskop. Det fanns länge inte några alltför svårforcerade barriärer ens mellan naturvetenskaper och humaniora inklusive samhällsvetenskaperna. Matthias Calonius föreläste i botanik i början av sin akademiska karriär på 1760-talet; i Lund avancerade professorn i matematik Anders Riddermark, tidigare e.o. professor i historia i Uppsala, till juris professor år 1703.^ Särskilt svårt är det att dra en entydig gräns, då det gäller den glidande övergången från rättsdogmatik och naturrätt till moralfilosofi och teologi, vilka ju också var filosofernas och teologernas domäner. Detta problem gäller dels den danska juridiken på 1500- och 1600-talen överhuvudtaget,^ dels * Omde här icke behandlade universiteten i Greifswald och Dorpat, se Seth, Ivar, Universitetet i Greifswald och dess ställning i svensk kulturpolitik 1637-1815, Stockholm 1952; Bergman, Johan. Universitetet i Dorpat under den svenska tiden, Stockholm 1932. - Det år 1665 grundade Christian-Albrechts-Universität i Kiel blev ett centrum för förtvskningssträvandena under 1800talet, och dess verksamhet hör helt till tysk lärdomshistoria. ^ Wrede, s. 27; Rosén, s. 78 och 177. * Se Tamm, Nolo falcemoch Tamm, Rechtswissenschaft.
5 den omfattande dissertationsfloran i Sverige-Finland. Då gränsdragningen var flytande och oklar, kunde det uppstå stridigheter om, till vilken fakultet ett visst tema hörde.^ Olaus Petri är känd somSveriges reformator, men det är också berättigat att betrakta honomsom en skolad jurist, somju också tidvis innehade en juridisk tjänst. Andra teologer hade en rent akademisk eller kyrklig karriär, men de kunde dock med sakkunskap behandla också rättsdogmatiska frågor. Utan att ringakta den betydelse, somdessa teologers (t.ex. Niels Hemmingens) produktion har haft för rättsvetenskapens utveckling, har jag av arbetsekonomiska skäl varit tvungen att lämna deras alster utanför framställningen. Då det gäller dissertationerna har jag tillgripit en rent mekanisk gränsdragning. Endast de dissertationer, som ventilerats i de juridiska fakulteterna, har här räknats till den rättsvetenskapliga litteraturen, även omdetta lett till, att en stor del av de naturrättsliga avhandlingarna lämnats utanför framställningen. Det är även svårt att dra skarpa gränser mellan statsrätt, statskunskap och politik, och t.ex. den till den filosofiska fakulteten hörande s.k. professor skytteanus i Uppsala presiderade för talrika disputationer med statsrättslig karaktär. Även i detta fall har fakulteten fått vara avgörande. En utförlig behandling av samtliga juridiska dissertationer är naturligtvis omöjlig — det torde röra sig om sammanlagt omkringtusen avhandlingar i de båda nordiska rikena. Jag har därför koncentrerat mig på de hittills föga beaktade examensdissertationer, som efter förordningen Sverige. ämbetsexamina 1749 under några årtionden skrevs i om Den litteraturhistoriska delen har indelats i två huvudavdelningar, som behandlar dels 1500- och 1600-talets juridik, dels litteraturen på 1700-talet och i början av 1800-talet. De två första seklen kännetecknas i europeisk doktrin av fransk humanism, den nederländska skolan och tysk-romersk rätt, usus modernus pandectarum, medan den under 1600-talet framväxande rationalistiska naturrätten blev den kanske viktigaste inspirationskällan för 1700-talets rättsvetenskap. Under 1600-talet uppstod i Sverige-Finland en rätt omfattande litteratur, sombehandlade den inhemska rätten, medan en motsvarande litteratur nästan helt saknas i Danmark-Norge, även om en naturrättsligt färgad dissertationslitteratur växte fram under 1600-talets sista och 1700-talets första decennium. En naturlig gräns mellan 1600-talets och 1700-talets rättsvetenskap kan dras i början av 1710-talet, då det stora nordiska krigets följder kan skönjas också inom juridiken. I Sverige-Finland avbröts verksamheten vid Åbo Akademi för närmare ett årtionde av den ryska ockupationen år 1713, och undervisningen i Lund var tidvis nedlagd i början av 1710-talet på grund av krigshandlingarna eller pesten. Även vid Uppsala universitet avstannade disputationerna i den juridiska fakulteten på 1710-talet. Också i Danmark-Norge var samma decenniumen i stort sett improduktiv tid i rättsvetenskapen. ** Se t.ex. Tarnm, Nolo falcem, s. 48; MalmströmII, s. 131 ff.; Vallinkoski I, s. 275.
6 I den vetenskapshistoriska avdelningen siktar jag inte till en framställning av rättssystemet ens i huvuddrag. Syftet är inte att ge en översikt av gällande rätt på 1700-talet, ty sådana finns lätt tillgängliga i allmänt använda läroböcker i rättshistoria. Det centrala i framställningen är däremot sättet att tänka och argumentera i den juridiska litteraturen. Då det gäller 1600-talsjuridiken, kan man som nämnts ännu inte tala omen gemensam nordisk rättsvetenskap, och jag har därför inte ansett det meningsfullt att behandla detta århundrade i ett skilt vetenskapshistoriskt avsnitt. En sådan framställning skulle i själva verket begränsas till en översikt av den svensk-finska rättsvetenskapen. Därför har jag nöjt mig med att i vissa frågor ge en kort översikt över ställningstagandena i 1600-talets litteratur för att förklara bakgrunden till utvecklingen under 1700talet. Aven med dessa inskränkningar är det omöjligt att behandla det nordiska rättsvetenskapliga tänkandets utveckling i sin helhet, och jag kommer därför främst att följa vissa allmänna, till juridikens metodlära hörande temata och dessutom vissa rättsinstitut inom några centrala rättsområden. På detta sätt torde det vara möjligt att erhålla en empiriskt grundad helhetsbild av signifikanta drag i den nordiska rättsvetenskapen. Den del av juridiken, som sedan början av 1800-talet gått under benämningen ’allmän rättslära’, har av ovan antydda skäl ägnats en stor del av framställningen av utvecklingen under 1700-talet. Christian Wolffs filosofi fick en central ställning även i den europeiska juridiken, och det första avsnittet behandlar wolffianismens betydelse i den nordiska rättsvetenskapliga litteraturen. Rättssystematiken och rättskälleläran (i synnerhet förhållandet mellan inhemsk positiv rätt, romersk rätt, naturrätt och gudomlig rätt) hör till de viktigaste metodfrågorna inom rättsvetenskapen, och dessa behandlas i egna avsnitt, liksom också de i rättskälleläran ingående frågorna omsedvanerättens och rättspraxis’ ställning. Inom den egentliga rättsdogmatiken behandlar jag främst vissa frågor hörande till de rättsområden, som motsvarar innehållet i såväl DL och NL som 1734 års lag: privat-, straff- och processrätt. Avgörande för urvalet av behandlade rättsinstitut har inte varit deras samhälleliga vikt eller betydelse inomden europeiska rättsvetenskapen i allmänhet, utan deras förmåga att ge belysande exempel på det juridiska tänkandet och i någon mån också deras oberoende av den positiva rätten. Privaträtten erbjuder utan vidare det rikligaste, men också det bäst undersökta materialet, och därför har jag begränsat mig till att endast behandla två sinsemellan helt olikatyper av frågor. Skillnaden mellan preskription och hävd och dessa rättsinstituts grund i naturrätten var en i europeisk doktrin allmänt debatterad fråga, somvar föremål för intresse även i den nordiska rättsvetenskapen och som visar metoden att komma till rätta med mera teoretiskt betonade problem. Kvinnans rätt att fungera som testamentsvittne var ett problemav en helt annan typ. Frågan hade närmast praktisk räckvidd, lämnades obesvarad i såväl DL och NL som 1734 års lag och kunde inte heller direkt besvaras genomett citerande av utländsk doktrin.
7 I straffrätten eller kriminalrätten var teologins inflytande starkt under 1600talet, då strafflagstiftningen ytterligare skärptes. 1600-talet är också det århundrade, då de europeiska häxförföljelserna nådde Norden, och bestämmelserna omtrolldomsbrottet i de nordiska kodifikationerna ger ännu uttryck för en orubbad häxtro. Skeptiska röster hördes dock tidigt, och på 1700-talet kunde den bildade opinionen inte längre acceptera lagarnas tilltro på möjligheten av häxeri. Senare delen av 1700-talet kännetecknas även annars av upplysningens kamp mot den brutala, godtyckliga och ineffektiva straffjustisen, och Cesare Beccarias tankar väckte på 1760-talet genklang på flera håll i Europa. Beccaria tog också som den förste upp frågan om dödsstraffets berättigande överhuvudtaget. Upplysningens kritik av den traditionella straffrätten kulminerade i kravet nulla poena sine lege. Avsnitten omstraffrättens utveckling behandlar främst de här nämnda frågorna. Processrätten betraktades länge som en praktisk lära, som en ung jurist bäst kunde lära sig i yrkeslivet efter avslutade akademiska studier. Processrätten var också ett område, där dansk-norsk och svensk-finsk rätt i betydande grad skilde sig från varandra. Trots processrättens ställning som en praktisk färdighet var processrättsliga arbeten redan under den här behandlade perioden inte sällsynta, och processrätten hävdade sin plats som ett centralt rättsområde inom ramen för Institutionessystemet. De olika positivrättsliga utgångspunkterna utgjorde heller inget hinder för gemensamma frågeställningar i den nordiska processrättsliga litteraturen. Här bör särskilt framhållas de problem, som den legala bevisteorin ledde till, främst det allmänna användandet av tortyr som ett nära nog ordinärt rättegångsmedel. Privat-, straff- och processrätt anses traditionellt vara det egentliga objektet för rättshistorisk forskning. Detta arbete har dock utvidgats till att omfatta även statsrättens utveckling, varvid främst Montesquieus inverkan i Norden har beaktats. Man kan däremot inte tala om en gemensam nordisk utveckling inom den positiva statsrätten. Det danska statsskicket stabiliserades redan år 1660 genom införandet av enväldet, medan statsskicket i Sverige-Finland undergick radikala förändringar med några decenniers mellanrum fram till år 1809. Statsrätten är också ett område, där politiska konjunkturer och censuren har haft ett direkt inflytande även på den juridiska litteraturen. Redan Gustav Hugo delade in rättsvetenskapen i rättsfilosofi (rättsteori), rättsdogmatik och rättshistoria.Denna indelning tillämpas även i detta arbete såtillvida, att den vetenskapshistoriska avdelningen avslutas med en framställning av de viktigaste utvecklingslinjerna inomden rättshistoriska forskningen. I detta avsnitt undersöks närmast frågan omden inhemska lagstiftningens ålder och äldsta historia, och dessa rättshistoriska framställningars beroende av historieforskningen i allmänhet. Den rättshistoriska litteraturen är också den Sc Hugo, Gustav, Lehrbuch eines civilistischcn Cursus, I, Juristisclic Encyclopädic, 3. Aufl., Berlin 1806, s. 20.
8 del av rättsvetenskapen, inom vilken å ena sidan patriotismen, å andra sidan känslan av en nordisk gemenskap framträder skarpast. 2. En nordisk rättsvetenskap? Då man behandlar rättsvetenskapen i de nordiska länderna på 1800-talet, är det uppenbart, att det är berättigat att tala omen nordisk rättsvetenskap. Här behöver endast i korthet nämnas faktorer såsom 0rsteds inflytande i de övriga nordiska länderna, skandinavismen och de nordiska juristmötena från och med år 1872. Begreppet nordisk rättsvetenskap är däremot ingen självklarhet, då det gäller tiden före 1800-talet, och man kan fråga sig, ominte föreställningen om en nordisk rättsvetenskap på 1600- och 1700-talen är anakronistisk. OleFenger har t.ex. påstått, att de svenska, norska och danska juristerna inte hade någon kontakt med varandra före 1800-talet och att de varken kände särskilt väl till grannlandets rätt eller ens var intresserade av den.i' Fengers påstående kan bekräftas eller vederläggas endast genom en genomgång av eventuella hänvisningar till grannrikets rätt eller rättsvetenskap i 1700-talets litteratur. En undersökning av den svensk-finska litteraturen på 1600-talet är däremot inte i detta avseende meningsfull, då det på denna tid inte fanns någon dansk-norsk juridisk litteratur, som man kunde hänvisa till. Dessutom bör man komma ihåg, att litteraturhänvisningar ännu på 1700-talet var betydligt sällsyntare än i dagens litteratur, så att en undersökning av dessa endast har ett begränsat värde. Asikter omvärdet av studiet av grannlandets rätt förekommer däremot ofta i de uppräkningar av »juridikens hjälpvetenskaper» {pruecognita iuris), som är ett populärt tema även i nordiska läroböcker sedan Thomasius. I den svensk-finska rättsvetenskapliga litteraturen på 1700-talet hittar man rätt sällan hänvisningar till dansk-norsk rätt. Nehrman nämnde inte kunskaper i dansk-norsk rätt i sin förteckning över juridikens hjälpvetenskaper, men det bör observeras, att inte heller romersk rätt togs med i förteckningen (se III 1.3.1.1.). Rabenius nämnde visserligen även dansk-norsk rätt, men detta skedde i en uppräkning av »icke skadliga» rättsordningar, och först efter kanonisk, fransk, engelsk, rysk och germansk rätt.*’ Först Calonius tog i sina föreläsningar upp »våra grannfolks danskarnas och norrmännens» såväl gamla som nya rätt som den första bland de nyttiga utländska rättsordningarna.’-^ Även annars återgav Calonius gärna innehållet i dansk rätt, men detta skedde i allmänhet i större jämförande avsnitt, i vilka han också redogjorde för motsvarande bestämmelser i engelsk, preussisk, nederländsk osv. rätt.’"* Kofod Anchers rättshistoria (se II 3.7.2.) är dock det enda danska rättsvetenskapliga verk, " Fenger, s. 148. Rabenius, s. 12. Calonius, s. 26. Calonius, s. 237, 368, 410, 543, 547 och 569.
9 som nämndes av Calonius i föreläsningarna.Förteckningen över Calonius’ bibliotek innehåller emellertid över tjugo danska band, de flesta lagutgåvor och rättshistoriska arbeten.'^ Om man undantar de danska naturrättslärda, vilkas verk utgjorde grunden för den akademiska undervisningen även i Sverige-Finland (se även II 2.2.3.1.), var Kofod Ancher under senare delen av 1700-talet den mest kända danska rättsvetenskapsmannen, till vilken man någon gång hänvisade till och med i dissertationslitteraturen.'^ I den danska litteraturen hänvisade man emellanåt till svensk rätt, vilket tyder på åtminstone ett begränsat intresse för grannlandets rättsordning. Redan Hoier nämnde i sin förteckning över prtecognita iuris gammal germansk rätt, i synnerhet saxisk, salisk, engelsk och svensk rätt.’^ Enligt Floier var dock förutom modersmålet endast tyska, latin och franska nödvändiga språk för en dansk jurist, medan »det gamle Nordiske Sprog», svenska, engelska, grekiska och hebreiska klassificerades somnyttiga språk.Ännui den danska översättningen av Hoiers encyklopedi från år 1737 åberopades dock Kristoffers landslag som gällande svensk rätt.2° Enligt Kofod Ancher var det av främmande lagar i synnerhet grannarnas lag som kunde belysa det egna landets rätt. Man måste särskilt nämnade gamla svenska lagarna, somi många avseenden var nära överensstämmande med de danska, vilket också var naturligt på grund av »Rigernes Na;rbeliggenhed og Folkenes j^evnlige Samqvem». Nyttan av den svenska rättsvetenskapen var ännu större, då Sverige hade haft lyckan att ha så många framstående rättslärda. Kofod Ancher räknade tämligen på måfå upp »Hadorf, Verelius, Stiernhoek, Loccenius, Carolus Lundius, Dav. Nehrman, Cancellieraad Ihre», men han behandlade senare i samma arbete rätt ingående den svenska juridiskalitteraturen.ÄvenKongslew påstod med hänvisning till Kofod Ancher, att bland de utländska lagarna de svenska bäst kunde förklara de danska.Hedegaard var dock den danske forskare, somi verkligheten mest använde sig av svensk rätt, och hans arbeten innehåller genomgående jämförelser med 1734 års lag.-^ I sin framställning av Danmarks och Norges privaträtt hänvisade den med noter mycket sparsamme Norregaard någon gång också till 1734 års lag,-"^ och även Stiernhöök nämndes.Hurtigkarl påpekade, att instruktionen för lagkommissionen av den 22.9.1747 befallde, att man skulle Calonius, s. 43. Förteckning, nr. 937-960. Se Solandcr/P. Dahlstedt (1783), s. 366. Hoier, Indhold, jfr. Hoier, Idex, Conspectu.s. Hoier, s. 7 f. och 14. Hoier, s. 49 t. och not o. KofodAncher 1777, s. 27 f. och s. 91 ff. Kongslezi' I, s. 252. Se Hedegaard, DL 1.-6. Bog; Hedegaard, 1.-12. Forsog, passim. -•* Norregaard II, s. 273 not m. Norrcgaard I, s. 127 not m.
10 använda sig av svensk och tysk rätt för att tolka oklara stadganden i DL.-^ Däremot hänvisade t.ex. Dons i sitt systemvarken till svensk rätt eller rättsvetenskap. Dessa exempel visar, att rättsvetenskapsmännen inte saknade kännedomom de nordiska grannländernas rätt. Personliga kontakter var naturligtvis på 1700talet betydligt sällsyntare än senare. Nehrman besökte dock år 1726 Köpenhamns universitet, och han brevväxlade senare med danska kolleger.-^ Kofod Ancher kunde i början av 1770-talet i Stockholm bekanta sig med gamla svenska handskrifter och också med sådana danska handskrifter, som fallit i svenskarnas hand under 1600-talets krig.-^ Trots den dansk-norska litteraturens uppblomstring på 1700-talet tycks Sverige-Finland länge ha varit den givande parten. Ä andra sidan använde man sig, såsom nämnts, i undervisningen i naturrätt vid de svensk-finska universiteten framför allt av Holbergs och Norregaards läroböcker, som översattes till svenska.’^ Man bör komma ihåg, att hänvisningar till det nordiska grannlandets rätt och rättsvetenskap är sällsynta, om man jämför med det massiva användandet av tysk-romersk doktrin. Intresset för nordisk rätt var ofta närmast rättshistoriskt betingat. Av de 24 dansk-norska verken i Calonius’ bibliotek bestod två tredjedelar av samlingar av gamla lagar eller av arbeten med rättshistoriskt innehåll,^° medan framställningar av gällande rätt nästan helt saknades. Fengers påstående är alltså inte helt obefogat, men trots detta kan det vara berättigat att tala om en nordisk rättsvetenskap senast på 1700-talet. Många gemensamma drag i den nordiska doktrinen beror giv^etvis på det starka inflytandet från den europeiska, i synnerhet den tysk-romerska litteraturen, men det är också uppenbart, att den nordiska rättsvetenskapen uppvisar vissa särdrag. Trots arvfiendskapen mellan de två nordiska rikena var även rättsvetenskapsmännen medvetna omen gemensam nordisk historia, vilket framgår av att intresset för grannlandets rätt var så starkt rättshistoriskt betingat. Romersk rätt eller tysk »kejsarrätt» var aldrig gällande rätt i Norden, ens i Danmark,^' och på 1700-talet hade båda rikena en egen kodifikation, som delvis byggde på en lång inhemsk rättstradition. En känsla av nordisk gemenskap tveks trots fortgående politiska kontroverser stärkas mot slutet av 1700-talet, och man brukar tala om en spirande kulturskandinavism på 1790-talet.Som exempel kan Hurtigkarl I, s. 52. Palmgren, SvJT 1969, s. 917. Kofod Ancher, Lov-Historie II, Fortale. Det kan nämnas, att Kofod Ancher sombarn haft en svensk lärare åren 1717-1722, en major, som var krigsfånge på Hammershus; se Bärens, s. XIV; Nachrichten II, s. 75 f. Dahl, s. 144; Dahl, Frantz, Nordische Stimmen fiber Savigny und Gans, SZ Germ. Abt. XXXVII (1916), s. 512 not 2. 30 Förteckning, Nr. 937-941, 945-947, 952-959. 3' Se dock Tamm, Nolo falcem, s. 47, somvisar att man någon gång även åberopade kejsarrätten (tvdligen Constitutio Criminalis Carolina) i den kunghga rättsskipningen i Danmark. 30 Se t.ex. Lindroth IV, s. 129 och 313.
11 nämnas den i Köpenhamn under år 1795 av juristen J. Kr. Host utgivna tidskriften »Nordia», somvar skriven delvis på danska och delvis på svenska och somuttryckligen strävade till ett närmande mellan de nordiska folken. 3. Forskningsläget Medeltidslagarna har traditionellt varit det centrala forskningsobjektet i nordisk rättshistorisk forskning, men även rättsvetenskapens historia har varit föremål för talrika undersökningar, och intresset för denna del av rättshistorien har snarast stegrats under de senaste årtiondena. Den äldsta framställningen av rättsvetenskapens historia komut redan år 1772, då Rabenius publicerade den första (och enda) delen av sin »De fatis litteratura: juridicx in Suecia commentatio». Den publicerade delen har tyvärr endast kuriositetsvärde, ciå framställningen i den forvetenskapliga historieskrivningens anda började mycket tidigt och slutade redan före landskapslagarna. Forskningar rörande rättsvetenskapens historia brukar ha en klart nationell prägel, och då man letar efter arbeten med en nordisk synvinkel, är utbytet ringa. Stig Jorgensen behandlar i sina tyskspråkiga artiklar om den skandinaviska rättsvetenskapens utveckling^'^ främst den danska privaträtten. Fengers »Romerret i Norden» (1977) är mera nordiskt orienterad, men det kan nämnas, att av finska rättsvetenskapsmän endast Calonius och Fr. W. Ekström (1871-1920) nämns, och även den senare betecknas som svensk.Även de avsnitt om den nordiska privaträttsvetenskapens histc^ria på 1800-talet, vilka ingår i band III/4 av »Handbuch der Quellen und Literatur der neueren europäischen Privatrechtsgeschichte» (1987) är självständigt skrivna av författare från de olika länderna och innehåller inga nordiska jämförelser. Då man går till litteraturen omde olika nordiska ländernas rättsvetenskap är det för det första uppenbart, att rättsvetenskapens historia är ett område, som av naturliga skäl ägnas föga intresse utanför juristernas krets.De rättshistoriska undersökningarna har koncentrerat sig på 1800-talets och det tidiga 1900talets utveckling. Det ovan nämnda verket »Handbuch der Quellen und Literatur» är signifikativt i detta avseende. Rättsvetenskapen på 1800-talet ägnas sammanlagt 150 sidor i band III/4, medan den nordiska 1700-talsjuridiken i en tidigare del (II/l) avfärdats på några sidor. Ävende nyare doktorsavhandlingar, sombehandlar rättsvetenskapens historia (Jan-Olof Sundell, Marie Sandström, Även Calonius hörde til! köparna av denna tidskrift; se Calonius, Bref, s. 124, 132 och passim. - I »Kiobenhavnske Ixrde Efterretninger» (KIE 1799, s. 229) ansåg man det vara varje dansk och svensk vetenskapsmans plikt att avvisa lögner omatt det rådde ett nationalhat mellan danskar och svenskar. Se t.ex. Jorgensen, Stig, Grundziige der Entwicklung der Skandinavischen Rechtswissenschaft, Juristenzeitung 1970, s. 529-535. Fengcr, s. 45. 1 den sista fullbordade delen av Sten Lindroths omfattaneåe »Svensk lärdomshistoria» (»Frihetstiden», 1978, 687 textsidor) ägnas »Statsförfattning, naturrätt och juridik» sammanlagt tolv sidor (s. 530 ff.).
12 Christian Häthén), koncentrerar sig på 1800- och 1900-talens juridik. Intresset för den nyare rättsvetenskapen torde kunna förklaras med att man allmänt anser den moderna juridiken börja med den historiska skolan. Detta betyder dock inte, att det helt skulle saknas litteratur om den äldre nordiska rättsvetenskapen under 1600- och 1700-talen. Litteraturhistoriska framställningar i synnerhet är rätt allmänna. Redan på 1800-talet innehöll en del läroböcker en litteraturhistorisk översikt,somibland svällde ut till kortfattade recensioner.Den egentliga forskningslitteraturen är dock i allmänhet från 1900-talet. Ett gemensamt drag i denna forskningslitteratur är, att den har en person- och litteraturhistorisk inriktning, medan vetenskapshistoriska frågor och problemställningar mera hamnat i skymundan. Såsomnämnts är denna forskningslitteratur därtill nationell, och jämförelser mellan dansk-norsk och svensk-finsk rättsvetenskap saknas så gott somhelt. Före genomgången av forskningslitteraturen i de olika nordiska länderna kan det vara skäl att något beröra de här ofta använda termerna »Danmark-Norge» och »Sverige-Finland» samt »dansk-norsk» och »svensk-finsk» rättsvetenskap. Begreppet Danmark-Norge är allmänt accepterat för dubbelmonarkin, medan den tidvis använda termen Sverige-Finland för riket före år 1809 har stött på motstånd från både svenskt och finskt håll. Utan att ta ställning till frågan i princip anser jag det berättigat, att i ett arbete om rättsvetenskapens historia begagna termen Sverige-Finland, liksomatt tala om en svensk-finsk rättsvetenskap, då man avser verksamheten och produktionen inom de tre juridiska fakulteterna på det egentliga riksområdet. Norge saknade eget universitet till periodens slut, men det är lika berättigat att tala om en dansk-norsk rättsvetenskap, eftersom Norge hade en egen lagstiftning och eftersom en stor del av rättsvetenskapsliga författare på 1700-talet var norrmän, eller man borde kanske säga norskfödda undersåtar (Holberg, Hesselberg, Paus, Dons, Colbiornsen, Ewensen); ett förhållande som för övrigt redan samtiden fäste uppmärksamheten vid.^^ I dansk rättshistorisk forskning är 0rsted den självklara skiljelinjen mellan äldre och modern juridik, och litteraturen på 1700-talet betraktas ofta med en viss ringaktning så att säga med 0rsteds ögon. Den första framställningen i Norden med ett till juridikens litteraturhistoria hörande tema, Gustav Ludvig Badens »Den Danske og Norske Lovkyndighets Historie» kom dock ut redan år 1809. Bland forskningslitteraturenunder detta århundrade bör särskilt framT.ex. Bring, s. 60 ff.; Schrevelius I, s. 226 ff.; Aubert, L. M. B., Den norske Privatrets almindelige Del, I, Christiania 1877, s. 24 ff. Redan Calonins föreläsningar i civilrätt (s. 85 ff) innehåller en översikt över den svenska juridiska litteraturen. T.ex. Montgomery, s. 228 ff. Se Baden, s. 96 not 212. Man borde egentligen tala om en dansk-norsk-isländsk rättsvetenskap, både på grund av forskarnas hemort Qön Ärnason, Jön Eiriksson och Sveinn Sölvason var islänningar) och den egna isländska rätten, men redan av utrymmesskäl har jag ansett mig kunna nöja mig med termen dansk-norsk.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=