83 1442 års stadga, Lödöse 1442 års stadga finns inte bevarad i någon medeltida text. Runell uppger att den fanns i kopieböcker med Sparre-Bielke-proveniens. Hadorph lämnar ingen uppgift alls. Hogenskild Bielke och Erik Sparre har den i sina kopieböcker, och därutöver finns den i 1600-talets avskriftssamlingar.^"* Samstämmigheten är stor, men sin vana trogen har Erik Sparres skrivare hoppat över några rader och lagt till småord somoch, all, heller}^ Till formen är den en stadga somförelegat i ett enda brev. Den är generell och inte riktad till något särskilt biskopsdöme. Därför har brevet förvarats centralt. Även denna stadga är en ordningsstadga.**^ Syftet är att få bukt med det maktmissbruk som utövas av fogdar och andra åmbetsmän och att därigenom inte ge allmogen någon anledning att vara upprorisk. Artikel 2 talar omatt den ämbetsman som missköter sig fråntas sitt ämbete. I artikel 3 uppmanas all allmoge att utgöra sina utskylder till sina herrar och husbönder, oberoende av vem de tillhör. Artikel 4 förbjuder fogdar och andra ämbetsmän att anställa folk som lämnat sin rätta husbonde. De förbjuds också att skydda eller undanhålla grova förbrytare. Den sista artikeln förbjuder alla att gömma eller undanhålla fridsbrytare från dom. Den som är dömd fredlös i Danmark och Norge skall också vara det i Sverige.**^ 1444 års stadga, Kalmar Runell hänvisar till Erik Sparres kopiebok (RA B 7), och Sparre upplyser oss om att hans text är en avskrift efter Linköpings register (RA A 9).**** Stadgan är ett kungabrev utan rådets medverkan, riktat till Linköpings stift. Den finns förutomi Linköpingsregistret även i en Vadstenahandskrift RA A20. Allt talar för att samma stadgebrev utgått till övriga stift. Märkligt nog förekommer stadgan i många texter, varav flera från 1600-talet.Samstämmigheten är överlag stor. Stadgan försöker hejda den förskingring av rikets medel som sker: fogdar och häradshövdingar stoppar kronans sakören, häradsränta eller skatter från häradsallmännmgarna i egen ficka. UUB I- 132, RA B 7, RA B 12, KB B 220: 1, Schiick 1976, s. 238. RA B 7, tol. 66-67, sakn.ir i jämförelse med Hadorph 1687, s. 48, >>wara och andra gode Maens I-oghete och I-.mbitsmaen; Swa hafwe wij och hördt mange kaeremal som kaerde hafwa warit meenliga uthofwer ». Denna stadga kan jämföras med en snarlikt formulerad stadga för Danmark och för Norge i jum 1442; se Andersen 1989, s. 85. ' 1 den danska motsvarigheten till denna stadga blir de svenskar som tfömts fredlösa i Sverige även fredlösa i Norge och Danmark. RA B 7, fol. 36v. RA Avskriftssamlingen, vttl. 571, UUB B 126:57, UUB Palm. 115: 89, KB B 220: 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=