80 antal av de många kända texterna utgjorde den ett muntligt fattat beslut, som inte fick brevets form eller besegling utan just infördes i rådets register. Att ett beslut infördes i registret betydde att beslutet kodifierats. Registertexten kunde därmed ligga till grund för pålysning på ting och skrevs av i lagböcker och kyrkliga kopieböcker. 1439 års stadga är ett avtal mellan det världsliga och kyrkliga frälset, som fastställde vilka befogenheter vid beivrandet av vissa högmålsbrott somtillkom den världsliga eller den kyrkliga myndigheten. Enligt stadgan har världslig myndighet rätt att döma de högmålsbrott som finns representerade i lagboken. De som inte finns där men som döms efter sedvänjan, faller antingen under kyrklig eller världslig myndighet, beroende på ombrottslingen hunnit bikta sig eller inte. Stadgan berör både det världsliga och det kyrkliga frälset. De texter som finns bevarade vänder sig antingen till den ena eller till den andra gruppen på så sätt ,att hela stadgan är på latin för det kyrkliga frälset och på svenska för det världsliga frälset. Jan Eric Almquist tycker sig finna belägg för att den svenska versionen skulle vara sekundär i förhållande till den latinska. Han tycker sig i den svenska texten se direktöversättningar som inte är vanliga i yngre fornsvenska.Men själva innehållet i de båda versionerna skiljer sig, enligt min mening, föga åt. Texterna är ju tillkomna med tanke på att de världsliga och kyrkliga domarna har olika utgångsläge. De skillnader somfinns mellan versionerna har sin grund i att man ser problemen ur antingen det världsliga eller det kyrkliga perspektivet. Vissa bestämmelser måste konkretiseras för de världsliga och vissa andra för de kyrkliga domarna. Ingen av skillnaderna mellan den svenska och den latinska versionen förändrar den juridiska uppdelningen mellan den världsliga och kyrkliga jurisdiktionen.^*^ 1439 års högmålsstadga delar in högmålsbrotten i tre kategorier efter vem somhar rätt att döma: 1) högmålsbrott enligt lagen: dråp, mord och tidelag; världslig makt dömer 2) högmålsbrott enligt sedvänjan: incest mellan föräldrar och barn; antingen världslig eller kyrklig myndighet dömer^^ 3) högmålsbrott enligt kyrkan: lägersmål med släkting, köttslig, andlig eller ingift släkting; dömes av kyrkan. Stadgan finns i mer än hundra avskrifter. Flera är tillkomna redan på 1400Almquist 1960, s. 306. Almquist 1960 har en något avvikande uppfattning. Texterna på svenska har övertagit formuleringar från VmL:s kvrkobalk, kap. 24, för att konkretisera brottskategorierna. Se Schlyter 1841. Texterna på svenska har övertagit formuleringar fran t.ex. SdmL:s eller UL:s kvrkobalk, kap. 15, se Schlvter 1838 och 1834. Den latinska redaktionen har inte använt sig av denna förebild.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=