75 När det gäller huvudartiklarna i både Skara och Växjö råder det omvända förhållandet: Kristoffers landslag och Kalmarstadgan har inspirerats av 1414 års stadgor. Som exempel kan tas landbons underhåll av hus och gärdesgårdar; stadgorna från 1414 har ganska kort omdetta. Stadgandena har alltså utvecklats i KrL och i Kalmarstadgan. För studiet av Skara stadga 1414 rekommenderas trots allt SD 1975 som har utnyttjat en laghandskrift i Uppsala B 48, men särskild hänsyn bör tas till varianttexten UUB B 20 somutgåvan refererar till. Stadgorna från 1414 har tillkommit lokalt, i samband med de räfsteting som hölls. De har en gemensam kärna av artiklar som berör landbor. Varför fattar just dessa landsting sådana beslut? Fanns det centrala överläggningar somföregick de lokala besluten, överläggningar som redan ägde rum inom riksrådet 1413 när beslutet omräfsteting togs? 1437 års stadga, Strängnäs Stadgan har inte haft det beseglade brevets form. Runell noterar i ERE att stadgan fanns i en kopiebok med Bielke-Sparre proveniens (förstörd 1697) liksomi hans egen kopiebok RA B 9. Dessa texter har Hadorph säkerligen haft tillgång till och någon av dem har han tryckt. Herman Schiick har i Rikets brev och register visat att suveräniteten under tiden 1436—1441 låg i händerna på rikets råd. Under rådets korta period utgavs två stadgor. Det sätt på vilket dessa stadgor utgavs skilde sig från det sätt på vilket tidigare stadgor utgivits. Från Magnus Erikssons tid och framåt utformacHes de flesta stadgor som »öppna kungliga brev riktade till de enskilda stiften eller lagsagorna».'’^ Stadgorna under Sveriges första »rådsrepublik» kodifierades däremot, enligt Schiick, genom att inforas i ett rådets register. Genom denna handling fick stadgan sin auktoritet, sin rättsgiltighet befäst.De två stadgorna 1437 och 1439 trädde inte i kraft genomkungligt påbud utan genom att rådet förde in dem i sitt register över handlingar som i och med införandet blev rättsgiltiga. Rikslagstiftningsmakten låg här för första gången enbart i riksrådets händer. Dessa stadgors inledningar skilde sig från inledningarna i kungabreven. I sin svenskspråkiga formpåminner de ominledningen till Jönköpings stadga 1352: Suadana articla hafwa nkessins radh foramath j strengenes at hallas skula oc lysas^'** Schiick 1976, s. 276. Enligt Shcnnan 1968, s. 159-161, 185-186, förde i Frankrike högsta domstolen, Parisparlanientet, ett register där inregistrerandet (cnregistrement) inte var en formsak utan innebar att stadgans auktoritet som lag blev ett faktum. KB B 155, fol. Ir.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=