64 For ty at wi anamadhomSweriges rike ok lagh, som the haffwa i Opiandet, nxr drotning Marghyt, Gudh henna siel nade, först fik riket i Swerighe ok nw sxrdeles majdhan the godha men, som nw for rettha sithia skula, epter wars nadugx herra konung Erics budh sworit haffwa meth themi rikesens radh a:ra, them ath holda thet bestha the kunna epter thy hans breff wtwisar; thy kungörom wi idher the articulos, som wi tromoss allom hxr i landet boo, nyttogha wara [. . Såsom Holmbäck och Wessén påpekar tillämpades Magnus Erikssons landslag i Västergötland först från 1390-talet.En förklaring till detta finner man i att Västergötland återförenades med det övriga Sverige först med Margaretas seger. Vissa artiklar i stadgan bekräftar tanken att man från västgötskt håll strävade efter att anpassa sig till rikets lag. Thomas Lindkvist har framhållit att västgötalagarna inte innehåller många omnämnanden om förhållandet mellan landbor och jordägare. Lindkvist resonerar vidare att det naturligtvis måste ha förekommit en ganska ansenlig mängd landbor i lagsagan; men reglerna behövde inte lagfästas, eftersom de byggde på ett kontrakt (avtal) mellan den enskilde landbon och hans herre. Stadgorna från Växjö och Skara upptogs dock väldigt snabbt som rikslagstiftning. Några artiklar inarbetades i den nya landslagversionen 1442, men många artiklar var en upprepning av Magnus Erikssons landslags landbobestämmelser. Stadgorna ger prov på frälsets första trevande försök till mer omfattande lagstiftning och hade stor betydelse under hela 1400-talet, bl.a. på så sätt att deras stadganden återupprepades i andra stadgor, särskilt i Kalmarstadgan från 1474. Problemet med dessa två stadgor är att det är svårt att identifiera en någorlunda urprunglig text. Jag skall nedan göra ett försök att fastställa de två landbostadgornas bäst bevarade text. Ämnesområdet har varit så betydelsefullt att stadganden senare än 1414 förts till de bevarade stadgetexterna, både från Kristoffers landslag och från andra stadgor från och med 1437 års stadga, vilket har komplicerat försöken att rekonstruera stadgans ursprungliga innehåll. 1414 års Växjö stadga — rekonstruktion av stadgetexten Runell känner inte till något original utan uppger endast att han har två texter i en för oss okänd bok. Förmodligen är det dessa Hadorph har tryckt, varav den ena enligt honom skulle ha tillkommit torsdagen före midsommardagen 21/6 och den andra på själva midsommardagen 24/6. Hadorph har uppenbarligen själv haft problem med att fastställa den bästa texten. För sin första version anger han källan som: »Ex antiq. membr.». Texten inleds med: SD 1975. Holmbäck &Wessén 1962, s. LVIII-LX. ” Lindkvist 1979, s. 123.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=