62 1413 års räfstetingsstadga, Stockholm Runcll uppger hela fyra originalbrev ställda till de betydelsefullaste landskapen i Sverige: Uppland, Östergötland, Södermanland och Västergötland.^^ Hadorph trycker Uppsalatexten och uppger att hans källa är originalurkunden. Alla original går förlorade i slottsbranden. Exemplaret för Linköpings stift finns bevarat genom en avskrift i Vadstena kopiebok.^"* Formen för stadgorna är det kungliga brevets, men de är även beseglade av stiftets biskop. I breven sätts likhetstecken mellan stift och lagsaga, vilket inte stämmer för Linköpings stift. Njudung och Finnveden hörde till stiftet men till Tiohärads lagsaga. Trots detta får de inget eget räfsteting. Kalmar län och Öland var egen lagsaga och fick däremot ett eget räfsteting. Räfstetingsstadgorna från 1413 innehåller i korthet följande: 1. Räfsteting påbjuds att hållas två gånger omåret i varje biskopsdöme. (Linköping 2 ggr, Kalmar 1 gg) 2. Regleras kungens domsrätt, vilken delegeras till en domstol bestående av 10 personer. Sammansättning: biskopen4-2 från kapitlet, lagmannen-t-6 frälsemän. 3. Vägran att bh dömd av denna domstol beaktas ej: dom tälls likväl och underställs kungen somstadfäster. 4. Beslutas att kärande skall stämma. 5. Räfstetinget övertar lagmanstingets uppgifter som därmed upphör att fungera. 6. Tidigare begångna edsöresbrott döms av räfstetinget. Nya edsöresbrott döms efter >'Rikesens Lagh oc Raet». 7. Den somdöljer en brottsling kan själv bli dömd för brottet. 8. Vid lagligt förfall för domstolsmedlem ersätts han av annan, utsedd av domstolen. 9. Vid lagligt förfall för person stämd till tinget sänds ombud. 10. Förbud att överklaga till kung och råd. Domstolens domgäller för evigt. 11. Domstolen skall döma mål där kungens ämbetsman eller fogde undanhållit jord, dock ej när det är fråga omslotten. Dessa döms av kungen själv. 12. Ostämda mål bör dömas vid nästa räfsteting. 13. Ett års frist ges för den somvill få framsvårtillgängliga bevis. 14. Stadgan är tillkommen med rikets råd. 15. Stadgan är tillställd varje biskopsdöme och lagsaga. Schiick 1976, s. 218 not 64; »Stadgan har varit tillgänglig vid varje domkyrka.» RA A 20 för Linköpings stift finns tryckt i SD 1702. För Uppsalastiftet (SD 1703) har Hadorphs text använts.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=