60 härbärge för natten (art. 5), om fogdars och ämbetsmäns förbud att uppbära gengärd (art. 8), om tavernors uppförande (art. 11), om sakörens fördelning (art. 12) och omövriga brott sominte berör friden (art. 15). Stadgan 1375 studeras bäst i Hadorphs tryckta utgåva från 1687. 1376 års stadga, Stockholm 1376 utsändes, i sin nu kända lydelse, en kort stadga sompåbjöd bekämpande av varg och björn till Linköpings stift (och förmodligen till andra stift). Stadgan är utfärdad av kung Albrekt ensam, men hela sexton medlemmar av riksrådet namnges som närvarande. Runell känner inte alls till denna stadga. Hadorph har i KB B 220:1 uppgivit att hans källa är »antiq.». I sin äldsta form finns stadgan bevarad i en sen 1400-talshandskrift med Strängnäsproveniens.-^ Hadorphtexten skiljer sig innehållsligt inte från Strängnästexten, förutomatt de tre sista orden efter datum, »tergo litera impendenti», saknas. Dessa tre ord avslutar texten i avskriftsamlingen LStB J 25, där stadgan är skriven av en 1600-talshand. Det är tydligt att 1600-talstexterna går tillbaka på Strängnästexten. Stadgan 1376 studeras enklast i Hadorphs tryckta utgåva. 1380 års stadga, Tälje Källsituationen för 1380 års stadga har berörts i och med 1352 års textredovisning. Stadgans äldsta text finns även den i RA A 9, vilken ligger anmärkningsvärt nära i tid, omkring 1391 då Linköpingsregistret lades upp.-^^ Runell anger inget original, endast kopieböcker med Bielke-Sparre-proveniens och Linköpingsregistret, A9. Texten i A 9 är defekt på så sätt att den slutar när 1/3 av den näst sista artikeln är skriven. Sista artikeln saknas helt därför att handskriftens blad 8 och 9 är bortskurna. 1380 års stadga finns upptecknad före 1352 års stadga i A 9, och den har till skillnad från stadgan 1352 stadgebrevets karaktär med utfärdarens namn, rådets samtycke och uppgift om sigillering. Utfärdare är ovanligt nog »Wi wasldoge Förstes wars Herres Konung Albrichfi och Rikesens Radgifwere i Swerike, the ther nu i Telge sammankallade waro», något somförklaras av att kungen var utomlands när stadgan komtill.^’ Namnen på dessa rådgivare saknas. Endast BoJonsson i egenskap av landets drots beseglar. Stadgan vänder sig till lagmän, fogdar och häradshövdingar. Ingen äldre eller avvikande stadgetext har påträffats. Hadorph-texten avviker inte heller. SamRA A 1, tol. 9r. Schuck 1976, s. 203-204. Schiick 1976, s. 197. Hadorph 1687, s. 30.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=