52 F'ör övriga stadgor som inte är tryckta i Svenskt Diplomatarium har jag med utgångspunkt i Hadorph försökt fastställa den bästa versionen. De stadgor som i detta sammanhang berörs är följande: 1375, 1376, 1380, 1437, 1439, 1441, 1442, 1459, 1474, 1485, 1489 och 1493. Av dessa är det endast 1437 och 1439 som märkbart skiljer sig från Hadorphs tryckta utgåva. Av dessa finns det ett flertal användbara avskrifter, vilket ger anledning till en ny analys. 1474 års stadgesamling analyseras av skäl somjag återkommer till nedan. Valet a\' handskrifter för de analyser som inte kan använda Hadorphs texter utgår i första hand från den kronologiska datering som utförts av Ståhle på Svenskt diplomatarium, och som finns tillgänglig för forskningsändamål. Själv har jag således inte gjort några dateringar av handstilar eller texter. Ommöjligt har den äldsta handskriften varit utgångspunkt i de fall där inte Hadorphtexten återgår på originalet. När Hadorph-texten återgår på ett original har denna alltid använts somutgångspunkt. För varje stadga som tas upp i detta kapitel ges antingen en redogörelse för källsituationen eller omså är nödvändigt en källrekonstruktion. En värdering av den bästa bevarade texten för varje stadga ges i de flesta fall. Därefter beskrivs stadgans innehåll i korthet. I de fall där en källrekonstruktion föreligger presenteras stadgans artiklar förkortade i tabellform. 1352 års stadga, Jönköping Hadorph nämner ingen källa för sin text. Runell kände inte heller till något original utan anför den i slottsbranden förlorade kopieboken N. Han refererar även till Erik Sparres kopiebok (RA B 7). Hadorph har alltså haft tillgång till Runells kopiebok (RA B 9) och till Sparres kopiebok B 7 och till den okända kopieboken N. Kopieböckerna B 7 och B 9 återgår på Linköpingsregistret (RA A 9), vilket Ernst Nygren har visat.1352 års stadga och även 1380 års stadga finns i A 9, men ingen av dem är där kompletta. Emellertid har Nygren via 1500-talsavskrifterna kunnat rekonstruera de foliosidor som saknas i A 9, och han har kommit fram till att stadgan börjar med artikeln som reglerar i vilka situationer en frälseman får sälja sin frälsejord. Texten i Linköpingsregistret har alltså kunnat kompletteras, och vi har därmed en text från 1391 i ett domkyrkoregister somhar rättskraft." När det gäller 1352 års stadga har jag i Linköping också funnit en avskriftssamling, LStB J 25, som i sina äldre delar, tycks gå tillbaka på A 9:s ursprungliga stadgetext, tack vare att dess förlaga enligt uppgift varit Hogenskild Bielkes Gröna bok (UUB E 132).'* '= RA B 7 och B 9, UUB E 131-132 och E 181, Nygren 1941, s. 130-133. " Schiick 1959, s. 4 not 10, daterar A 9 till 1391. Se N\'gren 1941, s. 129-130. Bade l.StB J 25 och UUB E 181 uppger, Kirutomhänvi.sningar till E 132, Wolffs Copiebok förlaga. som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=