51 med Gustav Trolle på 1520-talet) eller vara avskrifter från laghandskrifter, och de är därför viktiga vid fastställandet av en stadgas ursprungliga innehåll. Men syftet med avskrifterna i kopieböckerna är inte detsamma som med avskrifterna i laghandskrifterna. Erik Sparre, Hogenskild Bielke m.fl. hade andra motiv; de använde avskrifterna för att kunna bevisa att adelsståndet innehaft vissa rättigheter sedan »urminnes tider». De använde dem som bevis och prejudikat vid privilegieförhandhngar och konstitutionella strider med överheten. Detta syfte styrde deras val av texter.^ En annan typ av kopieböcker är domkyrkornas kopieböcker. Några av dem är synnerligen viktiga för mig därför att deras texter bevisligen ligger nära tillkomsttiden för vissa stadgor. Kopieböckerna har för tidigare forskare varit lättare att datera än laghandskrifterna, som oftast endast daterats genom handstilens utseende. Chansen är mycket större att kopieboken innehåller dateringar och uppgifter om varifrån skrivaren hämtat sin text.^ För mig är särskilt Linköpings domkyrkas register frän 1390-talet (RA A 9) men även en i fragment bevarad kopiebok av Strängnäs-proveniens frän f400-talets mitt (RA A 1) viktig. Även Abo domkyrkas s.k. Svartbok (RA A 10) kommer att figurera i texter eller tabeller, liksomHans Brasks kopiebok (RA A 6). Min utgångsposition är vida annorlunda än Hadorphs. Jag kan utnyttja hans resultat och samtidigt har )ag förmodligen tillgäng till andra laghandskrifter (tack vare Diplomatariets inventering) än han hade. Dessa laghandskrifter kan vara till hjälp i de fall där Hadorph påstår sig utgå frän en annan text än originaltexten. Detta gäller främst texter frän riksrädsregeringarna pä 1400-talet som endast fanns i »goda avskrifter». I gengäld fanns de i en mängd avskrifter, eftersom de flitigare än andra skrevs av frän pålitliga förlagor redan under 1400-talet. Pä sä sätt är min utgångsposition kanske bättre än Hadorphs. Alla stadgor som behandlas i denna avhandling finns tryckta i Hadorphs stadgeutgäva frän 1687 och några andra eventuella stadgor har jag inte sökt efter. Somliga av Hadorphs tryckta stadgor har tryckts pä nytt i Svenskt Diplomatarium, men några kräver trots detta en ny granskning pä grund av att nytt material kommit i dagen, vilket förändrat den äldre tryckta versionens giltighet. Detta nya material framkom vid Diplomatariets inventering pä 1940-talet; de stadgor somfinns tryckta i Diplomatariets utgåvor utgavs före denna inventering. Vid inventeringen hittades nytt material som berör 1352 och 1414 års stadgor. Jag har inte gjort någon revision av de i Svenskt Diplomatarium tryckta stadgorna 1403 (DS 328), 1413 9/4 (DS 1702, 1703) och 1413 16/4 (DS 1711), eftersom källsituationen för dessa stadgor inte har förändrats och källpublikationerna sägs återgå pä original. I detta kapitel gär jag därför endast in pä vad stadgorna 1403 och 1413 innehåller för stadganden. ** Se särskilt Nilsson 1952 men även Strömberg-Back 1963. De kyrkliga kopieböckerna tinns på RA i Stockholm och förtecknas där under bokstaven A med följande nummer.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=