45 Motiveringar för lagstiftning Magnus Ladulås motiverar Skänninge stadgas tillkomst med att det är rådligt och behövligt att påminna om sådant som fallit i glömska eller som inte fastställts i lagen, eftersom det finns människor som behöver råd och rättelse. Vid tillkomsten av Alsnö stadga är det sedernas fördärv som skall åtgärdas. Här knyter man an till idén om Guds plan för världen. Dessa motiveringar för lagstiftandet kommer igen i Upplandslagens förord och stadfästelsebrev. Lagar behövs enligt dessa brev, och enligt stadgorna ovan, för att brottslingen skall avskräckas och manas till bättring; den yttersta orsaken är onda mäns seder. Det finns också ett förändringsperspektiv med i bilden: tiderna förändras och därmed sederna. Människornas livsbetingelser förändras, och därför måste reglerna mellan demförnyas. Dessa argument och några till omatt lagen skall vara klart uttryckt, skälig och rättvis, sammanfattad och stadfäst utgör [. . .] en lagtopik, som man kan följa tillbaka till senantikt och tidigmedeltida rättstänkande och, som vi skall se, komatt utgöra en fast kärna i europeiskt och alltså även svenskt lagstiftningstänkande framtill långt in på 1700-talet. I denna lagtopik ingår också att lagen skall vara allmän och gemensamför alla; den finns till för det allmännas bästa. I Södermannalagens förord kan man finna motiveringen »alla till gagn och hugnad» och »till allas bästa».Kungens roll innebär bl.a. att genom lagstiftning upprätthålla det som är bäst för hans allmoge. Skulle det mot förmodan finnas lagrumsom inte gagnar allmogen utan som betungar den eller utarmar den, är det kungens uppgift att tillsammans med sitt råd ändra lagbuden till allmogens fördel. Konungastyrelsens författare åberopar härvidlag Aristoteles: »At rätwis lagh äro almoghans lif ok hälsa ok hedher ok styrilse kunungliko walde.»^* Aspekten heder och ära finns också alltid med i dessa motiveringar. Mot bakgrund av detta är det inte förvånande att Magnus Eriksson motiverar sig på samma sätt som tidigare lagstiftning vid utfärdandet av sina stadgor 1335 och 1344: at i warum barndom w:eghxtu wpp marghsehandse sidhwjenniur, flere hardhse ok oganghlichje xn ganglichse ok godhaj, msedh somlichum allmoghaz oss till myklcC dröwilsse, ok spachummannumtill margha^handje thungaz.^^ Kungen anser att lagstiftningen bör gå ut på att: godh sidhwxnnix ok rartter matte stadhwars ok stadhfsestes, kraneka: sidhwa:nnia: ok orajtter nidher la:ggia:s, ok onyyten göra:s.*° 76 Peterson 1985, s. 278. Liknande paralleller har tidigare dragits av bl.a. Gagnér 1960, Olsson 1975-76 och Drar 1980. Cit. efter Wessén 1979c, s. 5. Moberg 1964, s. 75. DS 3175. DS 3175.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=