44 i landslagen, medan andra upprepats i senare stadgor för att därefter inarbetas i landslagen. De artiklar ur Alsnö 1280 och Skänninge 1284 som inte fick beteckningen edsöreslagstiftning, och därför mte inarbetats i landskapslagarnas kunga- eller edsöresbalkar, upprepades och förnyades i Magnus Erikssons stadgelagstiftning. Resultatet av stadgelagstiftningen blev att landslagen fick tre balkar som innehöll lagstiftning som främst reglerade förhållandet mellan kungen och frälset och somalltid garanterade kungamakten höga bötesintäkter och kontroll över domstolsverksamheten. Uppräkningen av artiklar i figuren är inte fullständig, eftersominte alla artiklar ur Magnus Erikssons stadgor som införts i landslagen finns representerade. Endast de artiklar som redan i någon formfunnits i Magnus Birgerssons stadgor och i landskapslagarna är medtagna i översikten. Figuren visar hur Magnus Eriksson utnyttjar redan befintlig lagstiftning för att driva igenom sin egen lagstiftning. Landslagens ikraftträdande Hur väl förankrad den centrala lagstiftningen var i de svenska landskapen kan fastställas genom att kontrollera när landslagen antogs. Exakta uppgifter om när landslagen pålystes i de olika landskapen finns inte, men att den pålysts vittnar en del dokument angående jordtransaktioner om: »epter gambla lagom och epter Suerigis lag, för a:n the nyo gawos a^lla lystos.»^' Någon gång mellan den 25 mars 1350 och den 21 april 1351 har Magnus Erikssons landslag pålysts i Östergötland, hävdar Wiktorsson i motsats till bl.a. Holmbäck & Wessén som anser att den togs i bruk först 1352 i Östergötland och Västmanland.^^ De senare har studerat brev angående jordtransaktioner. Det är dessa som i första hand har aktualiserat användandet av MEL. I breven står att jorden värderats efter gamla lagen och frånsagts efter nya lagen. Fastighetsöverlåtelser i Västergötland skedde dock fortfarande efter västgötsk rätt.^"* 1357 tillämpades med säkerhet Magnus Erikssons landslag i hela östra Sverige utomHälsingland och norr därom.I Västergötland anammades däremot inte landslagen fullt ut förrän under drottning Margareta när unionen blev aktuell 1389. Från 1363 hade Västergötland (Skara stift) och det som återstod av det svenska folkungaväldet styrts tillsammans med Norge. Wiktorsson 1988a, s. 133. Wiktorsson 1988a, s. 135, Holmbäck &Wessén 1962, s. XXXIX. Holmbäck &C Wessén 1962, s. LIX. Holmbäck &Wessén 1962, s. XXXIX.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=